: Beyerdynamic T 70

De stora lurarna har mycket teknik gemensamt med de mer än dubbelt så dyra T1-lurarna, men i T70 är aluminiumkåporna helt slutna för att dämpa ljud utifrån bättre. Och så klarar man sig undan med mindre än halva priset. Både T1 och T70 har Beyerdynamics supertunna membran i flera lager. I T70 sitter membranen däremot inte vinklade och kommer därför närmare öronen. Lurarna har samma kraftiga neodym-magneter och magnetstruktur, fast impedansen är 250 ohm till skillnad från T1:s 600.

Det finns också en version som heter T70p som bara har 32 ohms motstånd och som är avsedd för bärbara musikspelare. Men här testar vi 250-ohmsversionen, som i övrigt är likadan bortsett från att sladden är längre (3 meter i stället för 1,2).

T70 är förhållandevis effektiv och har en nominell känslighet på 104 dB (max 127 dB). Vikten är 330 gram, men det tar ett par timmar innan man märker det. Komforten är nämligen sagolik, lurarna sitter bra och öronkuddarna klämmer inte åt för hårt runt öronen. Kvaliteten är absolut på samma nivå som det bästa vi har skådat, och fullt i klass med betydligt dyrare lurar. De är lika angenäma att ta på som att ha på huvudet.

Ljudkvalitet
Efter vad jag minns av Tesla 1 känns T70 en smula mindre raffinerade, men skillnaden är inte stor. Efter två veckors inspelning, drygt 300 timmar med kontinuerlig musik, blev basen bättre definierad och det var dags att börja testa på allvar. De kopplades till hörlursförstärkarna Musical Fidelity M1 HPA och Burson HA-160 samt hörluruttaget på McIntosh-förstärkaren MA7000. De jämfördes direkt med olika modeller från Denon, Shure och AKG.

T70 lät inte lika tunt som Denon AH-A100 i basen, de hade mer pondus och enligt min åsikt bättre dynamik i basen än AKG Q701, och ljudbilden var mer raffinerad än med Shure SRH-940. Även om T70 är slutna kändes musiken aldrig instängd. Gillar man den öppna karaktären hos Q701 (och K701) behöver man inte vara rädd för att prova T70. De kostar lika mycket men har en smula mer tyngd bakom basdynamiken, i kombination med en lite mer påflugen ljudbild. Vilket många föredrar. Jag fick plats på första parkett när jag lyssnade på bluesinspelningar och täta akustiska låtar.

Beyerdynamic-lurarna har en tämligen balanserad ljudbild, där diskanten känns luftig och precist fokuserad. Ännu bättre, mellanregistret återger röster silkeslent och med trovärdig klangkaraktär. S-ljud kan ha en gnutta bett och låta som sch-ljud, men allt från pianomusik och stråkar till akustiska gitarrer och kontrabasar återges med ypperlig precision. Och utan färgningar av någon betydelse. Precis som med T1 får man ett av de mest transparenta och levande mellanregistren vi har hört från dynamiska hörlurar. Oavsett om man lyssnar på Alison Krauss, Barb Jungr eller Bob Dylan så hör man snabbt små skiftningar i harmonier bättre än i många andra hörlurar.

Basen har inte samma varma fyllighet som i Denon AH-D7000 men den är mer exakt och bättre definierad. Esperanza Spaldings kontrabas eller Toccata och Fuga (Bach) från en enorm kyrkorgel spelar ingen roll, med T70 på huvudet hör du nyanser i basen som du får betala dyrt för om du ska få i ett par högtalare. Klangbalansen känns varm men inte luddig. Stereoperspektivet är oerhört bra, kanske inte riktigt på samma stabila nivå som Tesla 1 eller Sennheiser HD800, men helt klart bland de bästa om man jämför med andra i samma prisklass.

Slutsats
Beyerdynamic T70 är precis som toppmodellen Tesla 1 synnerligen bekväm att ha på huvudet. Lyckligtvis sträcker sig släktskapet även till ljudet, som kanske är det bästa vi har hört för under 5 000 kronor. Balansen, genomskinligheten, den blixtsnabba dynamiken och knappt några betoningar över huvudtaget, gör detta till vårt klara förstahandsval bland slutna hörlurar i den här prisklassen. T70 utmanar även öppna lurar, men bonusen är att man här får bra ljudisolering på köpet.