TEST: FiiO K9 Pro ESS

Ett par bra hörlurar behöver en förstärkare som driver dem. Då menar jag inte budgetlurar för en tusenlapp, då kommer du långt med hörlursutgången på din vanliga förstärkare – du kan till och med få acceptabelt ljud från utgången på en MacBook.

Men mer exklusiva hörlurar förtjänar något bättre. Då märker du nämligen snabbt att de antingen inte kan drivas tillräckligt högt och starkt, eller så får du inte den ljudkvalitet du känner att du har betalat för. Anledningen är att ljudkällan – och inte minst hörlursförstärkaren – inte håller tillräckligt hög kvalitet.

Highend kräver highend

Dyrare hörlurar, och då menar jag de som kostar runt 5 000–6 000 kronor eller ännu mer, kräver en ordentlig hörlursförstärkare för att låta som bäst. Du kommer nog också att bli förvånad över hur mycket bättre ett par billigare lurar kan låta med en ordentlig förstärkare, även om det vore lite konstigt att lägga mer än sjutusen kronor för FiiO K9 Pro ESS om tanken är att koppla den till ett par hörlurar för en tusenlapp eller två. Så låt oss hålla oss till premiumklassen.

Dubbla DACar

Ombord FiiO K9 Pro ESS hittar du två parallellkopplade DAC-chips av typen ES9038PRO, som är ESS flaggskepp. Båda är 8-kanals DACar, men tanken är att om man kombinerar kanalerna sänker man brusgolvet. I detta fall kan bruset sänkas från redan låga –132 dB till nästan obefintliga –140 dB.

Originalversionen av FiiO K9 Pro använde DACar från AKM, men efter att DAC-fabriken brann ner bytte FiiO, som så många andra tillverkare, leverantör. För många är ESS då det föredragna valet.

Separat digital och analog del

Strömförsörjningen är linjär och har ringkärnetransformator. Ingen klass D här, inte. Dessutom har de digitala och analoga delarna fått var sin strömförsörjning, och är dessutom avgränsade från varandra i kretskonstruktionen, för att de ska orsaka minsta möjliga ömsesidiga elektromagnetiska påverkan.

Kraftfull förstärkare

Om du har ett par 32-ohms hörlurar och kopplar in dem balanserat med en 4-stifts XLR- eller 4,4 mm Pentaconn-kontakt kan K9 Pro ESS leverera 2,1 watt innan de går börjar förvränga hörbart. Det är mycket mer än de allra flesta behöver, med tanke på att merparten av alla hörlurar har en känslighet på runt 100 dB med en enda milliwatt. Vilket ger ett ljudtryck på runt 120 dB med 1 watts förstärkareffekt!

Gott om anslutningar

Om du är som jag och vill kunna koppla in många olika ljudkällor så har FiiO tänkt på det mesta. Datorn kan anslutas till USB-B-ingången, då får du upp till 384 kHz-upplösning. Den kan även avkoda MQA-filer direkt och alltså ge högupplöst ljud från bland annat Tidal.

Andra ljudkällor kan kopplas in till en koaxial eller optisk digitalingång och vill du kunna streama musik trådlöst från mobilen så finns det bannemej en Bluetooth-mottagare också. Den stöder AAC för iPhone-användare, medan de med en Android-telefon kan frossa i både LDAC och aptX HD, och därmed njuta av ett ljud som kommer ganska nära ”äkta CD-kvalitet”. Det finns även en analog linjeingång där du till exempel kan koppla in en skivspelare. Då kan det hända att du behöver en phonoförstärkare också, det beror på skivspelaren.

Utgångar för alla hörlurar

Nästan oavsett vilken typ av kabel du har till dina hörlurar kan du ansluta dem här (dock inte elektrostater). K9 Pro ESS har både en obalanserad 6,3 mm-utgång (3,5 mm-kontakt kan användas med övergång), samt både 4,4 mm och 4-stifts balanserade XLR-utgångar. Vad som saknas är 2,5 mm balanserade och dubbla 3-stifts XLR-utgångar. Men det är så sällsynt att väldigt få behöver det. Då hade jag hellre köpt en ny kabel till hörlurarna.

Variabel och låst linje ut

Om du vill ha med FiiO-förstärkaren i en hifi-anläggning kan du glädja dig åt att K9 Pro ESS även fungerar som förförstärkare. Den har både obalanserad RCA-utgång och balanserad XLR. Fast det är lite dumt att den inte också går att styra med en fjärrkontroll. Den kan ställas in på ren linje ut och fungera som en DAC till en integrerad förstärkare.

