: Jays Q-Jays

Det är inte alla som gillar öronproppar. Inte ens med små öronsnäckor av silikon är det många som inte gillar känslan av att ha någonting inuti örat. Då väljer man ett par on-ear-hörlurar i stället. Som har den uppenbara nackdelen att de är mycket större än öronproppar. Ett par små proppar kan alltid rullas ihop prydligt och läggas i jackfickan. Det är inte lika enkelt att göra med stora lurar.

Men trots silikonproppar som passar i örat och inte är så obekväma riskerar man att de inte sitter tillräckligt bra. Inte nog med att de kan trilla ut, kommer de inte tillräckligt långt in i örat så tappar man balansen i ljudet. Basen blir tunn och ljudet både tunt och vasst.

Många av öronpropparna där ute är nämligen så pass stora och tunga att de är svåra att få på plats, och då blir ljudet aldrig optimalt.

Men det finns undantag.

Till exempel Klipsch Image X11i, som är så små att de nästan försvinner in i örat så att bara sladden sticker ut. Och nu finns det en modell till, fast de kostar det dubbla.

Jays Q-Jays är precis så små att de sitter bra i örat utan att trilla ut – med rätt silikonpropp, vill säga – och använder två armaturer (element) för att åstadkomma ljudet.

De är gjorda av PVD-överdraget stål och säljs med sladd som skruvas in i öronproppen för att inte trilla ut, plus fem par löstagbara silikonproppar och ett par formbara skumproppar.

Som tillbehör finns det sladdar med mikrofon och fjärrkontroll till iPhone-, Windows- eller Android-mobiler.

De två armaturerna – eller elementen om man så vill – består av ett fullregister och en subwoofer som spelar i tandem. De spelar i var sin kammare som mynnar ut i ett akustiskt filter som ska ta bort vassa sibilanter och de hårdaste tonerna.

 

Ljudet

Byggkvaliteten är felfri, jag har inte sett så små öronproppar av så hög kvalitet förut. En sådan här finish brukar kosta mycket mer, men precis som alltid är det naturligtvis ljudet som är viktigast. Har de två elementen som Jays har stoppat in i de pyttesmå hörlurarna vad som krävs för att motivera prislappen?

Med de två formbara skumpropparna och Q-Jays väl placerade i örat är ljudbilden stor och behaglig. ”Hollow Is Your Promise” med Saybia låter stort och basen är stram och välkontrollerad, fast det finns inte så många klangfärger. Det låter faktiskt bättre med silikonproppar, för även om skumpropparna bildar en tratt när de kläms ihop och trycks in i örat så är avståndet till elementen kortare med silikonpropparna. Som har en kortare öppning.

Då framträder fler detaljer och nyanser i ljudbilden.

Daniel Nordgrens ”Why I May Not Go Out and Climb The Trees” får också ett större djup. Det låter fortfarande som om han sitter bakom en vägg och spelar, men det är inspelningen. Ane Bruns ”Signing Off” låter nära, nyanserat och det finns massor av olika klangfärger. De framträder fint, utan att hörlurarna låter speciellt analytiska bara därför. Klangbalansen är ganska så mörk, men utan att vara instängd.

Med en hörlursförstärkare inkopplad till iPhonens Lightning-kontakt växer ljudbilden många snäpp och ljudet får ett mycket bättre fundament och ett förvånansvärt fullvuxet ljudtryck. Utan att det känns påträngande. Den varma klangbalansen finns där fortfarande och det finns inte en antydan till skarpa toner.

Inte ens när man spelar Rival Sons högt.

 

Komfort

Det är sällan man hör öronproppar som låter lika stort och fylligt som svenska Jays Q-Jays. De som föredrar mer analytiskt ljud bör leta på andra ställen efter lurar, för även om Q-Jays inte är perfekta – det saknas lite mer luft och transparens – så är de något av det mest välljudande och bekväma du kan ha i örat. Vilken musik du än gillar.