MDR-1000X är Sonys första trådlösa hörlurar med aktiv brusreducering. Det är så klart Bluetooth som gäller, men även om den tekniken i utgångspunkt har begränsad bandbredd, och därför en ljudkvalitet kan aldrig överträffa typiska MP3- och AAC-filer, så använder Sony sin egen teknik som heter LDAC. Den sägs ha tre gånger så stor bandbredd som vanligt Bluetooth-ljud och kan därför ta emot ljudet utan förluster från spelaren. Detta förutsätter dock att spelaren också stöder tekniken, vilket bara Sonys Xperia-smartmobiler och Walkman-musikspelare gör.

 

Marknadens bästa brusreducering?

Men det är brusreduceringen som är Sonys tyngsta vapen. Den är nämligen specialanpassad efter lyssnarens kranium och hörselgång, genom att en testsignal skickas ut från hörlurarna och in i örat, sedan reflekteras ljudet tillbaka från örat och analyseras av en digital signalprocessor (DSP). På så sätt blir brusreduceringen så effektiv som möjligt. Processen går fort men är exakt.

Sony har också en annan smart funktion: man kan släppa in bakgrundsljud. Det kan till exempel vara praktiskt i en kontorsmiljö när man vill höra om någon knackar på dörren. Det finns också ett Voice-läge som filtrerar bort allt bakgrundsljud utom frekvensregistret där röster ligger. På så sätt kan man sitta på flygplatsen eller tågstationen och lyssna på musik utan att missa viktiga utrop. Båda dessa finesser fungerar, fast inte om man spelar musik för högt.

Till skillnad från med Boses lurar går det att stänga av brusreduceringen helt även i trådlöst läge. Då får man 2 timmar extra batteritid.

Passform

MDR-1000X sitter bra på huvudet. De är aningen tyngre än Bose och Sennheiser och sitter inte riktigt lika fast på skallen. Bose har bättre passform, särskilt om man lyssnar länge, även om Sony-lurarna också är sköna att ha på sig.

 

Ljudkvalitet

Sony MDR-1000X kan skryta med en mycket bra ljudåtergivning. Basen är lika fyllig som hos Bose och dessutom ett snäpp mer raffinerad och naturlig. Basgången i David Bowies ”Lazarus” är sprödare och tonerna i basgitarrens lägre register är mer naturliga och linjära. Men det är med röster som Sony briljerar mest. Särskilt med spelaren NW-ZX100 som jag fick låna samtidigt eftersom den klarar LDAC via Bluetooth. Med LDAC låter Sony bättre än både Bose och Sennheiser.

Vad kan man mer begära? Tja, även om både ljudet och själva brusreduceringen är utmärkt så är inte Sony lika bra när man rör på sig. Fotstegen fortplantar sig genom lurarna och hörs som korta ploppljud i basregistret. MDR-1000X fungerar därför bäst när man sitter eller står still.
Vi kan också tillägga att Sony i likhet med Sennheiser förseglar ljudet bättre än Bose, så att folk i närheten inte hör musiken man spelar. Det är en fördel, men också en nackdel eftersom man inte kan lyssna på musik lika länge utan att bli svettig om öronen.

Också i detta test: