Helix är inte en hörlur som andas kvalitet utan känns rätt plastig och klen. Speciellt fästet mellan sladd och själva öronsnäckan känns som en svag punkt där jag kommer vara lite extra försiktig när jag plockar upp den ur väskan. Ett medföljande etui hade inte skadat.

Du fäster luren runt örat med en liten öronkrok och själva hörluren som du stoppar in i örat går att rotera runt sin egen axel vilket medför bra passform för de flesta öron. Tyvärr saknar Helix reglage som göra att du kan höja, sänka, pausa och byta spår utan att plocka fram din musikspelare, men å andra sidan kan du inte begära allt för denna summa. Den saknar även fuktmembran (men klassas som träningslur) och det drar ned betyget eftersom det kan vara en nackdel om du tränar mycket och svettas en del.

Allätaren
Får du bara till lurarna så de sitter fast rejält i örat kan du räkna med ett förvånade tryck och ljud. Basen är fullt godkänd, små detaljer i ljudbilden framgår på ett tydligt sätt och här finns både rymd och tyngt på ett väl avvägt sätt. Mellanregistret gör sitt jobb och levererar röster på ett behagligt sätt. Jag matar med rock och pop. I Royal Rebublics Tommy-Gun händer det mycket hela tiden och Helix levererar med liv och lust. Jag lugnar ned tempot med Mando Diaos Strövtåg i hembygden från plattan Infruset med tonsättningar av Gustafs Frödings dikter, och lugnet sprider sig i kroppen.

Slutsats
Detta är förmodligen testets största överraskning. Rent kvalitetsmässigt är det inte mycket att hänga i julgranen, klent och plastigt och saknar dessutom fuktmembran. Ett reglage för hantering av volym och spårbyte på sladden hade varit önskvärt. Den sitter dock på plats under hela träningspasset och ljudet lär inte göra någon besviken – oavsett vilken genre du föredrar. Har du en begränsad budget och kan tänka dig att vara lite försiktig med din hörlur kan jag varmt rekommendera Helix.

 

Också i detta test: