TEST: Valco VMK20 Wireless ANC Headphones

Enligt ryktena fanns det en okänd, finsk hörlur som lät bra och kostade lite. Först var det ingen av oss ens kom ihåg vad den hette, men av en slump dök namnet Valco upp i en diskussion på sociala medier.

Det var då jag kom på det. Valco var det, och de hade ett par hörlurar som fick genomgående bra recensioner från användarna. I normala fall hade vi avfärdat dem som ”ännu en hörlurstillverkare” och låtit det stanna där.

Men sedan klickade jag mig in på Valcos webbplats.

Där möttes jag av en ovanlig och fräsch attityd till hur man utvecklar hörlurar. Hemsidan var helt befriad från PR-språk och överdrivna lovord om hur revolutionerande just de här lurarna var.

För en som läser pressmeddelanden skrivna av marknadsavdelningar med hybris varje dag, var Valcos webbplats en oas av sansad, finsk humor (ja, den finns), med knorrar som man aldrig hittar hos någon annan hörlurstillverkare.

Till och med bruksanvisningen är som att läsa en bok av Arto Paasilinna, man sitter och fnissar åt hur opretentiös det går att vara i hifi-branschen.

Developed in Finland

Hörlurarna heter Valco VMK20 och är utvecklade i Finland. De påminner mycket om Bose QC35, men de låter inte alls som ett par Bose, vilket är bra. Brusreduceringen är inte heller på samma nivå, vilket jag inte är lika förtjust över.

De små öronkåporna är helt täta och ligger fint runt örat. Öronkuddarna av konstläder formar sig bekvämt mot huvudet, och knapparna sitter precis där man förväntar sig att hitta dem. På ett par Bose QC35.

VMK20 skiljer sig dock från andra hörlurar genom att man inte hälsas av en dämpad kvinnlig röst som säger powwa onn, med accent, utan av en grov mansröst som viskar power on, connected, också med accent. Men finsk accent.

Men inuti tycker Valco att de har lyckats väl med att skapa den ljudsignatur de gillar. De har använt masterstudion Kesthouse som sparringpartner för ljudet, och Bluetooth-kretsen kommer från Qualcomm och stöder aptX HD och AAC. Brusreduceringen kommer från Analog Devices.

 

Fyra mikrofoner används för att mäta bruset på utsidan, och jodå, det finns också en handsfree-mikrofon för mobilsamtal. Det ingår ett fodral, med plats för kablar och den medföljande flygadaptern.

Man kan använda hörlurarna med kabel (ingår) och brusreduceringen kan slås på och av.

Med och utan

De här lurarna måsta användas som trådlösa, med brusreduceringen påslagen. För med brusreduceringen avstängd blir ljudbilden smalare och basen kommer inte fram särskilt väl. Det funkar bättre med en 3,5 mm minijack-kabel, och med en Fostex HP-P1 DAC var ljudbilden stor och fyllig.

Men trådlöst direkt från mobilen eller bärbara datorn är alltså det som låter bäst. Det finns förresten ingen anledning att oroa sig för batteritiden. Räkna med drygt 40 timmars musik på en laddning. Det räcker för en tur-och-retur-resa till USA:s västkust.

Ljudkvalitet

Likheten med Bose är på alla sätt oavsiktlig. Ett par QC35 har bättre och effektivare brusreducering. Inte så att den är dålig i VMK20, men de släpper in lite mer ljud. De är dock bättre än Urbanista Miami, som kostar ungefär lika mycket. Lågfrekvent mullrande (tåg och tunnelbana) dämpas bättre av VMK20 än av Miami. Men alltså inte lika bra som av QC35.

Men ljudet är klart bättre.

Med brusreduceringen på får man en varm, fyllig och behaglig ljudbild. Det saknas inte detaljer, men de är lite mer dämpade än i ett par Sony WH-1000XM4, som dock ställer upp i en mycket högre prisklass.

Basen i No Plans for Love med Silk Sonic/D-Nice, Ne-Yo och Kent Jones överskuggar nästan sången, men vrider man upp volymen lite så kommer mellanregistret – och diskanten – fram i ljudbilden. Bastrumman och basgitarr dominerar ljudbilden på just den låten, men ett byte till John Mayers Wild Blue, som har ett J.J. Cale-esque driv och arrangemang, visar att hörlurarna enkelt får fram nyanser i gitarrsolot halvvägs in i låten. Utan att låta luddigt eller dämpat i förhållande till basen.

Tamburinklangen i Lauren Housleys This Ain’t The Life kommer också fram fint i ljudbilden och hörlurarna visar sig från sin allra bästa med pop, rock, blues, hiphop, R&B och musik med utpräglat mycket perkussion och rytm.

Man kan naturligtvis avnjuta en vacker ballad från till exempel Adele, men jag saknar mer klang och fler nyanser i klassisk musik. Verdis (Messa da) Requiem lät oerhört massivt – och orkestern under ledning av Riccardo Muti hade en tyngd som fick Confutatis – Dies Irae att verkligen låta som om döden stod bakom hans axel.

Men kören lät för grunt och lite platt.

Ett byte till Keith Jarretts trio fungerade bättre. Pianoklangen harmoniserade väl med kontrabasen och trummans tyngd och dynamik.

Slutsats: Valco VMK20

Valco VMK20 var ett oskrivet blad för oss alla, men man ska inte underskatta sociala mediers genomslagskraft. Utan dem hade vi knappast testat Valco-hörlurarna. Det hade vi nog ångrat. För Valco VMK20 är verkligen ett par bra, trådlösa hörlurar. Med välfungerande brusreducering. Bäst av allt är att de låter bättre än förväntat, och är enligt vår mening de mest välljudande av alla billigare hörlurar med brusreducering. Den långa batteritiden är en välkommen bonus, men VMK20 ska man framför allt köpa om man är över genomsnittet intresserad av bra ljud och gillar varmt och fyllig ljud bättre än tunt och analytiskt.