: Philips Fidelio X2HR

De flesta hörlurarna vi testar är av sluten typ. Helt enkelt för att det finns flest av dem. Slutna hörlurar har nämligen flera fördelar. För det första slipper man bli störd av – eller störa – omgivningen. För det andra är det lättare att åstadkomma en djup och kraftfull basåtergivning i slutna kåpor. Nackdelen kan ibland vara lite burkigt eller instängt ljud.
Fidelio X2HR sticker ut bland mängden genom att vara öppen. Ett metallgaller på sidan av de mycket stora öronkåporna ge fri luftning av elementet.
Förutom storleken, som i normala fall bara återfinns i DJ-modeller, har Fidelio X2HR en iögonfallande dämpad design som är svart med svarta detaljer. Kåpor av plast, byglar av metall, huvudbygel av plast och öronkuddar av sammet. Allt utom det guldröda gallret är mattsvart.
Allt detta är för övrigt välbekant för trogna läsare av Ljud & Bild eftersom Fidelio X2HR är förvillande lik sina föregångare Fidelio X1 och Fidelio X2.

High Resolution
Bokstäverna ”HR” i modellbeteckningen står för High Resolution – och hörlurarna har fått den gyllene ”Hi-Res Audio”-loggan på kartongen som visar att de stöder högupplöst ljud. För digitala produkter är kravet för Hi-Res Audio 24 bit/96 kHz-upplösning. För analoga ljudåtergivare som högtalare och hörlurar är normen aningen mer elastisk, men Fidelio X2HR anges ha ett frekvensomfång från 5 Hz till 50 kHz. Alltså långt bortom det mänskliga örats förmåga. Förutom att vara till glädje för fladdermöss ska det utsträckta frekvensområdet bidra till att garantera en ren återgivning av det hörbara registret.

För hemmabruk
Kabeln på Fidelio X2HR är tygklädd och tre meter lång. 3,5-mm minijack-kontakten innebär att man kan använda hörlurarna med en mobiltelefon, men lyckligtvis ingår det även en guldpläterad 6,3-mm jack-adapter för användning med hemmaförstärkaren. För det är hemma som Fidelio X2HR trivs bäst. Den är visserligen tillräckligt enkel att driva för de flesta mobiltelefoner, men de öppna kåporna skärmar inte av oväsen från omgivningen och den tygklädda kabeln verkar lite väl ömtålig för svenskt väder.

Ljudet av Fidelio X2HR
Efter testet av de två föregångarna, som båda fick toppbetyg, var förväntningarna stora på X2HR. Och jag kan börja med att konstatera att de infriades.
Öppna hörlurar har ofta problem i basen eftersom elementen inte har någon kammare att arbeta i. Det problemet har inte X2HR. Basen är precis lika kraftfull som i de flesta slutna hörlurar. Fast inte på samma sätt. Ska vi jämföra med högtalare så liknar basen mer den som man hör från elektrostatiska dipolhögtalare, snarare än traditionella kabinetthögtalare. Basen är snustorr och har inga antydningar till resonanser eller lådljud. Det kan verka lite underligt med elektroniska rytmer, där man är van vid muller från djupet, men det passar akustiska instrument och framför allt sångröster. Det är lätt att urskilja de djupa mansrösterna från orgelpiporna i Philip Glass ”Koyaanisqatsi”.

Med en sådan utökad frekvensrespons är det ingen brist på fina detaljer. Hi-hat och cymbaler klingar lika sprött som de ska. Men Fidelio X2HR inte är avsedd för monitorbruk. Helhetsintrycket är behagligt och varmt snarare än kallt analytiskt. Vi har att göra med hörlurar som är skapta för mysiga stunder där man slappar med favoritmusiken i soffan.

För sångälskare
Men där Fidelio X2HR verkligen utmärker sig är i mellanregistret. Det är ovanligt att höra en så ren och ofärgad återgivning av sångröster i den här prisklassen. Här kommer den öppna konstruktionen till sin rätt, med en frigjord och luftig återgivning där man kan gå vilse bland detaljerna. Från en smal, tårögd Sinead O’Connor i ”Scarlet Ribbons” till en snustorr och cynisk Lin-Manuel Miranda i ”Right Hand Man” från Hamilton, där sångarna står i kontrast med det tunga basdånet. Utan att allt faller isär.
Det är svårt att hitta några direkta konkurrenter till Fidelio X2HR. Denon AH-D7200 har ett ännu läckrare utförande och är också gjord för mysiga stunder hemma. Men den slutna konstruktionen ger ett helt annat ljud. Det är faktiskt Philips själva som är deras egen värsta fiende eftersom föregångaren Fidelio X2 delar många av egenskaperna, fast till ett lägre pris. Där får man dock nöja sig med ett frekvensregister som når till 40 kHz.

Slutsats
Om du letar efter ett par riktigt bra hörlurar för musikspisning i favoritfåtöljen hemma så bör Philips Fidelio X2HR stå högt på checklistan. De är några av de mest bekväma jag kan minnas att jag provat att ha på huvudet. Och det är ren och skär avkoppling att lyssna på dem. Du kan hitta bättre monitor-egenskaper – även om det kostar – men framför allt de som dyrkar akustisk musik och körsång kommer att älska det öppna, frigjorda ljudet. Fidelio X2HR går att använda med mobilen, men storleken och avsaknaden av mikrofon och fjärrkontroll gör det irrelevant. Som det står på kartongen: ”Over-ear indoor headphones.”