Mycket kraft, mycket kul

Jag har faktiskt haft FiiO-förstärkaren till låns ända sedan innan jag gick på semester i juni, så jag har haft gott om tid att testa den ordentligt. Under perioden har jag haft både T+A HA 200, Burson Soloist 3X Grand Tourer (test är på gång) och även McIntosh MHA200 (test är på gång). Dessutom har jag mina egna Sennheiser HDV 820 och Auralic Taurus, med andra ord har jag haft ett bra underlag för att kunna säga något om exakt hur bra FiiO-förstärkaren är.

Det allra första man lägger märke till är hur bra kontroll den har över hörlurarna. Man skulle inte gissa att de planmagnetiska Audeze LCD-5 har så låg impedans som 14 ohm, för det är just det som gör dem lite svåra för många förstärkare. Om förstärkaren har för hög utgångsimpedans resulterar det i en instängd diskant och dessutom mycket förvrängning. Men FiiO-förstärkaren driver dem som om den inte har gjort något annat, med oerhört fin musikalitet och så att mycket av magin i mellanregistret kommer fram.

Den fina poplåten Sing med Anna of the North, spelad från Roon på min MacBook Pro kopplad till USB-B-ingången, får fram rösten hur bra som helst, varje anslag på gitarrsträngarna är gnistrande tydliga. Stråkarrangemanget i bakgrunden är lätt att glömma av att det finns, men det är nästan omöjligt här.

Som jämförelse är den tre gånger dyrare rörförstärkaren McIntosh MHA200 ett sammelsurium av förvrängningsgröt tillsammans med de här hörlurarna.

Står på egna ben

Anne-Sophie Mutters tolkning av Clara Schumanns Piano Trio i g-moll låter tjusigt, både med LCD-5 och med HiFiMAN Arya, som har ett aningen tunnare mellanregister men som samtidigt låter mjukare och luftigare. Med Sennheiser HD 800S dras ljudbilden ut längre mot sidorna och öppnar upp sig åt alla håll. Det är just detta som är Sennheiser-lurarnas stora styrka.

Med Sony MDR-Z1R får jag tyngden och slagkraften i basen som jag vet att de kan leverera, det finns överhuvud taget inget jag saknar alls. Med andra ord är K9 Pro ESS en fantastisk allt-i-ett-apparat, som driver alla dina hörlurar med den respekt de förtjänar.

Utmanar dyrare konkurrenter

Jag minns att jag var tämligen förtjust i Pioneer U-05 på sin tid. Och även om den fortfarande står sig fint så är den inte i samma liga som FiiO-förstärkaren.

RME ADI-2 DAC är också ett fynd för ungefär samma pengar. Det är en sagolik DAC och kan även fungera som en förförstärkare – och har dessutom fjärrkontroll, till skillnad från FiiO. Där kan du ställa in olika filterinställningar och den har en parametrisk EQ som du har översikt över på en display på fronten. FiiO-förstärkaren är mer minimalistisk och har inte ens en tonkontroll.

Om du använder RME DAC utan att göra några justeringar alls så tycker jag att FiiO är ytterligare lite bättre, och inte minst kraftfullare. Jag har inte testat båda sida vid sida, så ta det med en nypa salt. Men RME är i första hand en DAC och i andra hand en hörlursförstärkare, och stöder därför inte balanserade kablar.

Sennheiser HDV 820 kostar dubbelt så mycket som FiiO och låter nog aningen renare i toppen. Men det motiverar helt enkelt inte prisskillnaden.

Burson Soloist 3X Grand Tourer slår FiiO-förstärkaren ganska enkelt. För det första är den mycket kraftfullare och har en förförisk värme i mellanregistret som helt enkelt är beroendeframkallande. Fast så kostar den 30 000 kronor också, och har ingen inbyggd DAC. Så det måste du köpa till. Det behöver du inte med Fiio.

Av samma anledning är det också orättvist att jämföra med Auralic Taurus, som för ungefär 20 000 kronor också saknar DAC. Den är starkare än FiiO, och lite bättre. Fast det skulle ju bara fattas. Men FiiO blir inte överkörd på något sätt i det här gänget, så den är inget annat än ett klipp för de här pengarna

Slutsats

FiiO K9 Pro är en tjusig hörlursförstärkare, som både ser bra ut på skrivbordet och som driver i princip alla hörlurar med övertygelse. Den har inbyggd DAC med ingångar för de flesta ljudkällor. Analoga in- och utgångar har den också, och kan användas som både hörlursförstärkare, förförstärkare och DAC i en hifi-anläggning.

Rent ljudmässigt har den tillräckligt med kraft för att hålla lysande kontroll över de tyngsta basrytmerna, samtidigt som den behåller fokus på vad som händer i mellanregistret. Den är upplöst i tonerna och trollar fram musikaliteten i alla verk. Hörlurarna får till stor del bestämma ljudbilden medan förstärkaren står för kontrollen. Och upplösningen. FiiO K9 Pro är antagligen den bästa vi har hört i prisklassen.