TEST: Meze Audio 109 Pro

Meze Audio har tillverkat hörlurar i ungefär 10 år, och medan vissa märken satsar på ett modernt uttryck söker sig Meze till det tidlösa. Till exempel de slutna 99 Classic, som med sina träkåpor imponerade stort på kollegan John Hvidlykke genom sin djupa, sköna bas och varma tonbalans. Visserligen på bekostnad av en lite återhållsam diskant.

Nu är 109 Pro här. Den mest uppenbara skillnaden är en öppen konstruktion i stället för 99 Classics slutna. 109 Pro är mer än 100 gram tyngre och väger 375 gram. I den här prisklassen är det ändå i den lättare änden, för det är inte ovanligt att hörlurarna väger både 400 och 500 gram.

Komfort

Meze 109 Pro är mycket bekväma att ha på sig. De klämmer kanske lite hårt mot kindbenen, men det uppväger de mjuka velourkuddarna för. I kombination med den öppna kammaren innebär detta att hörlurarna andas, så att man inte blir svettig om öronen. 99 Classic har ingen chans i komfort-disciplinen.

De öppna kamrarna är avstämda av Mezes egna ingenjörer, målet har varit en tonal struktur som griper tag om lyssnaren med både detaljer, klarhet och ”precis lagom mängd tryck”.

Nya element

Högtalarelementet – eller ”drivern” – i 109 Pro har en diameter på 50 mm, vilket är 10 mm större än standard. För att få maximal balans mellan massa och styvhet har valet fallit på en komposit av plast och papper, slutligen belagd med ett lager superstyvt och -lätt beryllium.

I kärnan av elementet sitter en stark neodymmagnet för att ge så mycket kontroll som möjligt.

Ljudet i Meze Audio 109 Pro

Det är väldigt lätt att gilla 109 Pro. Eva Weel Skrams röst i balladen Vi Lovar, hennes norska coverversion av Oscar Danielssons Besvärjelse, kan lätt bli lite hård och grov på grund av tydliga s-ljud och andra sibilanter. Detta tonas ner kraftigt i 109 Pro, men utan att ljudet känns minsta instängt. Till skillnad från 99 Classic är diskanten både öppen och luftig, men den tränger sig aldrig på.

Billie Eilishs The 30th låter väldigt bra och gitarrkroppen är stor och fin. Stråkinstrument framträder med en sådan värme och elegans att när jag inte sitter i helt trollbunden så försöker jag gissa vilket träslag gitarren är gjord av.

Klassisk musik låter också inbjudande, instrument i mellanregistret, till exempel cello, tromboner och klarinetter, framträder fylligt med vackra tontrukturer. Man känner sig bara lite längre bort från orkestern än med vissa andra, som Sennheiser HD660 S2.

Konkurrenter

Och just detta är både styrkan och svagheten i 109 Pro. För även om man mycket väl kan komma dragande med plattityder som ”musikalisk” och ”organisk” så sker all denna värme och charm på bekostnad av dynamiken. Som ju inte är en helt oväsentlig del av musiken.

Man kommer långt med en tillräckligt potent förstärkare. FiiO K9 Pro ESS, till exempel. Under testperioden använde jag mest Sennheiser HDV 820, som verkligen får fram kvaliteterna. Ändå är transienterna inte lika abrupta och blixtsnabba som med den dyrare Audeze LCD-X, och Sennheiser HD 800S har också en mer finslipad återgivning. Ovan nämnda HD660 S2 uppfattas också mer dynamiska än 109 Pro, samtidigt som också har mycket av samma värme i mellanregistret. Men det är något med den smöriga återgivningen genom Meze som fängslar mig. Den passar inte all musik lika bra, men vissa låtar låter så fantastiskt att det är värt det.

Slutsats

Meze Audio 109 Pro är ett par oerhört välgjorda hörlurar som målar upp en ljudbild så full av glöd och värme att man sugs in i musiken på ett sätt som få andra kan åstadkomma. Allt känns samstämt.

Hörlurarna har Pro i namnet, men om jag skulle mixa ljudet i en musikinspelning eller podcast skulle hade jag nog velat ha något mer neutralt. Det hade inte heller skadat om dynamiken var bättre. Även inspelningar som från början har en kraftfull bastrumma kan verka lita tama här.

Jag är inte säker på om jag skulle vilja ha de här som mitt enda par hörlurar. Men det de gör bra, gör de så underbart att du åtminstone bör ge dem en provlyssning.