TEST: Yamaha TW-E7B

Helt trådlösa öronproppar har med tiden blivit en väldigt trång marknad, där ett fåtal briljerar och det finns en hel drös mediokra varianter.

Med sin nya toppmodell TW-E7B vill Yamaha ta plats i premiumsegmentet och har satsat på stora 10 mm-element för att återge musiken med dynamiken intakt. Pluggarna har – givetvis – brusreducering och även omgivningsljud. Som gör motsatsen till brusreducering, nämligen skickar in ljud utifrån i öronen så att man hör vad som händer i närheten.

Yamaha använder en av de senaste Bluetooth-versionerna, 5.2, men har utelämnat så kallad multipoint-anslutning, där ett par öronproppar kan vara anslutna till två mobila enheter samtidigt. Till exempel telefonen och en bärbar dator. Det finns dock fortfarande en poäng med den nyare Bluetooth-versionen, eftersom den kan ge stabilare anslutning och dessutom lägre strömförbrukning. Som ger längre batteritid.

Batteritid

När det gäller TW-E7B är batteritiden ändå helt genomsnittlig: sex timmar i propparna och sexton timmar extra i det bärbara laddfodralet. Eftersom specifikationerna inte nämner om detta är med brusreducering aktiverat, så utgår vi från att det är utan för att komma upp i dessa siffror. Var med andra ord beredd på lite kortare speltid med brusreducering.

Passform och användning

Husen på utsidan är lite stora, med ett mindre ”mellanhus” som sitter väldigt bra i den yttre hörselgången. Resultatet är ett par proppar som sitter ordentligt och är sköna att ha på sig. Silikontopparna tätar också fint, så passformen är strålande.

Den vänstra öronproppen har en fysisk knapp som styr musikuppspelning och inkommande samtal. Den högra har två knappar som styr volymen och hoppar mellan låtarna. De kan också användas för att parkoppla propparna med Bluetooth, eller starta röstassistenten.

Det tar inte lång tid att lära sig TW-E7B, jag skulle vilja påstå att de här propparna tillhör det fåtal som faktiskt är användarvänliga när det gäller att fjärrstyra mobilfunktionerna.

Laddfodralet är däremot lite tjockt, det sticker ut i byxfickan. Ja, det är ett par öronproppar, så nej, jag är inte glad att se dig …

Samtalskvalitet och brusbehandling

Röstkvaliteten är helt OK. Min röst hörs för det mesta tillräckligt tydligt hos mottagaren, men den är lite låg och har en del bakgrundsbrus. Det är med TW-E7B som med de flesta öronproppar, nämligen att de inte ska vara ditt huvudinstrument för mobilsamtal. Men de duger.

Brusreduceringen är också godkänd, en hel del av de låga frekvenserna i brus utifrån dämpas. När jag flyger föredrar jag att använda ett par hörlurar i stället, men de här gör ett godkänt jobb. Brusgolvet är lite högt, man hör ett tydligt susande när musiken inte spelar. Och högfrekvent brus passerar lätt igenom. Till exempel kan jag höra klickandet från tangentbordet klart och tydligt även när brusreduceringen är aktiverad.

Propparna är också känsliga för vind och fläktande, bara att gå runt inomhus gör att det brusar extra i öronen.

Omgivningsljud släpps in för det mesta i mellanregistret, jag hade jag kunnat tänka mig mer ljud i diskanten. Speciellt när det sägs meddelanden i PA-högtalarna på flygplatsen eller på andra platser där man inte vill missa viktig information. Återigen, inga problem, men Yamaha utmanar inte Sony WF-1000XM4 eller Bose QuietComfort Buds II (test är på gång), för att nämna några.

Ljudkvaliteten

Jag gillar hur Yamaha-propparna spelar musik. De har ett energiskt förhållningssätt till musiken, men utan att vara plågsamma. Basen är tight och fokuserad, även om den hade kunnat ha mer kött på benen. Speciellt i djupbasregistret kan det bli lite anemiskt, men det fungerar. Här kan man använda EQ:n för att få mer energi i rytmerna, men det ska sägas att TW-E7B inte har det dynamiska överskott jag vill ha. Man får mer bas om man höjer den delen av frekvensregistret, men på samma gång avtar kontrollen. Ju högre du spelar, desto lägre låter det. EQ:n är därför bäst när man spelar lågt.

Man kan lagra sin egen EQ i två olika minnen, själv har jag en EQ-inställning med lite mer bas för allmän musikspelning och en annan för poddar, med mer mellanregister. Yamahas inställning som heter Vocal tycker jag är för skarp.

Konkurrenter

Sammantaget är ljudet godkänt, men Yamaha får nog se sig besegrade av en del rivaler i den här klassen. Sony WF-1000XM4, Nura NuraTrue, Sennheiser Momentum True Wireless 3, B&W PI7, Devialet Gemini och faktiskt de billigare JBL Live Pro+ är alla exempel på öronproppar som bör övervägas innan du plockar fram betalkortet och slår till på ett par TW-E7B.  Å andra sidan blir du knappast besviken heller. Yamaha gör absolut ett bra jobb. Det är bara så att konkurrensen är stenhård i den här klassen.

Slutsats

Yamaha har gjort ett respektabelt försök att hävda sig i premiumsegmentet. TW-E7B gör mycket bra, låter energiskt och underhållande och har de rätta funktionerna. Inklusive bra passform och allmänt bra användbarhet.

Ljudet kan anpassas med en ganska bra EQ, problemet är den dynamiska kontrollen som inte finns där i tillräckligt stor utsträckning. Det saknas bas på ganska hög volym och det hjälper inte mycket att höja den med EQ:n eftersom kraftresurserna inte finns där för att bära upp basen. Det låter platt i alla fall, tills man sänker volymen så att basen får plats.

Brusreduceringen är helt okej, men kunde ha varit ännu mer effektiv och den har nog lite svårare för vind än de flesta av rivalerna.