Med sin neckband-konstruktion är MM 100 lämpliga för sportutövning som skidåkning och löpning. Bygeln är tunn och mycket böjlig och hela luren mycket lätt. Trots att det mesta är i plast känns lurarna välbyggda och tåliga. En konsekvens av konstruktionen är att kåporna i princip hänger över öronen så de sitter inte dikt mot öronen. Det gör å ena sidan att man hör omgivningen ute på träningsrundan men å andra sidan att ljudet läcker till medpassagerarna på tåget. För glasögonbärare kan de kännas obekväma men upplevelsen kan variera.

All hantering av lurarna görs på den högra kåpan. Den stora knappen används i vanlig ordning för att starta och stoppa musikuppspelning samt för att hantera de vanligaste telefonfunktionerna. Men det tar en stund att lära sig alla alternativa knapptryckningar. Dessutom är placeringen av volymknapparna och knapparna som byter låt inte optimal. De sitter för inklämda på kanten även om de är distinkta när man väl hittar dem. Laddsladden kan antingen anslutas till dator eller laddaren tack vare att den använder USB.

För att börja med det dåliga så är MM 100 liksom så många av lurarna inte någon höjdare för telefonsamtal. Till och med under bra förhållanden tycker motparten att din röst låter konstig. Däremot låter MM 100 mycket bra med musik. De har inte samma tryck i basen som Philips, men den är definitivt närvarande. Det är ett mer neutralt och korrekt ljud som påminner om Sennheisers vanliga hörlurar, om än i en billigare prisklass.

Slutsats
Att ha bågen bakom nacken är praktiskt för sportande men alla tycker inte att det är bekvämt. Konstruktionen gör att lurarna läcker ljud, även om det också innebär att man hör omgivningen. MM 100 är lätta men känns ändå tåliga. Vissa av knapparna sitter lite dumt till men hanteringen är okej. Mikrofonen är inte den bästa för telefonsamtal. För musik är lurarna däremot utmärkta, med ett neutralt ljud som gör att de passar de flesta musikstilar.

Också i detta test: