TEST: Focal Celestee

För precis två år sedan hade jag den stora äran att få testa Focals dyraste slutna hörlursmodell, Stellia. Tvättäkta highend-hörlurar av högsta kvalitet, rent ljudmässigt är Stellia de bästa slutna hörlurarna jag har hört. Någonsin. Med perfekt balans mellan fyllighet, detaljer och dynamik. Stellia låter så gnistrande bra att det mesta annat bleknar i jämförelse. Lägg därtill att de är lätta att driva utan en våldsamt dyr förstärkare så blir förälskelsen komplett. Nackdelen är priset: Focal Stellia kostar 34 000 kronor! Just detta är ett bra skäl till att lansera en billigare highend-modell: Celestee. Priset ”bara” 12 000 kronor, vilket är en seriös summa pengar, men inte alls oöverkomligt för de som är mer än genomsnittligt intresserade av bra ljud.

Lättdrivna

Tack vare 35 ohms impedans och 105 dB i känslighet är hörlurarna så pass enkla att driva att man inte behöver lägga 10 000–15 000 kronor på en förstärkare. De låter förvånansvärt bra direkt med mobiltelefonen, även om de naturligtvis förtjänar något mer rejält. Man kommer långt med en bärbar Dragonfly Cobalt DAC, men bör unna sig en Chord Mojo för bärbart bruk.

Eftersom Focal faktiskt har tänkt sig att Celestee ska funka med bärbara spelare är hörlurarna utrustade med en kort 1,2-meters obalanserad kabel.

Elegias arvinge

Focal Celestee tar över efter den utgående Elegia. Tyvärr fick jag aldrig testa Elegia själv, men de beskrivs av många som hörlurarna som avviker mest från Focals sedvanliga klangkaraktär: de låter väldigt neutralt och kan ur den synvinkeln vara ett bra verktyg för ljudtekniker. Men där andra Focal-hörlurar har en bas med punch och lite extra magi i diskantregistret så låter Elegia gråare och – tycker många – på gränsen till tråkigt. Celestee ska däremot passa in bättre in i resten av Focal-familjen, med en fetare och tuffare bas och en mer briljant diskant.

Fantastiskt kvalitetsintryck

Celestee är en hörlur man vill äga så fort man tittar på den, så mycket att det nästan börjar vattnas om munnen. Förtroendeingivande aluminium hela vägen, med en djup marinblå färg på kåporna och mässingsfärgade detaljer som bryter med designen ytterst på kåporna och längst ned på huvudbygeln. Ett aluminiummembran på utsidan av kåporna är genomborrat med cirklar i ett mönster med olika storlekar. Detta ska både reducera resonanser och flytta dem till mer naturliga frekvenser för öronen.

På insidan av kåporna skyddas högtalarelementen av ett vaxkakemönstrat rutnät i mässingsfärgat aluminium. Elementen är M-formade i genomskärning, eftersom Focal har kommit fram till att det är den formen som ger bäst styvhet i förhållande till massa. Elementen i de dyraste Stellia har membran av beryllium men här har Focal valt en legering av aluminium och magnesium. Som i Elegia, fast legeringen ska vara en vidareutvecklad och förbättrad version.

Elegia hade tygkuddar men Celestee har konstläder. Som isolerar extra bra och ligger snyggt mot huvudet. De sitter lite fastare än jag minns från Stellia, men inte så att de trycker obehagligt på något sätt. Här är det komfort hela vägen.

Ljudet av Focal Celestee

Stellia är antagligen de bästa slutna hörlurarna jag någonsin har hört. Och det är de fortfarande, fast för en tredjedel av priset kommer Celestee så nära att jag nästan måste nypa mig i armen. Inkopplade till den lysande förstärkaren Sennheiser HDV 820 finns ​​den fylliga och slagkraftiga basen jag minns från Stellia på plats, även om djupbasregistret känns pyttelite mer tillbakadraget i Celestee. Den lilla partypuckeln i mellanbasregistret finns här också, med massor av tryck och trivsel, bara lite mer nedtonad jämfört med Stellia. Aldrig tråkig, bara lite mer måttlig.

