: Panasonic Lumix DMC-G5

Den här kameran kombinerar nämligen konsekvent god bildkvalitet med enkel skötsel, och man behöver inte vara proffs för att ta fina bilder. För inte så länge sedan var det en fördel att välja en spegelreflex om bildkvaliteten var det mest väsentliga. Nu är de små systemkamerorna här, med samma egenskaper som spegelreflexerna och lika god bildkvalitet. Fast är enklare att använda.

Kameraindustrins innovationstakt är nämligen rasande snabb i det växande segment vi brukar kalla hybridkameror – eller kanske mer korrekt: kompakta systemkameror.

Bollen sattes i rullning av Panasonics Lumix G-serie för fem år sedan och allra senast i den långa raden heter G5. Numera har alla märken hybrider i sina sortiment, men det är ingen som knappat in på Panasonics (och Olympus) försprång när det gäller antalet modeller och mängden tillbehör. Som blixtar och framför allt optik.

Lumix G5 befinner sig i mellanklassen, där funktionsnivån är högre än i enklare modeller, som i Lumix GF-serien, men inte lika avancerad som i GH-serien. Ur den synvinkeln hamnar G5 mitt i smeten, där starka rivaler som Canon EOS 650D, Nikon D5100 och Sony Alpha A57 slåss om samma marknadsandelar.

Snabbare
Panasonic-kameran är minst och lättast av dem alla, utan att några väsentliga funktioner har plockats bort för att spara pengar eller vikt. Panasonic har ersatt spegelhuset och den optiska sökaren som finns i alla spegelreflexer med en elektronisk LCD-sökare, vilket ger två fördelar. Dels kan storleken krympas eftersom man inte behöver plats för någon spegelmekanik, och dels så kan objektiven göras mindre och lättare. Eftersom spegeln inte finns där kan objektivet flyttas närmare G5:ans bildsensor och dess 16 megapixlar.

En annan väsentlig fördel är att kameran reagerar snabbare. När den mekaniska spegeln är ur vägen kan tiden från man trycker på utlösaren tills bilden tas förkortas. Särskilt när man tar bildserier. Lumix G5 klarar att ta sex bilder i sekunden. Respektabelt, men inte riktigt i klass med Sony A57:s 10 bilder i sekunden. G5 har däremot en mycket bättre sökare än A57. Panasonics elektroniska LCD-sökare har 1,44 miljoner bildpunkter och är mycket ljusare och framför allt större än Sonys.

Pekskärm
Panasonic har – tillsammans med Olympus – marknadens bästa pekskärmar. Inte bara för att det går att navigera i menyer och ändra inställningar med fingertoppen, utan för att man även kan välja fokuspunkt, ljusmätning och till och med knäppa bilden med fingret. Vill man hålla kameran på annat sätt än framför ögat så kan skärmen vinklas och vridas så att man alltid ser motivet på den.

Användning
Även om Lumix G5 är mycket mindre än exempelvis Canon EOS 650D ligger den fint i handen. Kamerahuset är gjort av lättmetall och gedigen plast, med ett gummerat grepp på fronten och ett gummifält på baksidan, precis där tummen vilar. Sökaren tänds och släcks automatiskt när man lyfter kameran till ögat, och knappar och rattar är logiskt placerade på det överskådliga huset.

Skärmmenyerna är också av den överskådliga sorten och på svenska. På ovansidan av kameran har Panasonic satt videoknappen och en särskild knapp som aktiverar ”intelligent auto”, vilket betyder att kameran hamnar i ett läge där fotografen inte behöver göra något annat än att välja utsnitt och trycka på utlösarknappen. Resten tar kameran hand om. Till och med saker som att ställa in makrofokus eller välja porträttläge när det finns ansikten i motivet, eller välja landskapsläge när motivet befinner sig långt borta. Mycket enklare kan inte en modern kamera bli.

Kreativ kontroll
Det finns flera kreativa filter att välja mellan också, som kan skapa fina effekter i bilderna. Här finns fler inställningsalternativ än på en PC, men man kan lagra sina två vanligaste inställningar i två menymappar som heter C1 och C2 på funktionsratten på ovansidan.

