Arvtagaren till populära Momentum har fått beteckningen M2 och finns i både Android- och iPhone-vänlig version, det är lite skillnad på kabeln till fjärrkontrollen som gör att ena versionen kanske inte passar till det andra operativsystemet.

Kabeln är löstagbar och har både mikrofon och fjärrkontroll för styrning av samtal och musik. Enda klagomålet vi hade på föregångaren var att den inte gick att fälla ihop, det är löst i M2-modellen.

Hörlurarna är väldigt sköna att ha på sig. De tillhör de lättaste i sin klass, så man kan ha dem på sig länge. Det är lite ovant för undertecknad att ha sladden fäst vid höger öronkåpa, eftersom i princip alla andra hörlurar har den på vänster sida. Fast det är en vanesak.

 

Ljudet

Sennheiser låter mjukt, upplöst och med djup bas. Hör bara på Kate Boys elektroniska ”Northern Lights”, där rytmerna är saftiga och gör att jag sitter och rör på huvudet när jag diggar musiken, i högre grad än med någon av de andra hörlurarna – bortsett från med referensmodellen P7 från Bowers & Wilkins. Och man kan spela högt utan att det blir vasst, även med mobiltelefonen. Momentum M2 är mycket lättdrivna.

K D Lang har en mjukare röst än med Audio-Technica och övertonerna kommer fram ännu klarare än med referensen P7. De är bara inte riktigt lika finmaskiga och svävande allra längst upp i toppen. Newton Faulkners röst i den akustiska covern av Massive Attacks ”Teardrop” är både fyllig och luftig, rundare och mer behaglig än med Audio-Technica, Panasonic och Onkyo. Jag föredrar faktiskt den här ljudbilden före Denons, även om den senare har bättre upplösning i tonerna. Men i mina öron är själva tonbalansen bättre hos Sennheiser, eftersom mellanregistret är mer framträdande – så som jag vill ha det.

Sennheiser Momentum M2 passar dig som vill ha ett jättebra ljud i kombination med skön komfort och låg vikt. Det bästa köpet för pengarna, och testets allra bästa hörlurar om du bara ska använda mobiltelefonen som ljudkälla.

Också i detta test: