: Sennheiser PXC 550 Wireless

Hörlurar är populära som aldrig förr. Segmentet som ökar mest är de trådlösa hörlurarna med aktiv brusreducering. Och det är inte så konstigt, för vad är väl bättre än att slippa kabeln och dessutom få bort omgivningen från ljudet – så att allt som återstår är du och musiken?

Sennheiser har tidigare haft framgång med Momentum Wireless, som är en av de lyxigaste i klassen. Nu är PXC 550 Wireless här, som en direkt rival till Boses QC35. Momentum Wireless vänder sig till retro-fans med sina skarpa kanter, bruna skinnkuddar och huvudbygel i anodiserad aluminium, medan PXC 550 är mer nedtonad i svart utförande och har rundade kanter som gör det enklare att resa med den. Den har också en ännu skönare passform. När det gäller kvalitetsintrycket så hamnar PXC 550 på samma nivå som Bose QC35 och Sony MDR-1000X.

Den har ungefär samma batterikapacitet som Bose och Sony, det vill säga 20 timmar i trådlöst läge med brusreduceringen påslagen. Kopplar man in kabeln så räcker batteriet i 30 timmar med brusreducering. När batteriet är slut går det att lyssna med kabel utan brusreducering.

 

Första uppkopplingen

Första gången du slår på hörlurarna så måste du använda Bluetooth-knappen. Den är liten och sitter undangömd bakom bygeln som håller fast öronkåpan i huvudbygeln. En mycket besvärlig placering, om du frågar mig. Brusreduceringen har en egen knapp med tre steg: av, variabel och max. I variabelt läge kan du själv välja hur mycket brusreducering du vill ha, för detta behövs appen CapTune till iOS och Android. Det finns inget stöd för Windows Mobile. I appen går det också att aktivera Smart Pause, en funktion som pausar avspelningen i mobilen när du tar av dig lurarna och sätter igång den när du tar på dem på öronen igen. En bra idé som funkar ganska så bra. Men står man och diggar för mycket med huvudet till musiken så kan musiken stoppa och starta ibland, samma sak gäller om man går med tunga steg. Personligen föredrar jag att ha den här funktionen avstängd.

 

Samtal

När man pratar i mobilen genom Sennheiser-lurarna är rösten i andra änden klar och tydlig, och samtalspartnern hade inga problem att höra vad jag sade. Men det är ändå en bit kvar till Bose, där samtalspartnern hörde min röst både fylligare och klarare än med Sennheiser, som återger mig röst lite tunnare och mer hermetiskt. Ingen av gångerna var det svårt att höra vad jag sade, men Bose har alltså ett övertag i samtal.

 

Lite ljudläckage

Med musiken på är det uppenbart att Sennheiser precis som Sony MDR-1000X förseglar ljudet bättre än Bose, det läcker alltså inte ut lika mycket ljud. Bose QC35 läcker ut mer ljud än de flesta andra slutna hörlurar vi har hört, vilket innebär att andra runtomkring kan höra din musik. Det ger också ett betydligt tunnare och mer livlöst ljud när brusreduceringen är avstängd. Sennheiser låter med andra ord klart bättre än Bose utan brusreducering.

Det finns däremot två nackdelar med den mer förseglade inkapslingen. För det första känns öronen varma fortare med Sennheiser. Med Bose kan man lyssna på musik i timtal utan att tänka på det, och även om Sennheiser ligger mjukt och skönt på huvudet så blir man alltså svettig fortare. Den andra nackdelen märker man om man går omkring, då fortplantar sig fotstegen genom hörlurarna och in i skallen och låter som små baspulser. På det här området är Sony sämst, men det hörs även med Sennheiser. Bose drar det klart längsta strået, där kan man till och med jogga och springa utan att fotstegen hörs i musiken.

 

Ljudkvaliteten

Så till det viktigaste: hur hörlurarna låter med musik. Och PXC 550 Wireless låter verkligen bra. Där Bose låter fylligt i basen och är en smula fokuserade på mellanregistret har Sennheiser en lika fyllig bas men dessutom luftigare övertoner. Gillar du musik med akustiska instrument så skildrar Sennheiser dem mer trovärdigt, i en större och mer upplöst ljudbild. Sennheiser ligger i samma liga som Sony på det här området, där Bose saknar det där lilla extra. Till jazz, folkmusik och akustisk pop är Sennheiser helt enkelt bäst. PXC 550 Wireless funkar också väldigt bra med rock och hiphop.