Det detaljerade och dynamiska mellanregistret i Stellia är i hög grad på plats, Tim Scott McConnels röst framträder med all sin ömhet i den fantastiska låten The Man I Am från TV-serien Exit. Gwen Stefanis nya singel Slow Clap har massor av energi och Gwens röst är lika tydlig som norrsken över Arktis.

Spröd diskant

Precis som Stellia har Celestee en extremt krispig och väldefinierad diskant. Man hör varje slag på virveltrumman distinkt och ”stjärnhimlen” i toppregistret lyser mot en kolsvart bakgrund. Men hörlurarna saknar sina mycket dyrare syskons finmaskighet och mikrodetaljer. Ja, det finns massor av detaljer här, men de känns lite mer påtvingade än hos Stellia, där de mer är en sval bris som smeker öronen. Och det är framför allt på det här området som det avslöjas att Celestee är ett billigare par hörlurar.

När jag byter till den mer varmljudande förstärkaren Auralic Taurus blir diskanten aningen rundare, men tendensen finns kvar.

Ett par hörlurar som ligger närmare Celestee i pris än Stellia är Audio-Technica ATH-AP2000Ti. De har en mer osminkad bas än Celestee och är dessutom mer transparenta i toppen, utan att det sker på bekostnad av detaljerna. Definitivt en häftig utmanare. Men de underhåller inte på samma sätt, och en platt och tam inspelning får ingen draghjälp. Celestee kryddar basen precis det där lilla som behövs för att även platta poplåtar ska engagera. Utan att de uppfattas som färgade på något sätt.

Stängd eller öppen

Celestee är alltså slutna hörlurar, som har den fördelen att de inte läcker ut musiken så att folk omkring hör. Samtidigt stängs brus ute effektivt (nej, du behöver faktiskt inte ha aktiv brusreducering). Det gör också att man kommer närmare musiken, inte minst i basen. Till exempel är basen mycket fylligare och hårdare i Celestee än i den annars så fantastiska Sennheiser HD 800S.

Slutna hörlurar har däremot inte samma dynamik som öppna, eftersom över- och undertrycket som bildas i kammaren fungerar som en broms på högtalarelementet.

Focal har faktiskt kompenserat för detta med en liten basreflexport på utsidan av varje öronkåpa, som ventilerar ut överskottsenergi som byggs upp inuti kammaren. Detta får elementet att svänga snabbare, vilket i sin tur ger ett tightare och mer dynamiskt ljud. Det blir aldrig lika bra som med helt öppna hörlurar, men Celestee kommer nära. Detta bekräftas mot ovan nämnda HD 800S, som har en ännu bättre transientrespons och som rent allmänt andas mer än Celestee. HD 800S har också ett generellt större och varmare mellanregister och mer sammetslena övertoner. Men Celestee är fortfarande imponerande dynamiska och tighta för att vara slutna hörlurar. Helt enkelt en fantastisk gyllene medelväg.

Slutsats

Focal Celestee är ett par ytterst välsvarvade, slutna hörlurar. För 12 000 kronor får du mer för pengarna än vi vågade hoppas på, kvalitetskänslan är bland det grymmaste vi har stött på. Utöver själva ljudkvaliteten kommer detaljerna i hantverket att ge en större känsla av ägarglädje än det mesta annat i både den här prisklassen och den ovanför.

När hörlurarna dessutom kommer skrämmande nära sina dyrare syskon Stellia, som kostar tre gånger så mycket, har konkurrenterna en hel del att oroa sig för här.

Ljudet kännetecknas av en trivsam och slagkraftig bas, medan detaljerna sprudlar från mellanregistret och uppåt. I övertonregistret gnistrar det så om detaljerna att man verkligen hör allt. Bara aningen mindre finmaskigt än med Stellia.

Om du är sugen på en ljudkvalitet du bara kan få med ett par väldigt kostsamma hörlurar, men inte vill ha ljudläckaget från öppna varianter och inte heller vill lägga massor av pengar på förstärkare (även om det rekommenderas även här), så bör du ha Celestee högt upp på önskelistan. Kanske allra överst.