TEST: Chord Electronics Mojo

I dag konsumerar vi merparten av all musik genom mobiltelefoner. Inte undra på, den ger enkel åtkomst till i stort sett all musik som finns, direkt från fickan. Och med ett par ordentliga hörlurar kan det låta mer än godkänt. Det har uppenbarligen folk insett, bra hörlurar säljer som aldrig förr!

Problemet är att mobiltelefonen är en dator som ska kunna ”allt”. När det sitter en kraftfull processor, Bluetooth, wifi och mycket mer på insidan är det bara att säga hej till elektromagnetiska störningar och dessutom har hörlursuttaget begränsad förstärkareffekt. Detta kan inte ens de bästa hörlurarna fixa, så om du undrar hur bra dina hörlurar egentligen är så bör du prova en extern förstärkare, helst med DAC som flyttar ut ljudbehandlingen från mobilens svåra miljö.

Chord Electronics dök upp som en modern aktör i en stel hifi-bransch och har bidragit till att göra hifi mer spännande, med mer funktionella och användarvänliga highend-produkter. Den engelska tillverkaren var en tidig ute med digitala förstärkare och streamers och på senare år har de gjort stor succé med Hugo, en bärbar highend-DAC för 20 000 kronor.

Billigare Mojo

För folk som inte vill hosta upp en hel månadslön på bärbart ljud har Chord lanserat Mojo. Den är mindre än Hugo och passar i byxfickan, men är väldigt stabilt byggd i ett häftigt aluminiumskal och den har kvar mycket av innanmätet. Digitalomvandlingen görs med Chords egen teknik, som påstås vara ”världens mest avancerade digitalkonvertering” tack vare mycket mer processorkraft än vad som är normalt. Mojo är lika potent som Hugo och ska kunna driva hörlurar upp till 800 ohm. Digitalsignaler stöds upp till hela 768 kHz, med en digital ordlängd på 32 bitar. Mycket mer än vad som är nödvändigt, och omvandlaren stöder även DSD-filer i högsta upplösning (DSD256). Det nya MQA-formatet finns det dock inget stöd för.

Ljus avslöjar sanningen

Mojo har ingen display, i stället är det ljus som visar musiksignalens upplösning och hur högt man spelar. Volymknapparna lyser rött på låg ljudnivå, gult på medelhög, grönt på hög och blått på väldigt hög. Strömbrytaren ändrar färg efter samplingsfrekvens: rött för 44,1 kHz, grön för 96, vitt för DSD och så vidare.

Dubbla hörlursuttag

Mojo har utgång för två hörlurar så att två personer kan njuta av välljudet samtidigt. De har variabel ljudnivå, men om man håller inne båda volymknapparna inom två sekunder efter Mojo har satts på så ställs ljudnivån in till full signalstyrka, vilket kan vara praktiskt om den ska kopplas till en extern förstärkare.

Inte bara för mobilen

Det bärbara formatet gör Mojo särskilt lämpad för mobila enheter. Android-telefoner med OTG-stöd funkar direkt medan Apple-användare antingen behöver Lightning-till-USB-kamera-adapter (MD821AM) eller någon annan Lightning-övergång som är särskilt utformad för att avkoda signalen från iPhone, iPad eller iPod.

Mojo fungerar utmärkt med PC och Mac också, och har både koaxial och optisk ingång för anslutning till i stort sett vilken annan digital ljudprodukt som helst.

Användarvänlig

Jag gillar storleken. Mojo är mindre än RHA Dacamp L1 som kostar lika mycket och de rundade kanterna ligger skönt i handen. Men den tar plats i fickan och känns lite varm mot låret när den används. När den laddas blir den extra varm, men det påstås inte påverka livslängden.

Mojo har bara tre knappar: av/på, volym upp och volym ner. De är ”kulor” av akryl, som rullar när tummen glider över dem. Det fyller ingen funktion och jag är inte säker på att jag gillar det, men ger en viss känsla. Mojo är väldigt lättanvänd och känns igen direkt av mobil, MacBook och PC (Windows kräver drivrutin).

Ljudkvalitet

När det gäller ljudkvalitet gör Mojo verkligen vad den ska. Hörlurar som är i vassaste laget med min iPhone 6S Plus blir genast mer öronvänliga med Mojo. Detaljerna strömmar ut ur Focal Listen (2 000 kr, test är på gång) utan att det låter framfusigt. Tidal HiFi med CD-kvalitet låter ännu bättre genom Mojo. I den mån man kan prata om rumskänsla med hörlurar så anar jag stor rymd runt pianoanslagen i Vladimir Horowitz tolkning av Beethovens pianosonat nr 8 i C-moll. Den har mycket bra attack och samtidigt finns det ett lugn runt tonerna som inte alla ljudkällor är lika bra på. Om man jämför med RHA Dacamp L1 är den aningen mer ivrig i de ljusare tonerna. Den är också en mycket bra hörlursförstärkare och får mina klara rekommendationer, men om hörlurarna är på gränsen till på aggressiva i toppen så kan det tippa över med RHA.

Blue Microphones Lola (3 500 kronor) har en mycket mer avslappnad återgivning av övre mellanregistret, och här har RHA-förstärkaren lite mer ”edge” än Mojo. Men Mojo har mer plats runt tonerna – det kan ha med transienternas timing att göra, jag upplever åtminstone ljudbilden mer organisk med Mojo.

Kraft finns det massor av. Rock, hiphop och R&B får fart och fläkt till tusen, och även sådan här musik tjänar på lite värme och upplösning i ljudet. Lyssna bara på R&B-artisten Izzy Bizus ”Diamond”. Den låter både häftigt och har tillräckligt med upplösning för att inte låta hård, vilket den har en tendens att göra direkt med en iPhone.

Mojo har dessutom utmärkt kontroll över tungdrivna hörlurar. Till exempel AKG Q701 (2 400 kronor). Väldigt prisvärda öppna hörlurar, men de fungerar dåligt med mobiltelefonen som källa. Och precis som de flesta öppna hörlurar är inte basen av fylligaste sort. Mojo har kontroll i basen, men där föredrar jag RHA:s tonkontroll eftersom jag gillar att lägga till lite bas. Av samma anledning kan till och med den billiga FiiO Q1 (1 200 kr) med basförstärkning låta en smula mer underhållande än Mojo ihop med hörlurar som i grund och botten är lite platta i basen. Men Q1 faller igenom helt på detaljnivån längre upp i tonregistret, och på rymd i ljudbilden.

Slutsats

Chord Mojo är en naturlig följeslagare till tungdrivna hörlurar. Den lyfter ljudet flera snäpp jämfört med mobiltelefon hörlursuttag, och den har tillräckligt med kraft för att vräka på om andan faller på. Ljudet är mjukt och upplöst, med stram baskontroll. Hörlurar man trodde var grova låter genast mer neutralt och upplöst.

Användarvänligheten är toppen, ljudet likaså, så vad mer kan man önska sig? Tja, om hörlurarna saknar lite bas så hade det varit käckt med tonkontroller. Ur den synvinkeln är Mojo mindre flexibel än RHA Dacamp L1. Men om du inte behöver detta så är det lockande att säga att Chord Mojo låter bättre.

Observera att Mojo kan bli lite varm när den används, speciellt när den laddas. Enligt Chord är detta normalt.