G5 säljs med antingen en 14–42 mm zoom som sköts på det gamla hederliga sättet, med en mekanisk zoomring, eller ett X Vario 14–42 mm-objektiv som kostar en dryg tusenlapp mer. Räckvidden är densamma men zoomen är elektronisk. Precis som på en kompaktkamera. Och objektivet är kompakt också. Stänger man av kameran så drar objektivet ihop sig. Precis som, just det, en kompaktkamera. Med G5 går det alltså att zooma med ett reglage på ovansidan av kamerahuset om Vario X-objektivet sitter på. Använder man kameran utan elektronisk zoom kan reglaget i stället användas till bländare eller exponeringskompensation.

HD-video är standard på systemkameror nu för tiden, så även i G5. Som har integrerad stereomikrofon och filmar progressivt med 50 bildramar i sekunden för att minimera flimmer. En nyhet på G5 är den uppskattade möjligheten att välja videoformatet MPEG4 i stället för AVCHD, i upp till 28 Mbit/s – en lättnad för alla som varken hittade AVCHD-filerna i den intrikata mappstrukturen, eller lyckades öppna filerna i något redigeringsprogram.

Bildkvalitet
Personligen är jag tveksam till hur många som kommer att använda G5 som videokamera. Under alla omständigheter ska de veta att videokvaliteten är förbaskat hög. Upplösningen är 1080p, vilket även många kompaktkameror med HD-video har, men G5 tar mycket skarpare filmer, med jämnare rörelser, större färgmättnad och mycket mindre brus. Att titta på HD-video från G5 på Philips 52-tummare 52PFL9606 påminner om en TV-utsändning, och det är bara ljudkvaliteten som inte håller hög SVT-standard.

Den nya 16 Mp-sensorn utför nämligen delar av bildbehandlingen på egen hand, innan kamerans bildprocessor avslutar jobbet. Resultatet är oerhört bra. Förbättringarna jämfört med kamerans föregångare är uppenbara, särskilt på hög ISO (som är maximalt 12 800). Naturligtvis finns det brus på de högsta ISO-värdena, vilket syns när man tittar på bilder som tagits i dåligt ljus. Till exempel utomhus en mörk kväll.

Med Z Vario 14–42 mm är skärpan och upplösningen fullt i klass med Canon EOS 650D, men här får man mindre linjeförvrängning, mindre vinjettering och mindre synlig kromatisk felbrytning. Objektivet är dessutom den allra minsta zoomen som finns till någon systemkamera, något som gör G5 till en i allra högsta grad kompakt systemkamera.

Färgåtergivningen är snudd på helt neutral och kameran levererar prydliga hudtoner. Och är fullt i klass med tonaliteten från kameror som Nikon D7000 och Olympus E-M5, som är två av de som har bäst färgpalett.

Brus kontrolleras väl på alla ISO-värden upp till ISO 1600. Från 3200 syns mer kornbrus än med D7000 och E-M5, fast det är ändå inte så synligt att det har någon betydelse förrän vid ISO 6400 och 12800. Då dyker nämligen färgstörningar upp också, så då bör man vara försiktig om man vill kunna göra stora förstoringar.

Videokvaliteten är enastående. Kanske det bästa vi har sett i den här klassen. Bilden är skarp, välupplöst och utan flimmer när man panorerar. När man filmar är autofokusen snabb och exakt, och det går att välja fokuspunkt på skärmen under tiden. För amatörer kommer videofilmning med G5 att innebära en stor förbättring jämfört med en vanlig HD-videokamera. För att inte tala om en kompaktkamera.

Passar de flesta
Det mesta finns på plats i Lumix G5, som är en av de mest välgjorda allroundkamerorna i mellanklassen. Skarp optik, god upplösning och hög bildkvalitet i både stillbilder och HD-video, innebär att Panasonics kamera är ett av de bästa köpen som finns i amatörklassen. Användarvänligheten är förträfflig och pekskärmen, autofokusen och den synnerligen välfungerade intelligenta automatiken gör att det är kul att fotografera med Lumix G5. En varmt rekommenderad kamera som nosar på en sexa i totalbetyg.