TEST: Beyerdynamic DT 900 Pro X

Vi vet alla hur viktigt det är med pålitliga hörlurar när man jobbar med musik på språng, speciellt när allt man har med sig är en MacBook med hörlursuttag. Man vill inte att den färdiga mixen ska bjuda på negativa överraskningar när man återvänder till studion för att lyssna närmare.

Till undsättning kommer Beyerdynamic DT 900 Pro X. De här hörlurarna är gjorda speciellt för professionella musiker och hifi-entusiaster som vill ha något enkelt och pålitligt för musikproduktion och mixning på språng. De är nämligen lätta att driva.

När vi testade de dyrare DT 1990 Pro var slutsatsen att de var väldigt upplösta och avslöjande. Precis som ett par professionella hörlurar ska vara. Vi noterade att känslighet och impedans var genomsnittliga, men då pratar vi om en prisklass där man oftast har en bra hörlursförstärkare också. Ska man använda dem tillsammans med en bärbar dator eller mobiltelefon så märker man snabbt att man inte får tillräckligt ”tryck”.

Lättdrivna, öppna hörlurar

De öppna DT 900 Pro X är en annan historia. Med en hygglig impedans på 48 ohm och 100 dB i känslighet behöver de inte mycket ström för att spela tillräckligt högt.

Att de är öppna gör att de kan användas längre tid åt gången utan att öronen blir svettiga, på bekostnad av ljudläckage. Det innebär att de är optimala för att mixa efter en inspelning, men att de inte passar lika bra för musiker under en inspelning. Då kommer nämligen ljudet i hörlurarna att plockas upp av mikrofonerna, vilket blir problematiskt om man till exempel vill spela in ett enstaka instrument igen. Då hörs den förra inspelningen i bakgrunden i de andra spåren. Därför bör musiker som spelar in tillsammans ha slutna hörlurar, medan ljudtekniker har öppna.

Nya material

DT 900 Pro X har uppdaterats med nya material sedan de äldre DT 990 Pro, bland annat med ett tåligare ”önskeben”-fäste för öronkåporna.

Men den största nyheten är de nya 45 mm stora elementen – alltså de små högtalarna – som har fått namnet STELLAR.45. De har starka neodym-magneter och en ny, lättare talspole som ska förbättra återgivningen av det högsta frekvensregistret och dessutom svara snabbare på rytmer och transienter.

Kabeln kan bytas ut och det ingår två stycken: en på 1,8 meter och en på 3 meter. Båda med 3,5 mm-kontakt i änden. En 6,3 mm-adapter följer med i kartongen. Kabeln sitter fast i hörlurarna med en enda 3-stifts mini-XLR och du kan köpa tredjepartskablar om du vill. Till exempel om du vill ha en spiralkabel i stället för en rak (varför följer det inte med någon sådan?).

Hörlurarna tillverkas på Beyerdynamics fabrik i Heilbronn, Tyskland. Nästan alla delar är utbytbara för att maximera livslängden.

Så låter Beyerdynamic DT 900 Pro X

Hörlurarna sitter stadigt på huvudet, men utan att klämma eller vara obekväma. Velourkuddarna andas, vilket i kombination med öppna kåpor gör att öronen inte blir svettiga – inte ens efter lång tid.

Ljudmässigt är hörlurarna väldigt ärliga samtidigt som basregistret har gott om energi. Det finns inga färgningar eller någon ”partypuckel” i basregistret, men eftersom hörlurarna är så snabba och otvungna kommer musikens rytmer fram i rikliga mängder. Och basen går djupt, med fin fysik.

DT 900 Pro X kan drivas med lätthet av min MacBook Pro, definitivt med tillräckligt hög volym. Man får givetvis ut ännu mer av en separat förstärkare, men det är absolut ingen nödvändighet.

Röster

Sångröster framträder väldigt tydligt och ljudbilden är stor och bred. Jämfört med Sennheiser HD 660 S2 är mellanregistret lite tunnare, en barytonröst eller en saxofon kommer hamnar lite längre bak i mixen. Sennheiser HD 560S, och därmed även den identiska proffsmodellen HD 400 PRO, har också ett större och varmare mellanregister än DT 900 Pro X.

Det finns en dämpning i 4 kHz-området här, och även om det inte är lika hörbart som det ser ut i grafen (den täcker ett smalt frekvensregister), så blir sångrösterna inte fullt så framträdande och ”levande” som jag vill ha dem.

Å andra sidan tycker jag att Beyer-lurarna trycker till bättre i basen.

Diskant

DT 900 Pro X präglas emellanåt av sibilanter – skarpa toner i diskantregistret – vilket gör att s-ljud och cymbaler kan låta lite vassa, beroende på inspelningen. Vilket också kan locka en ljudtekniker att dämpa det registret på inspelningen. Men man lär snabbt känna sina hörlurar, så det lär inte vara något större problem i praktiken.

DT 900 Pro X är ändå mer balanserade än sin storebror DT 1990 Pro. Man får inte riktigt samma upplösning, men jag gillar ändå ljudet överlag bättre i de billigare DT 900 Pro X. Övre mellanregistret kommer fram bättre och sibilanterna runt 8–9 kHz är faktiskt lite mer utpräglade i DT 1990 Pro. Alltså tycker jag att de billigare DT 900 Pro X är mer lyckade.

Slutsats

Beyerdynamic DT 900 Pro X är hörlurar för dig som behöver ett verktyg att mixa ljud med, eller som gillar att höra musiken återgiven så ärligt som möjligt. Och som inte dessutom vill lägga extra pengar på en hörlursförstärkare. De är lättdrivna och instrument separeras från varandra hur bra som helst!

På många sätt är DT 900 Pro X faktiskt bättre än sina egna storebröder, DT 1990 Pro. Inte minst i mellanregistret och diskanten. De har fortfarande en lite energisk diskant, jag skulle kunna tänka mig att använda EQ för att dämpa 3–5 dB runt 8 kHz. Men här får verkligen mycket för pengarna!