: Oppo PM-3

Inte nog med det, Oppo följer upp med en ny bärbar hörlursförstärkare, HA-2. Undertecknad fick chansen att ha med båda två på resa och här kommer domen.

PM-3 är Oppos tredje hörlurskreation. Båda föregångarna (PM-1 och PM-2) har varit öppna konstruktioner, mest avsedda för hemmabruk där det inte finns någon störande omgivning på utsidan – eller någon omgivning som störs. På resan är en sluten hörlur ett mycket bättre val som isolerar lyssnaren från omvärlden på ett helt annat sätt.

De små Oppo PM-3 sitter skönt på huvudet och har samma tillfredsställande byggkvalitet som sina föregångare, men själva kåporna kan lätt upplevas som lite för små och trånga om du har en huvudstorlek som är över medel. Till PM-3 ingår två kablar, en på 1,2 meter och en lång 3-meterskabel för hemmabruk. Kontakterna i lurarna är av god kvalitet och det går fort och lätt att byta kablar.

Designen är stilren och läcker. PM-3 i vitt utförande går hand i hand med min iPhone 5s i vitt/guld, till och med kabeln som ingår är snudd på identisk med den som äppelföretaget levererar.

PM-3 har ärvt många av sina tekniska lösningar från toppmodellen PM-1 och är fortfarande en planar-magnetisk konstruktion. Kanske ett något överraskande val för ett par nya ”reselurar”, men Oppo har visat att de behärskar den här tekniken väl. Storebror PM-1 satte konkurrenterna som använde samma planar-teknik en aning i skuggan med en känslighet på 102 dB i 32 ohm. Siffror som ingen av de andra tillverkarna kommer i närheten av och som gjorde att du faktiskt också kunde få ut välljud ur dem med ”bara” en bärbar signalkälla.

 

Kvalitetsljud

Det är enkelt att hitta likheter mellan den här kombinationen och toppmodellerna PM-1 och HA-1. Ljudkaraktären är neutral och klart inriktad på mellanregister, där både herr- och damröster framträder tydligt och spelar huvudrollen i ljudbilden som målas upp.

PM-3 uppfattas också som frodiga i det lägsta registret, särskilt om du använder basboost-funktionen på den bärbara förstärkaren HA-2. Vanligtvis föredrar jag att inte ha på sådana funktioner, eftersom det lätt kan bli för mycket av det goda och ofta stökar till resten av ljudbilden. I PM-3 inkopplad till HA-2 föredrog jag däremot något överraskande ofta att köra med den här funktionen aktiverad. Det kan ha något att göra med att även om PM-3 har en bra och stram bas så når den inte allra längst ner i djupet. Då kan en sådan basförstärkning, med vissa inspelningar och musikstilar, passa bra.

Diskanten är upplöst och finkornig i PM-3, men precis som i PM-1 är den en smula restriktiv så att du uppfattar alla smådetaljer, men utan att ljudet blir aggressivt och framfusigt – med tillhörande trötta öron som resultat.

Elektronika från Infected Mushroom och Røyksopp är att betrakta som favoritföda och återges strålande och engagerande. Fundamentet är bestämt, mäktigt och bastonerna återges drivande utan att någonsin tippa över mot vulgärt. Faktiskt även med basboost aktiverat. Dessutom visade sig den funktionen vara mycket bra att ha när man lyssnar på låg eller måttlig volym. Rock med Dream Theater och Rammstein passar också lurarna fint, och till och med när jag bara använde min iPhone 5s fick jag aldrig en känsla av att det saknades kraft för att driva PM-3.

 

Slutsats

Hörlurarna PM-3 är lätta, läckra och lättdrivna. De låter bra, är sköna att ha på huvudet och isolerar väl. Kompanjonen HA-2 är lika läcker, rejält byggd, klarar ”alla” format och upplösningar och har förvånansvärt gott om kraft. En strålande bärbar hörlurskombination!