De flesta kameror överlåter åt fotografen att välja utsnitt och att trycka på avtryckaren. Resten tar de hand om. Och det fungerar utmärkt för otaliga fotografer. Då kan man koncentrera sig på att komponera bilden och föreviga ögonblicket, allt medan kameran ställer in ljusmätning, slutartid, bländare, blixt och fokus. All teknik som ryms i moderna småkameror gör allt detta, och mer därtill, helt automatiskt.
Men för somliga räcker inte det. Man kan ju bara styra skärpedjupet om man kan välja bländaröppning själv. Att frysa hastiga rörelser kräver kort slutartid, och då behöver man kunna ställa in den manuellt. Och så vidare. Vissa kameror ger fotografen kontroll över såväl detta som andra funktioner, till exempel blixtstyrning, vitbalans, ljusmätning och ISO-känslighet, för att bara nämna några av en kameras primära funktioner.
Sådant är vanligt i spegelreflexkameror, spegellösa hybrider och proffskompakter. Nikon Coolpix P300 hamnar NÄSTAN i den senare kategorin. Den ger fotografen kontroll över allt som nämnts hittills, plus kan filma video i full 1080p-kvalitet. Med stereoljud.
Men den kan inte lagra bilder som obehandlade råfiler, som behandlas efteråt i datorn. Ur den synvinkeln skiljer sig P300 från de två närmaste konkurrenterna Canon PowerShot S95 och Samsung WB2000.
Användning
Nikon P300 har det mesta man behöver ha i en kompaktkamera. Rent tekniskt bygger den på en 12-megapixlars (bakbelyst) CMOS-bildsensor som har mindre yta än sensorerna i exempelvis Canon S95 och Olympus XZ-1 (som också har lägre upplösning, 10 Mp). Man skulle därför kunna tro att Nikon vill att entusiastiska amatörer och proffs hellre ska välja den större och dyrare P7000, som både lagrar råfiler och har större bildsensor.
Nikon har utrustat P3
00 med 4,2x zoom och optisk bildstabilisator, från 24 mm vidvinkel och med mycket god ljusstyrka på f/1,8. Dessvärre gäller den fina ljusstyrkan bara på vidvinkel, zoomar man till 100 mm tele sjunker den största bländaröppningen till f/4,9. Vilket inte direkt kan sägas vara imponerande i den här klassen.
Kameran är väldigt kompakt, nästan lika liten som S95, och lätt och gedigen. Huset är klätt i lättmetall, knappar och reglage sitter lätt tillgängliga och det finns en särskild start/stopp-knapp för videofilmning på baksidan. Utöver funktionshjulet på ovansidan finns två inställningsrattar. Man kan till exempel välja bländaröppning med ratten på baksidan och slutartid med hjulet på ovansidan.
Trots sin fyrkantiga form ligger P300 fint i handen. En liten gummilist på fronten och ett gummerat fält på baksidan ger ett bra grepp om den lilla kameran – som för övrigt har försetts med en ljusstark och högupplöst 3-tumsskärm.
Bildkvalitet
Jämfört med närmaste rivalen Canon S95 är det inte mycket som skiljer i bildkvalitet. P300 har en betydligt högre videokvalitet, inte bara för att upplösningen är högre utan också för att detaljer, exponering, ljudkvalitet och färgåtergivning är bättre i P300 än i S95.
I stillbilderna jämnar det ut sig. Även här är Nikons färger mer naturliga, hudtoner kommer närmare verkligheten, men upplösning, skärpa och detaljering är samma som i S95. P300 är relativt snabb på att fokusera – och märkbart snabbare på avtryckaren än S95 – men precis som de flesta kompaktkameror har den lite problem med att fokusera exakt i dåligt ljus.
Full pott hittills för P300 alltså, men allting är inte lika gyllene. Objektivet som Nikon valt uppvisar nämligen en tendens till färgbrytningar (kromatisk aberration) som syns tydligast på korta brännvidder. Vid 24 mm är optiken inte heller knivskarp ända ut i kanterna, hörnskärpan är tämligen diffus med största bländare, fast det bättrar sig när man väljer en mindre bländaröppning. På vidvinkel syns också en tunnformig förvrängning, som avtar på längre brännvidd. Sammantaget är objektivet dock förhållandevis skarpt och de flesta fotografer lär bli nöjda med det i de flesta situationer. Skärpan håller inte helt samma klass som objektivet till Olympus XZ-1, men står sig fint mot S95 och WB2000.
Eftersom bildsensorn är relativt liten finns det alltid en risk för brus på höga ISO-värden. P300:s JPEG-filer är rena och fria från synligt kornbrus upp till ISO 800 och det går utmärkt att skriva ut bilderna i A3-format. Vid ISO 1600 ökar kornstorleken och bruset blir väldigt synligt. ISO 3200 gränsar till oanvändbart om man ska göra kopior i A4-storlek. Kamerans Expeed C2-bildprocessor tillämpar en tämligen aggressiv brusreducering, så från och med ISO 800 försvinner en del av detaljskärpan. Trots en oerhört fin optisk skärpa.
I starkt solljus har kameran en tendens att antingen över- eller underexponera. Man får låsa exponeringen genom att trycka ned utlösaren halvvägs när det ser bra ut på skärmen. I flera av testbilderna brände högdager ut i vitt, trots korrekt exponering. Mitt råd är att underexponera med ett steg i starkt ljus, och sedan hämta fram ljus i skuggor efteråt, eftersom P300 inte kan lagra råfiler.
Slutsats
En kamera som P300 borde ha haft en möjlighet att lagra råfiler för efterbehandling. Bara detta kan innebära att somliga väljer en annan kamera. Kan man leva utan råfiler är Nikon P300 däremot en utmärkt fickkamera för alla som vill fotografera med bra kreativ kontroll. Kvaliteten på HD-video bland det bästa vi har sett från en kompaktkamera, bildkvaliteten i stillbilder är enastående i de flesta fall, och kameran är enkel att sköta och reagerar snabbt. Tillsammans med P7000 är P300 en av de mest intressanta kompaktkamerorna vi har testat hittills.
