: Olympus PEN E-3

I det snabbt växande segment PEN E-P3 befinner sig i har urvalet blivit stort. Av alla de många modellerna i hybridklassen är detta kanske den mest spännande, tillsammans med Sonys NEX-7. De kompakta systemkamerorna kan i mångt och mycket ersätta spegelreflexerna men är mindre och lättare – trots att de brukar ha en bildkvalitet i samma klass.

Men så har det inte alltid varit. De första hybridkamerorna hade trög autofokus, reagerade långsamt och på hög ISO-känslighet låg de flera snäpp under spegelreflexerna. Den senaste tiden har hybriderna i stort sett knappat in på försprånget som spegelreflexer i samma prisklass haft. I de flesta fall blir bilderna lika bra, så kvaliteten är inte längre något argument för att inte välja en hybrid.

Argumenten har främst handlat om prestanda. Autofokusen har helt enkelt varit för långsam för att hänga med i fotbollsmatchen eller när snabbt krypande parvlar rör sig över lekplatsen, vilket inneburit att utlösarfördröjningen har blivit för lång. Innan man har hunnit trycka ned utlösaren och fått kameran att fokusera har det i värsta fall hunnit gå sekunder, inte millisekunder. Men numera går det snabbare. Åtminstone med Olympus nya PEN-modell.

E-P3, som kostar från ungefär 8 000 kronor utan optik, är toppmodellen i Olympus nya serie med tre PEN-modeller, som alla har olika egenskaper men samma blixtsnabba autofokus och samma bildkvalitet (optik, bildprocessor och bildsensor). E-P3 är efterföljaren till E-P2 och har behållit den klassiska PEN-designen, även om den är förbättrad på en rad områden.

Utbytbart grepp
Kameran är större än de andra nya PEN-modellerna, större än Sony NEX-C3, NEX-5n och Panasonic Lumix GF3, men har ett grepp som går att byta ut. Vilket gör att man kan sätta på ett större om man tycker att det är mer bekvämt och praktiskt. Greppet kan naturligtvis tas bort helt och hållet om man vill ha kameran så liten som möjligt. Med greppet på är handhavandet och skötseln snudd på helt föredömlig. Man märker att Olympus har mer än 40 års erfarenhet, medan många konkurrenter fortfarande missar på användarvänligheten.

Snabb autofokus
Bildsensorn rymmer 12,3 megapixlar och bildstabilisatorn har förbättrats med ett nytt filter (anti-moaré). Här finns en dubbelkärnig TruePic VI-bildprocessor som stöder full-HD-video och dessutom ett helt nytt autofokussystem med 35 segment – som är det snabbaste och mest exakta vi har testat. Autofokusprocessorn kontrollerar fokus 120 gånger i sekunden (!), vilket gör det möjligt att omedelbart göra ändringar i fokusplanet.

I kombination med de nya R-objektiven, där det medföljande M.ZD 15–42 mm f/3,5–5,6 II R ingår, påstås de nya PEN-modellerna vara de snabbaste hybridkamerorna som finns.

Med hjälp av en fokuslampa på fronten kan E-P3 fokusera även i dåligt ljus. Vilket tidigare PEN-modeller har haft lite problem med. En nedfällbar blixt med trådlös blixtstyrning sitter där funktionsratten satt på E-P2 – ratten sitter numera till höger om blixtskon. Som för övrigt har kontakter till de elektroniska sökarna VF-2 och nya VF-3LCD.

Full-HD
Kameran filmar HD-video med 1080i-upplösning och AVCHD-format, upp till 17 Mbit/s (med stereoljud) och är utrustad med en pekskärm med högupplöst OLED-panel. Pekskärmen är fantastisk fin, även i solljus. Kontrasten och ljusstyrkan är väldigt bra och bättre än i någon LCD-skäm, och man kan välja fokuspunkt, och faktiskt även ta bilder, med ett lätt tryck med fingret. E-P3 är för övrigt en av få kameror som tillåter slutar- eller bländarprioriterad exponeringsautomatik, utöver manuell exponering, när man filmar.

Pekskärmen är dock inte aktiverad när man filmar. Video aktiveras med en egen knapp på baksidan. Fem av knappalternativen kan ändras så att de styr andra funktioner, och i det stora menysystemet finns de flesta inställningar man kan tänka sig. För en aktiv fotograf är det rena drömmen att kunna skräddarsy kamerans funktioner. Man kan välja skuggjustering och högdagerkontroll för sig, och det finns flera olika sätt att visa skärmmenyerna.

Bildhastigheten är begränsad till max 3 bilder i sekunden, hur många JPEG-bilder som helst och maximalt 17 råfiler. Ljuskänsligheten sträcker sig från ISO 200 till 12800 och fokusspårning fungerar med både video och stillbilder.

