TEST: Sennheiser IE 800 S

Oavsett om det är öronproppar eller hörlurar man ska köpa, och i snudd på nästan alla prisklasser, så brukar det finnas minst en produkt från Sennheiser på listan över potentiella kandidater. Inte konstigt, den tyska tillverkaren låg nämligen bakom världens första par öppna hörlurar, HD 414, 1968. Sedan dess har de bara blickat framåt alltid tillhört världstoppen. Sennheiser är inte kända för att göra dyra produkter för skojs skull, så när de släpper ett par öronproppar för drygt niotusen kronor finns det all anledning att höga förväntningar.

Varför?

Om du undrar varför i hela friden någon har ett så dyrt par öronproppar i sortimentet så är du nog inte ensam. Att det varken finns mobilmikrofon eller fjärrkontroll på kabeln kan försvaras, för det här är renodlade musikproppar där ljudkvaliteten är det allra viktigaste. Däremot är det lätt att föreställa sig att dynamiken från ett sjumillimeters högtalarelement måste vara tämligen begränsad jämfört med ett som är fyra-fem centimeter stort, vilket är vad man får plats med i ett par fullvuxna hörlurar. Av samma anledning är det stora hörlurar som det säljs flest av i den här prisklassen.

Universalproppar

Men det behöver inte vara rätt, för jag har hört flera fantastiska öronproppar. Sedan har man det faktum att öronproppar får plats i fickan och därför är mer praktiska i många fall. Vad jag hänger upp mig på är att IE 800 S är en universalmodell, där man måste hitta de toppar i kartongen som passar öronen bäst och sedan nöja sig med det. Till skillnad från specialgjutna proppar som passar hörselgången helt perfekt. Och eftersom jag vet vilken lyft perfekt anpassade proppar kan ge ljudkvaliteten så är det nästan lockande att avfärda de här utan att ens ha testat dem.

Fast så var det ju det där med användbarheten. Under en dag plockar man ut och sätter i propparna ett antal gånger, och då är specialtillverkade öronproppar en mardröm. Man måste vrida dem runt och tvinga in och ut dem, vilket är obehagligt, på gränsen till smärtsamt. I de flesta fall är det mycket mer praktiskt med universalproppar. Och ska det vara ett hinder i jakten på den optimala ljudupplevelsen? Självklart inte.

Konstruktion

Husen i IE 800 S är små, men inuti händer det något riktigt speciellt. De har dubbla kammare, som är utformade för att absorbera maskeringseffekten som uppkommer när mer kraftfulla basljud överskuggar svagare toner med högre frekvens. Det här fenomenet är reellt, men Sennheisers absorptionssystem ska eliminera de maskerande resonanserna för att lyfta fram musikens detaljer och nyanser.

Föregångaren IE 800 hade ingen utbytbar kabel, men den har den här modellen. Förutom kabeln med 3,5 mm-kontakt, som kan kopplas loss, ingår två extra kablar. De har 2,5 mm- respektive 4,4 mm-kontakt och är balanserade för att ge ett renare ljud från kompatibla spelare.

Dyrt ljud

Första gången jag använde IE 800 S var på en flygresa. Ett av paren örontoppar i Comply-minnesskum passade örat fint och fungerade bra även i ett ganska bullrigt flygplan. Min iPhone X var nästan tvungen att spela på maxvolym innan det bara blev precis lagom högt. Med klassisk musik var jag tvungen att vräka på för fullt, utan att det riktigt räckte. Men jag kände att ljudet hade en stor potential.

Det lät öppet och luftigt, cymbalerna glänste fantastiskt och sångröster fick briljera i mitten av en stor ljudbild. Pianot i Alice Sara Otts romantiska och lugna Nightfall växer sig stort, med fin klangbotten. Det är bara att drömma sig bort. Den annars så komiska country-artisten Aaron Lee Tasjan utmanar öronen med den melankoliska balladen On Your Side där han sjunger: ”Some might live to make a better day tomorrow, and some just live until they die.”

Sennheiser-propparna återger musiken på ett sätt som bara dyra öronproppar kan. Och jag ser fram emot att koppla in dem till en starkare förstärkare.

Förstärkare

I på scenen kommer den tjusiga, bärbara hörlursförstärkaren RHA Dacamp L1. Men det är då jag faktiskt blir lite besviken.

För jodå, ljudet blir ännu större och får fler detaljer i mellanregistret. Och man kan spela mycket högre än med mobilen. Men ändå. Jag sätter på David Bowies Lazarus och visst låter den fint. Men det är inte ”fint” som borde karaktärisera den här låten. Den är ett tragiskt, melankoliskt konstverk som ska låta aggressivt också. Varför gör den inte det? Det saknas dynamik. IE 800 S vänder visserligen på en femöring i takt med musikens svängningar. Men när trummorna slår hårt så framträder de inte tillräckligt bra.

Samma sak händer med Nine Inch Nails hårda industrimetal-låt Just Like You Imagined. Det låter för snällt. Allt finns på plats, bortsett från livligheten. Det finns spår av den, men när man vrider upp på högre ljudnivåer så låter det komprimerat.

Konkurrenter

Om du halverar budgeten och går ner till Audiofly AF180 så är dynamiken hörbart bättre. Samma sak med ACS Evolve Studio Universal. Djupbasen är aningen mer framträdande hos Sennheiser, men jag tycker inte att det är tillräckligt för att den ska hamna i en annan liga än dem.

AKG N5005 ligger i samma prisklass som Sennheiser IE 800 S, även de har mer dynamik och engagemang.

Jag vet att några har klagat på att kabeln i Sennheiser IE 800 S orsakar skrapande missljud. Det tycker jag inte var något problem med Comply-topparna, men silikontopparna lät mer. Jag tycker däremot inte att Sennheiser låter mer än andra öronproppar med kabel.

Slutsats

Sennheiser IE 800 S är ett par mycket bra öronproppar, och hade de kostat 5 000 kronor hade vi klart rekommenderat dem. Men de kostar nästan dubbelt så mycket. Och även om de ibland låter helt fantastiskt när vi snackar upplösning, och dessutom har en fin och fyllig bas, så saknas det en del i dynamiken. Inte bara med musik från mobiltelefonen utan även med en extern förstärkare. Ingen kris, men det finns öronproppar där ute som har mycket mer liv. Och då känns IE 800 S helt enkelt i dyraste laget.

Väldigt bra, alltså, men inte helt felfria. Konkurrenter finns det gott om, även för halva priset.