Sennheiser har tidigare haft framgång med sin Momentum Wireless, som är en av de lyxigaste i klassen. Momentum Wireless vänder sig till retro-fans med sina skarpa kanter, bruna skinnkuddar och huvudbygel i anodiserad aluminium, PXC 550 är mer nedtonad i svart utförande och har rundade kanter som gör det enklare att resa med den. Den har också en ännu skönare passform. När det gäller kvalitetsintrycket hamnar PXC 550 på samma nivå som Bose QC35 och Sony MDR-1000X.

Den har ungefär samma batterikapacitet som Bose och Sony, det vill säga 20 timmar i trådlöst läge med brusreduceringen påslagen. Kopplar man in kabeln så räcker batteriet i 30 timmar med brusreducering. Precis som både Sony och Bose går det att lyssna utan brusreducering med kabel när batteriet är slut.

PXC 550 sätts på och stängs av enkelt genom att vrida på kåporna. De kan också ställas in så att de pausar musiken när man tar av sig dem. Brusreduceringen går att pausa med en dubbeltryckning på högra öronkåpan om man vill höra vad någon säger.

 

Lite ljudläckage

Med musiken på är det uppenbart att Sennheiser precis som Sony förseglar ljudet bättre än Bose, det läcker inte ut lika mycket ljud. Folk runtomkring hör alltså inte din musik, samtidigt som hörlurarna låter mycket bättre än Bose när brusreduceringen är avstängd.

Det finns däremot två nackdelar: För det första känns öronen varma fortare med Sennheiser, precis som med Sony. Den andra nackdelen märker man om man går omkring, då fortplantar sig fotstegen genom hörlurarna och in i skallen och låter som små baspulser. På det här området är Sony sämst, men det hörs även med Sennheiser.

Brusreducering

När det gäller den aktiva brusreduceringen är Sennheiser fullt i klass med Bose. Efter att ha stått intill en byggarbetsplats och lyssnat på musik i båda lurarna kan jag konstatera att det inte är någon större skillnad. Bruset dämpas ungefär lika effektivt med båda två. Nästan lika bra som Sony, men inte riktigt.

 

Ljudkvaliteten

Så till det viktigaste: hur hörlurarna låter med musik. Och PXC 550 Wireless låter verkligen bra. Där Bose låter fylligt i basen och är en smula fokuserade på mellanregistret har Sennheiser en lika fyllig bas men dessutom luftigare övertoner. Gillar du musik med akustiska instrument så skildrar Sennheiser dem mer trovärdigt, i en större och mer upplöst ljudbild. Sennheiser ligger i samma liga som Sony på det här området, där Bose saknar det där lilla extra. Till jazz, folkmusik och akustisk pop är Sennheiser och Sony ett strå vassare. PXC 550 Wireless funkar också väldigt bra med rock och hiphop.

Man skulle kunna tro att även klassiskt skulle funka lysande, och det gör det också om man använder kabel. I trådlöst läge blir det däremot uppenbart at hörlurarna inte är tillräckligt kraftfulla. För att bereda plats åt det stora dynamikomfånget i klassisk musik är nämligen den genomsnittliga ljudnivån lägre, och även på maxvolym spelar Sennheiser i lägsta laget. Man löser det genom att plugga i kabeln, då kan man spela högre.

Också i detta test: