: Pentax K-30

De flesta människor föredrar trygghet. Oavsett om de ska köpa ny soffa, bil eller kamera. Kända märken säljer ofta bäst och mindre kända hamnar lätt i skuggan av dominerande aktörer. Pentax är ett bra exempel på det. Ända sedan de hette Asahi Pentax för 60 år sedan har de tillhört de mindre aktörerna i kameraindustrin.

Men de har också varit en av de mest innovativa, och de var först med en återvändande spegel och autofokus. För att bara nämna något. Trots detta har de levt ett liv i skuggan av de stora. Vilket det egentligen inte finns något riktigt bra och entydigt skäl till. Kamerorna har det nämligen inte gått att klaga på, och klassiker från den analoga tidsåldern som ME, MX, LX och de digitala K-5 och K-7 är allihop kameror som hävdat sig i toppen, både vad gäller teknik och prestanda.

Därför finns det ingen anledning till att Pentax allra senaste färsking, K30, ska göra bort sig i ett test.

Tuffare än resten
För 7 500 kronor får man ett kamerahus med inbyggd bildstabilisator, i solitt stål och polykarbonat som är förseglat med gummipackningar mot smuts, damm och regn. Då ingår också ett 18-55 mm/f3,5–5,6-objektiv som är väderskyddat med bland annat en o-ring runt metallbajonetten. De närmaste konkurrenterna från Canon och Nikon – EOS 650D respektive D5100 – har ingen form av tätning. Så när det plötsligt börjar ösa ner så kan man tryggt fortsätta knäppa bilder med en K-30.

Pentax har hämtat bildsensorn från den lysande K-5, och den är en CMOS-sensor med 16 megapixlar i APS-C-format (som är vanligast) och som stöder HD-video med 1080p-upplösning. Kameran saknar ingång för extern mikrofon och har bara en monomikrofon inbyggd. Men den stöder HD-video med bildhastigheter på 30, 25 och 24 bildramar i sekunden.

Ovanlig design – vanlig skötsel
K-30:s design skiljer sig från normen. Skarpa vinklar ger ett mer maskulint intryck än den mer generiska och mjukare designen på en EOS 650D eller D5100. Kamerahuset påminner lite om 80-talets kantiga kameradesign, men det fungerar. Knappar och rattar är stora, lätta att nå med handen runt det smala men fina greppet. Och på baksidan är tumgreppet praktiskt utformat, fast det kunde med fördel också ha fått en gummerad yta. Två inställningsrattar, en fram och en bak, gör kameran extra lättskött eftersom man snabbt kan ändra inställningar oberoende av läge.

Skärmen är inte vridbar som på 650D och D5100 men har en bra upplösning och överskådlig menystyrning. Man behöver inte många klickningar för att ändra vare sig primär- eller sekundärinställningar i menyerna. Om man håller inne INFO-knappen kan man navigera runt bland alla viktiga inställningar – plus några till – och göra ändringar snabbt. Vilket är bra, för kameran har ingen pekskärm, som 650D eller Panasonic Lumix G5 har.

Snabb på avtryckaren
Erfarna fotografer kommer att uppskatta alla möjligheter att skräddarsy inställningarna efter eget behov. Två minnesbanker med lagrade alternativ kan hämtas fram med hjälp av funktionsratten på ovansidan. K-30 har dessutom Pentax praktiska TAV-inställning, där fotografen bestämmer bländare och slutartid, sedan anpassar kameran ISO-värdet upp till 12 800 så att exponeringen blir korrekt.

Med 11 fokuspunkter och hjälpbelysning i halvmörker fungerar autofokusen bra i de flesta förhållanden. Så länge man inte använder skärmvisning (live-view), då tar kameran längre tid på sig att hitta fokus. Och när man filmar fungerar inte autofokusen alls. Då får man antingen fokusera manuellt eller trycka på AF-knappen på baksidan. En tryckning aktiverar autofokus, fast fokusmotorns surrande smyger sig in i filmljudet. Så manuell fokus är att föredra. Men kameran är snabb och med bildserier med 6 bilder per sekund är K-30 en av de snabbaste i mellanklassen. Det är bara Sony Alpha A57 som slår den med sina 10 bilder/s.

Bildkvalitet
Även om videokvaliteten är hög så är det inte främst de filmiska egenskaperna som är kamerans största styrka. Utöver det robusta kamerahusets uppenbara fördelar, och de många flexibla inställningarna, är det bildkvaliteten som verkligen är något att skriva hem om.

Jämfört med EOS 650D och D5100 levererar K-30 skarpare bildfiler med bättre upplösning på i stort sett alla ISO-värden. Brus förekommer naturligtvis, men det är väldigt lite upp till ISO 1600, och blir inte synligt förrän vid 3200 – och väldigt grynigt från 6400. Då sjunker också upplösningen påtagligt och färgstörningar blir påträngande. Men jämfört med 650D och D5100 är bruset mer finkornigt, upplösning och skärpa är också bättre på K-30 – ända upp till ISO 3200. Därifrån och uppåt finns det inga större skillnader mellan de tre.

Råfilerna är oerhört bra. Där finns det rikligt med bilddynamik att gå på för dem som vill syssla med efterbehandling av bilderna. Tack vare flera alternativ för justering av parametrar som kontrast, färgmättnad, färgtemperatur, hög- och lågdager samt skärpa (i +/–4 steg) har man full kontroll även över JPEG-filerna.

Tack vare ytterst exakt ljusmätning och exponeringskontroll sitter varje exponering direkt. Färgåtergivningen och dynamiken i bilderna ger hudtoner fin tonalitet, och högdager bevaras väl i bildfilerna. Pentax har dessutom ännu skarpare optik till K-30 än 18–55 mm-zoomen som ingår, så kamerans potential är stor och kan utnyttjas ännu bättre. Till exempel med Pentax DA 16–50 mm/f2,8 eller DA 50 mm/f1,4 som vi har mycket goda erfarenheter av.

Sammanfattning
Om Pentax K-30 hade haft ännu snabbare autofokus – särskilt i live-view-läge –, pekskärm och stereoljud till videofilmningen, hade vi inte haft något alls att klaga på. K-30 har nämligen allt de flesta behöver och lite till. Den kan inte bara använda alkaliska AA-batterier när det laddbara batteriet är tomt, den är väderskyddad och mer välbyggd än någon annan kamera i mellanklassen. Och har en bildkvalitet som tillhör toppklassen. Canon och Nikon bör definitivt bli nervösa, för Pentax har slagit dem båda med sin K-30.