Med den exklusiva öronproppsmodellen IE 600 struntar Sennheiser in i allt vad trådlöst ljud heter. Här är det kabel som gäller, för att få ut så mycket som möjligt av ljudsignalen med favoritmusiken. Det betyder att du kan fullända ljudet efter eget tycke med favoritförstärkaren, det betyder också att musiker kan använda propparna på scen. Men det är först och främst musikälskare som Sennheiser haft i åtanke med IE 600.
IE 600 tar över efter de numera utgångna IE 800 S, som var några av de allra bästa öronpropparna jag hade hört när jag testade dem 2018. Med en enorm ljudbild, glänsande tjusig upplösning i övertonerna och ett rakt igenom ärligt ljud. Problemet var dynamiken, som var för tam så att ljudet blev plattare än jag förväntade mig av ett par highend-proppar för tiotusen kronor! Det var nog därför som Sennheiser förra året lanserade den ännu dyrare IE 900!
Höga förväntningar
Nu är alltså IE 600 här, som för 7 200 kronor lägger sig en liten bit under vad IE 800S kostade när den kom. Förhoppningsvis har de nya öronpropparna ett och annat av det vi saknade i den dyrare föregångaren. Utan att ha testat färdigt IE 900 riktigt ännu så kan jag avslöja att de har en betydligt mer explosiv dynamik än IE 800S. Jag blev dessutom fängslad av det starka drivet i den nya och billigare modellen IE 300. Allt detta bådar med andra ord väldigt gott för det allra senaste tillskottet i serien.
NASA-teknik
Husen i IE 600 är gjorda genom en speciell 3D-printprocess, med en metallstruktur som heter ZR01 amorf zirkonium. Atomstrukturen ska vara mer stabil än i vanlig metall, så att metallen i de här öronpropparna inte har några svaga punkter som kan brytas eller böjas. En liknande metallstruktur har redan använts av NASA i borrhuvudet på Mars-farkosten Perseverance. Tåliga grejor, alltså. Och det känns så också när man håller dem i handen.
Sennheiser lovar att metallen dessutom har ”banbrytande akustiska prestanda” och hoppas att detta tillsammans med helt nya, 7-millimeters TrueResponse-element ska göra IE 600 till en referens för de mest kräsna musikälskarna.
Öronpropparna är utvecklade i Tyskland och tillverkade på företagets fabrik i Irland. Sennheiser hävdar att produktionsanläggningen har en av världens mest avancerade produktionsprocesser i sitt slag och att IE 600 är utvecklade för att ”leverera felfri akustisk och visuell glädje i flera decennier”.
Lite förvrängning
Ett speciellt bakstycke ska minimera reflektioner inne i huset och en extra akustisk kammare ska eliminera resonanser och minska tryckskillnader för att ge en renare och mer detaljerad diskant. Så att lyssnaren kommer ännu närmare musiken.
Skräddarsydd passform
IE 600 har guldpläterade MMCX-kontakter som klarar tredjepartskablar med en diameter på upp till 4,8 mm. Både obalanserad kabel med 3,5 mm-kontakt och balanserad med 4,4 mm-kontakt ingår, båda är förstärkta med slitstark aramidfiber (Kevlar). Örontoppar av både silikon och minnesskum ingår också, i tre olika storlekar. Till skillnad från IE 800S har öronpropparna byglar för att sitta så bra som möjligt i öronen.
Så låter Sennheiser IE 600
Det är en sann dröm att lyssna på Sennheiser IE 600, speciellt disciplinerna akustisk och klassisk musik. Och en sådan fantastisk återgivning av sångröster! Lucy Kays klassiska stycke The Armed Man får äntligen all den luft jag drömde om när jag testade IE 300. Fiolerna har fler lager av övertoner. Rymden är större och ljudet drar mer mot det neutrala, medan IE 300 har massor av krut och energi i mellanbasen och lägre mellanregistret, men kanske saknar lite öppenhet och luftighet.
IE 600 är ännu ärligare än IE 300, men fortfarande varmare än IE 800S. Bara en aning mjukare i anslagen än IE 300. Basen är djup och skön, men det finns inte samma liv och tryck i de minsta pukorna och kantslagen på virveltrumman i den tuffa drum’n’bass-låten Out of Sight, Never Out of Mind med Bendik HK och gästvokal av ARY. Men detaljerna i bastonerna, rymden och upplösningen är bättre med IE 600. Betydligt bättre. Och de engagerar mer än IE 800S som de ersätter.
Man hör att detta är dyrare öronproppar, med väldigt många musikstilar låter de helt enkelt fantastiskt.
Lana Del Rays röst smyger sig in i hjärnbarken med en detaljnivå och en närhet som jag knappt hört förut i den lugna balladen Watercolor Eyes från TV-serien Euphoria. Steelgitarren har en enorm rumsklang, det avlägsna slagverket har både luft och tyngd. Ljudet ligger rent allmänt ett bra snäpp över IE 300.
Bea Millers industrirocklåt Playground från den animerade TV-serien Arcane har också en härlig tyngd genom de här propparna. Återigen, inte riktigt lika pigga i mellanbasen som IE 300, men man hör ändå att ljudet är ”dyrare”, om man nu kan säga så.
Så får du fram magin
För att IE 600 ska låta bra behöver du bara ett par öron och en mobiltelefon med hörlursuttag. Eller en adapter. De är så lättdrivna att det är noll problem. Men det är bara med en ordentlig förstärkare som du hör vad de är riktigt bra på. En väldigt enkel uppgradering för laptop-användare är Dragonfly Red eller Cobalt, men för bärbart bruk tänker jag mig att Chord Mojo 2 måste vara en perfekt matchning.
Ett billigt sätt att få fram fler detaljer är Cayin RU6, som även visar ljudsignalens digitala upplösning. Tänk bara på att du då inte får mer kraft än direkt ur mobilen, bara bättre ljud. Faktum är att den går i mute-läge när den överbelastas, vilket gör att du faktiskt kan spela högre direkt i hörlursuttaget. Fast inte med lika bra ljud.
Under testet använde jag min MacBook Pro, den bärbara DACen/förstärkaren Cayin RU6, och slutligen Sennheisers stationära HDV 820. Som är helt overkill, men ändå fantastisk. Slutsatsen är att IE 600 inte är särskilt krävande för förstärkaren. Köp därför öronpropparna först och ta hand om elektroniken efteråt.
Konkurrenter
Sennheiser har satt priset på IE 600 helt rätt. De är betydligt mer neutrala och ärliga än AKG N40 och sopar mattan med RHA CL2. Och de är faktiskt också bättre än de ännu dyrare IE 800S.
Här befinner vi oss mer i klass med Beyerdynamic Xelento Remote. Fast mer neutrala i basen. När jag läser hur jag beskrev ljudet i Xelento Remote i testet 2017 gav jag nog ett intryck av att de var mer linjära än vad de egentligen är. För det finns verkligen mycket energi i basen i dem. Somliga skulle nog säga lite väl mycket. IE 600 är mer balanserade än så. Jag är frestad att säga att idealet ligger någonstans på den gyllene medelvägen mellan dem och IE 800 S, och i mina öron låter IE 600 också varmare och mer engagerande än de svindyra Sony IER-Z1R, som är både tungdrivna och har lite för energisk diskant. För de här pengarna är det verkligen fantastiskt vad Sennheiser har fått ut ur sina öronproppar.
Slutsats
Jag hade en känsla av att Sennheiser IE 600 skulle vara väldigt bra. Ändå blev jag överraskad över hur bra de faktiskt är. Det vore för enkelt att säga att man får ljudet av IE 800S fast med en mer uttalad bas. Det får man, men på samma gång är det bättre dynamik och mer liv i hela frekvensbandet, samtidigt som öronpropparna känns mer ”musikaliska”. De nya Sennheiser-propparna känns därför som ett MYCKET bättre köp.
Jämfört med de billigare IE 300 är IE 600 lite mindre energiska i mellanbasen och har lite mindre av den häftiga aggressionen. Det tar de igen med upplösning och en detaljnivå som IE 300 inte matchar, framför allt inte i diskantregistret.
För drygt 7 000 kronor kan jag inte komma på några öronproppar jag hellre skulle vilja ha. De är helt enkelt sagolika.
Riktigt fett ljud med min Ifi Diablo. På lägsta gainen!