TEST: DALI iO-12

DALI iO-12 är helt nya, men på den danska högtalartillverkaren har de gått välbekant tillväga. För den som bara har en hammare ser alla problem ut som spikar, brukar man säga. Och om man är en högtalartillverkare måste högtalare vara lösningen på allt. Därför beskriver DALI sina hörlurar som ”högtalare för huvudet”. Elementen är gjorda precis som högtalarelement, med membran av pappersfiber, riktiga talspolar och riktig kantupphängning.

Det här receptet lyckades tillfullo 2019 i DALIs hörlursdebut, iO-6. Och nu används det igen, nästan exakt fyra år senare.

Magnetisk teknik från topphögtalare

I takt med att ambitionsnivån har höjts har DALI lånat teknik från sina egna högtalare, i form av SMC (Soft Magnetic Compound) som är ett icke-elektriskt ledande magnetiskt material som utvecklats och patenterats av DALI. Enligt DALIs egna mätningar minskar användningen av SMC förvrängningen i elementen (förlåt, högtalarelementen!) till mindre än en tiondel i stora delar av frekvensregistret.

Huruvida tekniken kan översättas till hörbar verklighet återkommer vi till.

iO-12 är mer än dubbelt så dyr som iO-6 och hamnar därmed i highend-klassen, där man kan tillåta sig att förvänta sig en exklusiv finish. Och det levererar iO-12. De stora fyrkantiga öronkuddarna och huvudbygeln är klädda med skinn i samma chokladbruna färg som öronkåporna och allting andas diskret lyx. Byggkvaliteten är fullt i klass med det bästa vi har sett.

Justering av volym och val av låt görs på höger öronkåpa, och tack och lov har DALI valt att använda riktiga, fysiska knappar i stället för touch-förvirring. Tre runda knappar på den högra öronkåpan väljer ANC, EQ och på/av/bluetooth-parkoppling.

Det finns bara ett sätt: det rätta!

DALI saknar inte precis förtroende för sin egen produkt. Medan de flesta trådlösa hörlurar i dag erbjuder variabel brusreducering för olika situationer, plus en app med en equalizer så att man kan justera ljudet efter sin egen smak, har DALI iO-12 en take it or leave it-attityd. Det finns ingen app, eftersom det skulle vara överflödigt. Och det finns bara ett ANC-läge: det bästa.

Gänget i Nørager har dock kompromissat så mycket att de åtminstone har lagt till en knapp som ger basen en extra boost. Om man vill ha det på det sättet! Men för att det inte ska råda någon som helst tvekan om vad som är rätt kallas de två inställningarna för bass respektive hi-fi!

Kan även användas som ”riktiga” hörlurar

iO-12 kan användas både trådlöst och med en 3,5-millimeters analog minijack-kabel. Och om man använder kabeln kan man välja att stänga av den inbyggda elektroniken – inklusive brusreducering och DSP – och använda iO-12 som passiva hörlurar.

Passiv drift med kabel är inte ovanligt för ANC-hörlurar. Men medan passiv användning med de flesta trådlösa hörlurar är en nödlösning som gör att man kan fortsätta lyssna även om batteriet har tagit slut, betonar DALI att iO-12 är avstämda så att man får exakt samma ljud oavsett om elektroniken är på eller av. Och alltså utan hjälp av den digitala signalprocessorn. Faktiskt så mycket att DALI med tillförsikt betraktar iO-12 som trådbundna hifi-hörlurar som även går att använda trådlöst!

Bluetooth och direkt digitalt

Som trådlösa hörlurar kommer Bluetooth fortfarande att vara det självklara valet för de flesta. Och med protokoll som aptX HD (och AAC som reserv för telefoner utan aptX-stöd) är det också ganska rimligt.

Ett fjärde alternativ är att ansluta digitalt via USB-C. Det ingår en USB-kabel, som även används för laddning. Kabeln är gedigen, men också lite för kort och stel för att vara bekväm eller praktisk. Det är synd, eftersom man får fler av fördelarna med båda metoderna på en gång: förlustfri anslutning och en helt digital signalväg utan konverteringar på vägen. Men det finns inget som förhindrar att man använder vilken USB-kabel som helst – audiofil eller inte.

Så låter DALI iO-12

Vi omges av lättillgänglig musik dygnet runt. Miljontals och åter miljontals låtar är redo att spelas upp. Från mobilen, datorn och Sonos-högtalaren i köket eller TV:n i vardagsrummet. Som en oavbruten kuliss av ljud. Och i ganska bra, genomsnittlig kvalitet.

Men ibland glömmer man varför man lyssnar på musik: för fascinationens och känslornas skull.

Tills en upplevelse bryter igenom ljudkulissen och öppnar de mentala fönstren på vid gavel. Och en sådan upplevelse är att lyssna genom DALI iO-12.

Klarhet och överblick

Det finns helt enkelt fler detaljer i många av de välbekanta låtarna än jag räknade med. Musiken är naturligtvis densamma, det dyker inte plötsligt upp nya instrument på scenen. Men det finns en klarhet och överblick som inte finns med vanliga bra trådlösa hörlurar. Eller, för den delen, med högtalare som inte kostar som en hel herrgård.

Hifi-testklassikerna låter naturligtvis himmelskt. Men de största överraskningarna kommer med de mindre kända låtarna jag sätter på som uppvärmning eller i pauserna under det faktiska lyssningstestet.

DALI iO-12 utmärker sig framför allt med en ytterst ren och oförvrängd klang som låter instrumenten komma till sin rätt. Det märker man tydligast i bra akustiska inspelningar. Till exempel Mormor med trion Dreamers’ Circus. Där kan man höra varje nyans från trions samling av ovanliga stränginstrument som framträder luftigt ovanpå synthesizerbas. Jag har lyssnat på den här låten många gånger, både för att testa och för att njuta. Men aldrig med så bra tyngd som här!

Ett spår som Pirate Jenny från Marianne Faithfulls Kurt Weill-album Seven Deadly Sins brukar låta torrt och lite tråkigt. Men inte med iO-12, där man inser hur mycket omsorg som lagts ner på detaljerna under inspelningen. Plötsligt blir en ödmjuk triangel ett nöje att lyssna på. Och varje andetag i Marianne Faithfulls spröda stämma utstrålar Jennys hat.

Jag återvänder ofta till Afgeninns Klingra-album och låten Skjálvtin, som inleds med ett piano i ett stort, ljust rum. Här hör man inte bara anslagen, som framträder distinkt, utan känner också det dämpade ljudet när varje tangent släpps upp igen.

En extra dos bas

Bass-inställningen gör vad man förväntar sig: förstärker basen och tar bort känslan av hifi. I de flesta fall är det för mycket av det goda för min smak. Å andra sidan kan en extra dos ös vara precis vad som behövs för en gammal inspelning. Led Zeppelins Stairway to Heaven är utan tvekan en odödlig klassiker, men låten mixades vid en tidpunkt då basregistret var tvunget att mixas ned under mastringen för att det skulle vara möjligt att pressa LP-skivorna. Med den extra basförstärkningen kommer allt i balans.

Dynamik

Förutom renheten är det dynamiken som imponerar med DALI iO-12. Hörlurarna plockar fram nivåskillnader och transienter. Ett trumslag eller en gitarrsträng är inte bara ljudet av impulsen, utan även tystnaden före och efter den.

MTV Unplugged-versionen av Eagles Hotel California är en fest av handspelade congas och akustiska gitarrer. Som jag för säkerhets skull var tvungen att lyssna på många gånger.

USB-kabel

Att byta från Bluetooth och aptX HD till USB-kabel gör ingen större skillnad, men de goda sidorna blir så mycket tydligare, och det finns lite mer fasthet i basåtergivningen – som inte alls var dålig till att börja med.

Som passiva hörlurar

DALI har mage att påstå att iO-12 är minst lika bra när de används passivt med en hörlursförstärkare som när de används med den inbyggda elektroniken påslagen.

Och jag måste erkänna att de faktiskt har rätt. Man får naturligtvis klara sig utan brusreduceringen i det läget. Men hur bra den än är så stänger man alltid av ANC när man lyssnar på avslappnad hifi hemma.

Och även om den inbyggda förstärkaren i iO-12 är bra så kommer det fram lite mer upplösning och renhet än vad som redan fanns i överflöd.

Även om DALI iO-12 inte på något sätt är uppumpade i basen så blir det ännu mer fasthet och kontroll i botten när en solid förstärkare sätts på uppgiften.

Bra ANC – men använd den med måtta

DALI iO-12 är brusreducerande hörlurar och den rollen fyller de på ett lysande sätt. Själva brusreduceringen är inte lika effektiv som hos Bose eller Sony. Detta är ett medvetet val, eftersom DALI hellre offrar några dB i dämpning än riskerar att påverka ljudkvaliteten negativt.

Och det har de lyckats med. Brusreduceringen är fortfarande tillräckligt effektiv för att ta bort det mesta av omgivningsljudet, och de tjocka läderklädda öronkuddarna dämpar ljud utifrån på ett naturligt sätt. Det innebär också att den passiva dämpningen ofta räcker för att bevara lugnet utan att behöva slå på ANC. Och även om DALIs brusreduceringsalgoritm (som är köpt från Sony) är bland de minst destruktiva och inte har någon ”garderobseffekt” så blir dynamiken ändå lite komprimerad med ANC aktiverat.

Slutsats

DALI iO-12 är brusreducerande hörlurar i en prisklass som närmar sig hybris. Du kan få utmärkta ANC-lurar för mindre än halva priset. Faktum är att vi bara har testat två andra trådlösa hörlurar i samma prisklass, Focal Bathys och Mark Levinson No. 5909. Dessa är utmärkta konkurrenter, där iO-12 förmodligen är mest lik Focal Bathys i sin förmåga att återge dynamik. Vi har inte ställt de två direkt mot varandra, men iO-12 sticker ut som en av de renaste och mest oförvrängda jag någonsin har haft på huvudet. Åtminstone om vi begränsar startfältet till trådlösa hörlurar och därmed utesluter de vansinniga Sennheiser ”Orpheus” HE1, som du inte ens har råd att drömma om.

Möjligheten att låta ännu bättre med kabel – och bäst med allting avstängt – är ett oväntat trumfkort som gör DALI iO-12 till mer än ”bara” enastående trådlösa hörlurar.