Man skulle kunna tro att även klassiskt skulle funka lysande, och det gör det också om man använder kabel. I trådlöst läge blir det däremot uppenbart att hörlurarna inte är tillräckligt kraftfulla. För att bereda plats åt det stora dynamikomfånget i klassisk musik är nämligen den genomsnittliga ljudnivån lägre, och även på maxvolym spelar Sennheiser i lägsta laget. Man löser det genom att plugga i kabeln, då kan man spela högre.

Brusreducering

När det gäller den aktiva brusreduceringen arbetar Sennheiser lägre ner i frekvens än Bose. PXC 550 släpper in mer högfrekventa ljud, medan de som ligger längre ner i frekvensregistret stängs ute mer effektivt. Sitter man och hamrar loss vid datorn så klickar tangentbordet mer högfrekvent med Sennheiser på öronen än med Bose QC35. Rent teoretiskt kan detta innebära att sångröster och andra musikinstrument i mellanregistret urskiljs ännu klarare från bruset med Sennheiser, men efter att ha stått intill en byggarbetsplats och lyssnat på musik i båda lurarna så är det ingen större skillnad. Bruset dämpas ungefär lika effektivt med Sennheiser som med Bose.

 

Övriga funktioner

Precis som i Sony MDR-1000X kan Sennheiser släppa in ljud från omgivningen om man vill. Hos Sony är det en funktion som ständigt är aktiverad, så att man kan höra omgivningen genom musiken. Kan vara praktiskt i vissa situationer. Sennheiser fungerar lite annorlunda. Ser du någon som står och pratar med dig eller om någonting annat händer som du vill höra, så dubbelknackar du på högra öronkåpan. Då släpps omgivningen in samtidigt som musiken pausas. Knacka två gånger till så startar musiken och omgivningen stängs ute.

 

Styr musiken

I likhet med Sony och Bose kan musiken och ljudet styras på högra öronkåpan. Sennheiser och Sony är lite smartare, man sveper med fingret framåt och bakåt för att hoppa i musiken, och uppåt och nedåt för att ändra volymen. Bose har fysiska knappar för att ändra volym och pausa musiken, vilket inte är fullt lika användarvänligt eftersom man måste veta var knapparna sitter. Poäng till Sennheiser.

 

Smart av/på

Att sätta på och stänga av PXC 550 är enkelt. När knapparna ska stängas av håller man kåporna i båda händerna och vrider dem inåt tills det klickar till. Och tvärtom, de slås på genom att man fäller ut kåporna igen och är klara att sättas på huvudet. Då paras de automatiskt ihop med den senast använda enheten. Vad vi inte gillar är att Sennheiser-lurarna inte automatisk stänger av sig, utan kör slut på batteriet om man glömmer stänga av dem när man har lyssnat färdigt. Inte så genomtänkt.

Slutsats

Sennheiser PXC 550 Wireless är en rakt igenom superbra hörlursmodell. Den håller ute bruset och inne musiken, som släpps igenom på ett luftigt och öppet sätt. Själva ljudkvaliteten är ännu bättre än i Bose QC35, Sennheiser är fullt i klass med Sony MDR-1000X. Dessutom läcker det ut ytterst lite musik till folk runtomkring. Bose läcker mer och låter därför betydligt sämre om man stänger av brusreduceringen.

Sennheiser har inte ett lika stort problem som Sony med att användarens fotsteg tränger sig genom musiken och in i huvudet. Sennheiser är däremot inte lika bra som Bose, som plockar bort varje fotsteg helt och hållet. Detta är ett direkt resultat av att Bose inte är lika slutna. En annan nackdel med att Sennheiser förseglar öronen så effektivt är att man fortare blir lite svettig.

PXC 550 Wireless är genomgående användarvänliga och vi gillar att man kan ställa in mängden brusreducering. Vi reagerar däremot på Bluetooth-knappens placering, som är omöjlig att komma åt med hörlurarna på huvudet. Knappen är liten och sitter trångt till under huvudbygeln. Och även om det är en bra idé med Smart Pause-funktionen, som automatiskt pausar och startar musiken när man tar av sig och sätter på sig lurarna, så kan den leva ett litet eget liv när användaren rör på sig. Vi föredrar att ha funktionen avstängd.

Största bristen är Sennheiser-lurarna är dock att de har för låg förstärkning. Ljudet kan vara lite lågt, särskilt när man lyssnar på klassisk musik. Det löser man genom att sätta i kabeln.