Sakta men säkert har vi vant oss vid att det finns svindyra hörlurar, många av dem spelar musik med sådan magi och illlusionskonst att man nästan måste nypa sig i armen för att vara säker på att man inte drömmer.

Men när man kommer upp till femtontusen kronor för ett par öronproppar kan man börja undra hur många lager kvacksalva det egentligen är tillåtet att smeta på.

Å andra sidan: vad är man inte villig att betala för den ultimata ljudupplevelsen? Och öronproppar har den fördelen mot stora hörlurar att de tar lite plats i fickan när man reser. Så man kan njuta av fantastiskt ljud vid långt fler tillfällen än med otympliga hörlurar. Dessutom är utbudet i den här prisklassen störst bland hörlurar med en öppen princip, vilket gör dem olämpliga att ha med på resan eftersom de läcker ut ljud och släpper in oväsen. Ett par slutna öronproppar är mycket mer praktiska.

En annan fördel jämfört med stora hörlurar är att öronproppar är bekväma att ha på sig om man har glasögon.

Kabel för hela slanten

Här ska vi syna två av marknadens mest exklusiva öronproppsmodeller i sömmarna. Nämligen Sennheiser IE 900 och Audeze Euclid. Ingen av dem är trådlös, för här ska man självfallet kunna välja sin egen spelare och förstärkare – och slippa det digitala bruset och det komprimerade ljudet som Bluetooth medför.

Både Sennheiser IE 900 och Audeze Euclid har utbytbara kablar, men det är bara Sennheiser som skickar med flera olika balanserade och obalanserade kablar i lådan. Audeze tar extra betalt, men erbjuder i gengäld även en kabel med inbyggd Bluetooth-mottagare och -förstärkare. Det bör påpekas att båda testdeltagarna har nästan identiska kabelkontakter av MMCX-typ, men att Sennheiser har en något längre plugg än Audeze. Det betyder att Audeze-propparna kan använda Sennheiser-kablar, men inte tvärtom.

Dynamiska mot planmagnetiska

De två öronproppsmodellerna i detta test har var sin deras konstruktionsprincip. Tyska Sennheiser IE 900 har ett traditionellt, dynamiskt element. Detta är den vanligaste principen, som har finslipats och fulländats genom åren. En av fördelarna är att dynamiska högtalarelement tål mycket stryk, det krävs en hel del för att förstöra dem med för hög förstärkareffekt. Man riskerar att skada hörseln långt innan det händer! Med tiden har tillverkarna också kommit fram till hur den här tekniken kan låta som allra bäst.

Amerikanska Audeze föredrar däremot planmagnetiska element, toppmodellen Euclid är inget undantag. Planmagnetiska element har en ultratunn film, upphängd mellan två magneter. Principen har en fördel mot dynamiska hörlurar genom att den återger transienter snabbare. Och eftersom det behövs mycket små vibrationer kan tekniken låta renare längre upp i tonregistret, med bättre sammanhållning mellan bas, mellanregister och diskant.

En utmaning är att planmagnetiska element sällan kan spela lika högt som dynamiska innan de börjar förvränga. Dessutom kräver bas att mycket luft förflyttas. Eftersom sådana ultratunna planmagneter egentligen inte rör sig tillräckligt för att åstadkomma mycket energi i basen måste man göra justeringar i elektroniken för att tvinga dem att gå tillräckligt djupt. Detta påverkar känsligheten och gör att en planmagnetisk hörlur med mycket djupbas ofta är tungdriven. En annan utmaning är att membranet måste vara betydligt större än i ett dynamiskt element, vilket i sin tur gör att hela öronproppen blir större.

 

Duell!

Det är omöjligt att säga att planmagneter är oreserverat bättre än dynamiska, eller vice versa. Det varierar från modell till modell – och den personliga smaken – eftersom de har olika styrkor och svagheter. Men det betyder inte att vi inte vill ta reda på vilken som rent allmänt är den bästa av de två svindyra lyxpropparna Sennheiser IE 900 och Audeze Euclid.

Vi testar därför dem här i en duell, där de får ge sig i kast med olika musikstilar. De drivs av både den bärbara musikspelaren Astell & Kern A&ultima SP2000T och den stationära hörlurs-DACen FiiO K9 Pro ESS (test är på gång). Dessutom får de prova hörlursuttaget direkt från en bärbar dator, för att visa hur de beter sig när det är ont om förstärkareffekt.