NAD DAC1 består av två delar. En sändare som kopplas till datorn med en mini-USB-kabel och en mottagare med DAC som kopplas till hifi-anläggningen med vanliga RCA-kablar. Det finns inget hörlursuttag men en trådlös DAC har ju till uppgift att frakta signalen från datorn till stereon.

Detta är enda testdeltagaren som är begränsad till 16 bit/44,1–48 kHz upplösning, alltså CD-kvalitet. Den har extern strömförsörjning och kan alltså sägas vara stationär, men tack vare sitt kompakta format kan man ändå ta den med sig på ett enkelt sätt, så därför kvalificerar den sig i detta startfält.

Strömförsörjningen som ingår ger ifrån sig ett surrande som kan vara hörbart i väldigt tysta omgivningar.

Ljudet
NADs omvandlare låter lite öppnare i diskanten än NuForces och FiiOs. Hör bara på övertonerna i klassisk musik, till exempel Dvoráks slaviska danser. Fiolerna känns lättare och trianglarna tydligare. Jag märker samma sak när jag lyssnar på kvinnoröster, till exempel Ane Brun eller Sophie Zelmani.

Efter en stund känns det dock som om någonting inte riktigt stämmer. Speciellt s-ljud är lite vassa i toppen och gitarrer är i krispigaste laget. Rent dynamiskt är musiken inte heller särskilt spänstig. När det brakar loss i de häftigaste passagerna i Dvoráks slaviska danser så saknas det tryck och engagemang.

Metal, som annars är oerhört tuff att lyssna på, trubbas av lite grand. Detta kan läsas som dramatiska skillnader mot de andra testdeltagarna, men det är det inte. Skillnaderna är små och det går helt okej att lyssna på NAD-omvandlaren. Fast ändå, behöver du inte trådlös överföring så går det att hitta bättre köp. Kopplas NAD DAC1 vidare från sin koaxiala digitalutgång och in i en bättre omvandlare (Hegel HD11, test är på gång!) så blir resultatet märkbart bättre. Det finns med andra ord potential här, men jag tycker inte att själva digitalomvandlaren riktigt håller måttet. DAC1 kan vara ett intressant alternativ om du redan har en bra omvandlare men vill ha trådlös USB-överföring.

Också i detta test: