E10 har hörlursuttag med egen ratt för ljudnivån. Den får både ström och signal från USB och stöder signaler upp till 24 bit/96 kHz.

Tungdrivna hörlurar kan få extra förstärkning (gain) med en switch på undersidan, men lättdrivna lurar föredrar låg gain för att inte förvränga ljudet. För den som vill ha mer tryck finns en omkopplare på fronten som ger extra bas. Linjeutgången påverkas inte av de två omkopplarna eller ratten som styr den manuella ljudnivån, de påverkar bara hörlursuttaget.

Ljudet
I linjeutgången är nivån lite lägre än normalt. Det hörs också lite elektriskt brus från omvandlaren, men det försvinner när det kommer en ljudsignal att synka mot.

Ljudet i stereon återges med fin balans, musiken är behaglig att lyssna på och blir aldrig plågsam. Ljudbilden präglas dock av lite platt dynamik och övertonerna kunde ha haft lite bättre övertoner. Särskilt klassisk musik med fioler och trianglar lider av brist på luftighet. Jag hör ingen större skillnad på 16- och 24-bitars inspelningar, även om jag efter ett tag inbillar mig att 24-bitarsljudet har lite bättre kontrast och upplösning. Fast förbättringen är så marginell att det lika gärna kan vara placeboeffekt.

Lättdrivna hörlurar funkar fint, E10 driver dem med fin kontroll. Mer tungdrivna lurar som AKG Q710 går inte lika bra, ljudbilden plattas till när volymen höjs. Det låter fortfarande lite dämpat i toppen och ljudbilden hade kunnat vara mer kontrastrik. Ljudlandskapets bakgrund är lite grå i stället för kolsvart.

Det är faktiskt svårt att höra skillnad på FiiO E10 och hörlursuttaget på min MacBook Pro. Det skulle i så fall vara att E10 har lite bättre upplösning. FiiO-omvandlaren låter däremot märkbart bättre än min bärbara HP Pavillion. E10:s basomkopplare är dessutom praktisk om hörlurarna eller inspelningen låter en smula tunt. Lite extra tyngd är aldrig fel!

Också i detta test: