För några år sedan tyckte folk att du var galen om du spenderade mer än ett par tusenlapp på ett par hörlurar, för att inte tala om öronproppar. Men sedan kom de trådlösa hörlurarna med brusreducering, och sedan de helt trådlösa öronpropparna, och förändrade folks syn på vad personligt ljud kunde få kosta. Nu ser man Sony, Bose och Apple vart man än vänder sig – och det är toppmodellerna folk går omkring med. Oavsett om det är hörlurar eller öronproppar betalar folk gladeligen både tre- och fyratusen kronor för sina favoriter.
Sådant gör mig glad. För nu när vi vet att folk är villiga att betala för kvalitet så kan vi bara föreställa oss vad man får för pengarna om man hoppar över hela högen med trådlösa prylar och i stället lägger samma belopp på ett par öronproppar med kabel! Ja, du läste rätt: kabel. Du vet, en sådan där sladd som högst sannolikt inte passar in din nya mobiltelefon utan en adapter. Fast vad offrar man inte för att få bra ljud …
Trådlöst är praktiskt, men…
Även om de bästa trådlösa öronpropparna kan vara praktiska och låta fint, och många av dem till och med har aktiv brusreducering, så är praktiskt taget alla drabbade av samma problem: den inbyggda förstärkaren är inte tillräckligt stark. Jag tror aldrig att jag har hört några trådlösa öronproppar som kan utmana ett par passiva när det gäller dynamik och baskontroll.
Speciellt om man parar ihop de passiva med en förstärkare. Man kommer långt med en bärbar Audioquest Dragonfly Black till laptopen. Till mobilen är det mer praktiskt med exempelvis trådlösa FiiO BTR3 eller högupplösta Cayin RU6. Men det fungerar också ofta förvånansvärt bra med hörlursutgången på mobilen, om man har någon sådan, eller direkt ur den bärbara datorn.
Ordentliga proppar
Sennheiser IE 300 är ett par påkostade öronproppar för musikälskare som uppskattar musikens extra detaljer. Sladden, som går att byta ut, är styv och formbar runt örat för att ge bästa möjliga fäste. Praktiskt när man tränar och inte minst för musiker som använder öronproppar som monitorer. Fast på scen skulle jag hellre överväga formgjutna proppar. Sennheiser kommer också så småningom att erbjuda en balanserad kabel som extrautrustning.
Små element
De kompakta husen rymmer inte de största högtalarelementen på marknaden, de är bara på 7 millimeter. Andra har både 10 och 12 millimeter. Detta innebär att Sennheiser-elementen måste röra sig mer för att ge samma mängd energi i basområdet. En fördel är att de är bättre på att återge höga frekvenser. En luftigare diskant blir oftast resultatet, med mindre förvrängning. Sennheisers element ska återge ett extra stort frekvensregister (6–20 000 Hz) och kallas därför XWB – Extra Wide Band.
Elementen har fått en speciell membranfolie för att minimera resonanser och förvrängning. Dessutom ska bakstycket minimera reflexer inuti höljet och en extra kammare ta bort resonanser i hörselgången för att få en renare diskant.
Bekväma
Till IE 300 ingår det örontoppar av minnesskum i tre storlekar, och dito antal av silikon. Mellanstor i silikon sitter på från början, men jag får bättre ljud med samma storlek i minnesskum. De tätar bättre, ger mindre gnisslande ljud i örat och en bättre definierad basåtergivning. Passformen är riktigt bra, jag glömmer snart bort att jag har propparna i örat. Och eftersom kabeln sitter fast med en ledad kabel finns det all anledning att tro att hållbarheten är betydligt bättre än om de satt fast helt.
Allting får plats i den medföljande väskan av fickstorlek.
Sennheiser IE 300 låter kanon
Så hur låter ett par trådbundna öronproppar 2022? Jodå, tackar som frågar. För IE 300 låter inte som några trådlösa proppar jag har hört. Alls. Till och med Bowers & Wilkins PI7, som jag tycker är de bästa, kommer till korta jämfört med dynamiken och kontrollen i IE 300. Sennheisers egna Momentum True Wireless 2 kan också leta förgäves efter det här ljudet.
Även direkt ur hörlursuttaget på min MacBook Pro är det tydligt att IE 300 spelar i en annan liga. Lana Del Reys röst i Watercolor Eyes sticker verkligen ut så mycket från det instrumentala att det känns som om hon har byggt bo inuti skallen på mig. Den klangrika gitarren breder ut sig på samma gång som basen sträcker sig nedåt med största övertygelse.
Playground med Bea Miller, känd från Netflix-serien Arcane, har en läcker och djup perkussion-bas och basgitarren är tung längst ned. Beas röst är klockren, det här är något helt annat än man får med trådlösa öronproppar!
Med den bärbara hörlursförstärkaren Cayin RU6 pressas det ut ännu mer djupbas och det blir ett extra lager detaljer i toppen.
Som jämförelse låter den gamla Sennheiser toppmodellen IE 800S mer neutralt, men å andra sidan är IE 300 betydligt mer lekfull och dynamisk. IE 800S är lite platt och oengagerande medan IE 300 är mycket mer underhållande. Vad man tappar är ett extra lager detaljer i diskanten.
Hårt och bestämt
Klassisk musik låter också väldigt bra. Lucy Kays The Armed Man, framförd av FILMharmonic Choir Prague, är lika vacker som livlig. Kontrabasarna och cellorna lurar i botten med fermata-toner under tiden som Lucy sjunger med sin vackra sopranstämma. När sedan slagverket smäller till i en fortissimopassage, efter knappt två minuter, masserar lurarna hörselgångarna och påminner mig om varför klassisk musik är så mycket bättre när man spelar högt.
Rymden är stor och fundamentet är så stabilt att man nästan kan höra rummet andas. Man kan nog önska sig ännu lite mer energi i övertonregistret för att verkligen få det att sväva. Men bara lite grand och överlag trivs jag alldeles förträffligt.
Även om allting låter bra är det framför allt de dynamiska egenskaperna som imponerar på mig. När man drar upp ljudet så behålls dynamiken och livligheten intakt, till skillnad från med trådlösa öronproppar där ljudbilden planar ut och kollapsar.
Här är basen bestämd, hård och skön. Det är den med AKG N40 också, men där blir den samtidigt lite överdriven och flyter ut mer. Här är den tightare och har bättre attack. När IE 300 dessutom är mer engagerande än den långt dyrare gamla toppmodellen IE 800S, så börjar det verkligen bli smaskigt.
Slutsats
Det var ett tag sedan jag lyssnade på öronproppar med kabel, och varje gång glömmer jag hur mycket bättre de låter än de trådlösa varianterna. Man har vant sig vid trådlösa Bluetooth-proppar och är imponerad av de bästa och tycker att de har ett riktigt bra ljud. Men sedan lyssnar man på ett par trådbundna proppar som IE 300 och måste ompröva allting igen.
Okej, visst är det inte lika bekvämt med kabel. Men wow! så mycket bättre det låter. Lite mer luft allra längst upp så hade det blivit maxbetyg.
