Allt fler har sin musiksamling i mobilen, eller strömmar det man för ögonblicket känner för från nätet. Och man lyssnar inte bara hemma utan på tåget, bussen och promenaden. Därmed har hörlursförsäljningen ökat till nya rekordnivåer. Vi köper små diskreta proppar, stora lurar för bättre ljud och tåliga lurar för träningen. Men den mest spännande utvecklingen är att skippa sladden och köra via Bluetooth. Det har blivit allt mer lättanvänt och pålitligt, samtidigt som priserna gått ned.

I detta test är det viktigt att lurarna är praktiska att ha med sig. Därmed är storleken på kåporna mindre och kudden ligger an mot örat, så kallade on-ear-modeller. Man ska vara medveten om att det är en kompromiss. Är bågens tryck för hårt kan man bli öm i öronen vid längre lyssning. Och om materialet i kudden är tätt kan det börja kännas varmt efter en stund. Det finns också en risk att ljudisoleringen blir sämre, både så att man själv störs av buller och att omgivningen hör musiken.

Vi har också tittat på konstruktionen av lurarna. Detta är ju trots allt lurar man vill kunna trycka ned i väskan när man inte använder dem. Därför är den ideala konstruktionen att man både kan vika kåporna så att lurarna blir helt platta, och att bågen har ett gångjärn så att omfånget blir mindre. Ju fler leder de har, desto mer ömtålig kan dock konstruktionen bli. Vi har därför även tittat noga på kvaliteten och om lurarna verkar klara lite omild behandling utan att gå sönder.

Förra gången vi testade trådlösa hörlurar låg prislappen runt 2 000 kronor. Denna gång har vi sänkt prisnivån med en femhundring för att försöka hitta mer prisvärda lurar. Vi vill dock inte gå mycket lägre i pris då det skulle börja kompromissa väl mycket med ljudkvaliteten. All extra elektronik som gör ett par lurar trådlösa kostar nämligen runt 500 kronor, och skulle vi lagt priset lägre så hade vi hamnat i budgetsegmentet. Ömtåliga lurar med dåligt ljud är inget för oss.