test: Denon AH-D5200

Denon gör hörlurar av alla klasser och sorter. Från in-ear-sportmodeller till highend-modeller avsedda för lugn och ro hemma.

Denon AH-D5200 tillhör den senare kategorin. Eller åtminstone klassen strax under highend. Det handlar om en passiv over-ear-hörlur med öronkåpor av trä. Den saknar ”moderna” finurligheter som fjärrkontrollsknappar och inbyggd mikrofon för mobilsamtal. När man har hörlurar på sig så ska man inte prata i mobilen, utan bara sitta still och lyssna på musik! Capisce?

Vi har tidigare testat toppmodellen AH-D7200 (och dess föregångare), men AH-D5200 är en nyutvecklad lillebror där många av teknikerna från den dyrare modellen finns i något billigare versioner. Vi har fått en möjlighet att lyssna på ett av de första exemplaren som nått Europa.

Öronkåporna är gjorda av träslaget wengé och huvudbygeln av skinnöverdragen aluminium. Öronkuddarna har skinnöverdraget memoryskum. AH-D5200 påminner i mångt och mycket om AH-D7200.

Kabeln som ingår är lång, stabil och överdragen med en flätad strumpa av tyg för att förhindra att den trasslar sig. Koppertråden är ”four nines” syrefritt koppar (99,99 %), till skillnad från 99,99999 % (seven nines) i toppmodellen. Kabeln slutar i en stereo-minijack, men det följer med en 6,3 mm-adapter för fullvuxna hörlursuttag.

 

Ljudet av AH-D5200

AH-D5200 är ”bara” Denons näst dyraste modell, men det är svårt att höra var de snålat någonstans, för den låter minst sagt utmärkt! Faktum är att jag vågar påstå att den överträffar storebror AH-D7200 på flera sätt.

Det börjar med gåshud från den vackra rumsakustiken i Suzanne Vegas a cappella-låt Toms Diner. Det finns en fin och diskret rymd i den inspelningen, men med AH-D5200 blir den plötsligt mycket tydlig.

Godbitarna fortsätter i Confessin’ från Jazz at the Pawnshop. Något djupperspektiv finns inte eftersom detta ju är hörlurar, men känslan av att vara på plats i lokalen, med sorl från publiken, klirrande glas – och naturligtvis musik – är enorm. Inspelningen är gammal men det finns luft så det räcker. Man kan också njuta av AH-D5200:s nyanserade mellanregister. En lätt snörvlande klarinett, en spröd och rund saxofon och en vibrafon som är så stor och klangrik att man kan ta en dusch i ljudet från den.

 

Jag använder ofta låten Right Hand Man från musikalen Hamilton för att testa nyanseringen i mellanregistret. Utöver en tung hiphop-bas hörs Lin-Manuel Miranda (Hamilton), Leslie Odom Jr. (Aron Burr) och Christopher Jackson (George Washington). De tre rösternas stämmor ligger nära varandra och i mindre nyanserade hörlurar kan det vara svårt att höra skillnad på dem. Men inte här. Skillnaden i klang är uppenbar.

Samma låt avslöjar också att basens kvalitet matchar mellanregistret. Den är torr och ren, men ändå stabil. Om både musiken och anläggningen tillåter det.

Denon AH-D5200 är nämligen kräsen med vad den kopplas till om den ska ge sitt allra bästa. För det första måste det till en viss spänning innan volymen blir tillräckligt hög. Med mobilen måste man en bit förbi ”Detta kan vara skadligt!”-varningstexten på skärmen för att festen ska komma igång ordentligt. Och om det finns bastung musik i spellistan så är det uppenbart att det behövs mer ström än de flesta telefoner kan leverera.

Inkopplad i hörlursuttaget på den kombinerade CD-spelaren, nätverksspelaren och digitalomvandlaren Marantz ND8006 blir det mer kontroll över saker och ting, men den tyngsta basen känns fortfarande begränsad. Först när Denon AH-D5200 kopplas till hörlursuttaget på NAD M32-förstärkaren i lyssningsrummet blir det fullt tryck även i den nedersta oktaven. Vi säger inte att det nödvändigtvis måste till en 2 x 150-watts highend-förstärkare för att driva hörlurarna, men det underlättar att använda hörlursutgången på en förstärkare eftersom det finns mer ström där.

AH-D5200 kostar en hel del och det finns både dyrare och billigare alternativ. Philips Fidelio X2HR kostar en dryg tredjedel och lockar med en öppnare ljudbild tack vare den öppna konstruktionen. Men den har inte samma detaljrikedom. Och går man upp i pris så hittar man Denons lite dyrare toppmodell AH-D7200, som är ännu mer luxuös fast egentligen inte mer nyanserad rent ljudmässigt.

 

Slutsats

Denon AH-D5200 är inte Denons dyraste hörlur (bara nummer två), men prislappen innebär ändå att den är reserverad det fåtal musikälskare som prioriterar en tyst stereostund i favoritfåtöljen. Den går att driva med mobilen, även om stereoförstärkaren gör det bäst. Men glöm att använda den på språng. Den är alldeles för finkänslig för det. På hemmaplan får du däremot en hörlur som skiljer agnarna från vetet med en lätthet och en överlägsenhet som nästan gör priset till en ren formalitet.