Kreativ processning
Olympus långa rad kreativa filter är nu uppe i 10. Pop Art, Soft Focus, Pale & Light Color, Pinhole, Cross Process, Sepia, Dramatic Tone och Grainy Film har fått flera inställningar. Man kan till exempel välja hur hård kontrast (i två steg) man vill ha i Grainy Film och lägga till ramar på filtret. Just detta Grainy Film – kornig film – är för övrigt en av mina personliga favoriter, och kanske den jag hade haft svårast att klara mig utan. På någon kamera. De andra lägena (naturlig, dämpad, svartvit och så vidare) kan alla fintrimmas: färgmättnad, skärpa, kontrast, filtertyp, gradering och färgton är några av alternativen.

Filtren fungerar även när man filmar, fast då sjunker bildhastigheten (”frame-rate”) och processningen tar längre tid efter filmsnutten är stoppad. Precis som med stillbilder gäller inställningarna man gjort i förväg av de kreativa filtren.

Bildkvalitet
Den åldrande bildsensorn med 12 megapixlar klarar sig riktigt bra. Upplösningen är visserligen högre i Panasonics nya 16 Mp-sensor, men Olympus har gjort underverk med bildbearbetningen. Färgåtergivningen är kanske den bästa vi har sett i några JPEG-bilder i den här klassen. Bildfilerna har strålande färgmättnad, tämligen neutral färgbalans och återger hudtoner på ett perfekt sätt.

Kontrastomfånget och bilddynamiken ligger på samma nivå som de bästa i klassen, och exponeringsprecisionen och den automatiska vitbalansen går det inte att klaga på. Kort sagt: bildkvaliteten är enastående och Olympus JPEG-processning ger en oerhört tilltalande bildkvalitet i alla situationer.

Allt är dock inte helt perfekt. Det finns bildstörningar, trots bättre bildprocessning. Bildfilerna är rena och fina ända upp till ISO 800, där finkornigt brus dyker upp i skuggor. Vid ISO 1600 ökar kornbruset, även om det inte är plågsamt. Men vid ISO 3200 är både korn- och färgbruset synligt även i ljusa områden. Vid ISO 6400 begränsar påtagliga störningar hur stora förstoringar man kan göra. ISO 12800 är tyvärr knappt användbart.

Men det finns en lösning. Ställer man in brusreduceringen till låg – eller stänger av den helt – bevarar man detaljer bättre än med exempelvis Sony NEX-C3. Sedan kan man använda brusreduktionen med varsam hand under efterbehandlingen av bilderna och få riktigt fina resultat. En annan fördel med E-P3 är den integrerade bildstabilisatorn som gör det möjligt att ta skarpa bilder i dåligt ljus utan att höja ljuskänsligheten, vilket till viss del mildrar vår kritik mot brusförekomsten.

Kvaliteten på videofilmning har vi inte tagit med i betyget. HD-kvaliteten är mycket god, men man bör stänga av bildstabilisatorn när man filmar. Den kan nämligen orsaka den fruktade skakeffekten när man panorerar. Ljudet är för övrigt också bra, något av det bästa vi har hört från inbyggda mikrofoner. Och så har vi ju autofokusen. Inte oväntat är den snabb, ljudlös och nästan alltid exakt. Det enda vi kan klaga på är fokusspårningen som kan få lite problem när föremål rör sig hastigt rakt mot kameran.

Slutsats
Olympus PEN E-P3 är enastående på alla sätt och vis. Den är lätt och framför allt kul att använda. Kameran ligger fint i handen och entusiaster kan se fram emot alla inställningar som gör att man nästan kan skräddarsy funktionerna. Bildkvaliteten är dessutom i toppklass, bortsett från på hög ISO, och ljuskänsligheten är klassledande. Seriösa fotografer som letar efter en liten systemkamera kan inte hitta en bättre kamera än den här just nu.

E-P3 är kanske den allra bästa hybridkameran i skrivande stund och den har egentligen bara en utmanare, Sony NEX-7. Den har högre upplösning, integrerad OLED-sökare och större bildsensor, för bara ett par tusenlappar mer än E-P3. Och det är väl egentligen vårt enda egentliga klagomål på Olympus nya PEN-kamera: priset med 14–44-mm-objektivet är i högsta laget. Särskilt som det inte ingår någon elektronisk sökare, och man kan dessutom ta lika bra bilder – bortsett från färgåtergivningen – med Panasonic Lumix G3 som kostar mindre. Fast rent subjektivt är E-P3 mycket bättre att arbeta med, och färgåtergivningen känns oslagbar.