TEST: Audio-Technica ATH-WP900

Audio-Technica ATH-WP900 är ett par synnerligen läckra hörlurar. Av alla slutna öronkåpor jag har sett måste de här vara bland de vackraste, gjorda av äkta lönn. Ett styvt träslag med hög densitet som ofta används som material i stränginstrument som gitarrer och fioler.

Som en extra uppskattande nickning till instrument har Audio-Technica gett klockorna en yta med tvättäkta sunburst-utförande. Som snott från en Gibson Les Paul-elgitarr! I själva verket är designen signerad av den japanska gitarrtillverkaren FGN. Alla exemplar av den här modellen är dessutom handgjorda i Tokyo.

Träet är inte bara av estetiska skäl. Precis som olika högtalare ändrar sin ljudkaraktär beroende på vilken typ av kabinett de har så får även hörlurar olika akustiska egenskaper beroende på vilken typ av material de har i öronkåporna.

Kompakta

För att vara av over-ear-typen är Audio-Technica ATH-WP900 ett par mycket kompakta hörlurar. Framför allt med tanke på att insidan rymmer ett par fullvuxna element på 53 millimeter – att jämföra med normala 44. Kåporna går att göra så små genom att använda kuddar som har en smal omkrets, men är tillräckligt tjocka åt det håll som räknas – nämligen på höjden. Då får du plats med hela örat, utan att hörlurarna blir ruvande stora.

De är dessutom lätta, vikten är bara 243 gram. Det är ungefär 30 gram lättare än de redan fjäderlätta highend-kåporna ATH-ADX5000 från samma tillverkare – och kanske mina absoluta favoriter bland öppna, dynamiska hörlurar.

Lätta att driva

WP900 har en hygglig last på 38 ohm, vilket i kombination med en ganska generös känslighet på 100 dB gör dem enkla att driva med en mobiltelefon eller en medelmåttig bärbar musikspelare. Men det är med de här som med alla andra hörlurar: en signalkälla av god kvalitet lönar sig alltid.

WP900 har utbytbara kablar med Audio-Technicas egna A2DC-termineringar och det ingår två olika, båda 1,2 meter långa: en obalanserad med 3,5 mm minijack och en balanserad med 4,4 mm Pentaconn-kontakt. Den sistnämnda ska du använda tillsammans med musikspelare som har en sådan utgång, då behöver inte höger och vänster hörselkåpa dela jord utan får var sin. En del av musiksignalen kommer annars att smitta av sig genom jordledningen, så att kanalseparationen inte blir 100 procent med en obalanserad kabel. Skillnaden är inte stor, men hörbar.

Så låter Audio-Technica ATH-WP900

Jag förväntade mig ett fylligt ljud med en varm klang – lite som glöden från en vintage-gitarr när man drar handen över strängarna. Märkligt hur färgen på en produkt kan göra att man får förväntningar på ljudkvaliteten. Men så har jag ju också erfarenhet från en rad andra produkter från samma japanska tillverkare, där flera av dem låter så.

Men det är inte alls så WP900 låter. För maken till snabba transienter har jag sällan upplevt från någon sluten hörlur! Och ljudet är mer mellanregisterfokuserat än jag hade föreställt mig. Strängarna på en gitarr slår distinkt och hårt – fast inte direkt brutalt. Ljudet från en kontrabas är omisskännligt, och två basgitarrer låter inte likadant. WP900 urskiljer nämligen så bra i övertonregistret att ljudet från banden på en bas framträder klockrent. På samma gång är själva basregistret så bestämt och distinkt, och varje slag stannar lika snabbt som det startar, att man omedelbart börjar stampa takten!

Danske Fredrik Lundins lite hårda saxofon på låten Desperate Times, Desperate Measures kommer fram i all sin prakt, i en oerhört fokuserad och välplacerad ljudbild. Musiken låter på det stora hela extremt oförställt.

Sibilanter

Sången framträder väldigt tydligt och distinkt, lyssna till exempel på Lola Marshs härliga Chasing Storms. Beroendeframkallande, helt enkelt.

Om jag ska sätta fingret på något så är det att WP900 lägger lite för mycket fokus på sibilanter. S-ljud kan låta lite hårda, detsamma gäller cymbaler och hi-hat. En trumpet kan vara väl brutal. Lyckligtvis har hörlurarna låg förvrängning och om du har en hörlursförstärkare med fyllig bas och ett lite mjukare mellanregister så kommer hörlurarna att svara med ett energiskt men oansträngt ljud. De svarar också bra på EQ, och kan med fördel tämjas lite i det övre mellanregistret.

Somliga kommer nog att vilja ha en större och bredare ljudbild, för det kan låta lite snävt i WP900. En balanserad kabel hjälper, men det finns helt klart hörlurar med mindre monitor-känsla. Andra kommer att tycka att basen borde ha varit fylligare, men personligen är jag helt enkelt förförd av renheten i basregistret.

Konkurrenter

WP900 är de första hörlurarna jag har testat med denna finish, och det finns inte många andra slutna hörlurar i den här prisklassen. Antingen är de mycket dyrare eller så är de billigare, som Beyerdynamic DT 700 Pro X eller Meze 99 Classics för ungefär 3 000 kronor. Båda har sina klara fördelar: Beyers sammetslena men samtidigt neutrala spelstil och Mezes varma, tunga bas. Men ingen av dem har WP900:s dynamiska tryck – och båda väger betydligt mer.

Den enda konkurrenten jag kan komma på för samma pengar är Denon AH-D5200. Och de har många WP900:s fördelar. Denon har också träkåpor och ser verkligen fantastiska ut. De har också en framåt spelstil, men är nog inte lika finmaskiga i diskantregistret. Jag är fortfarande tveksam till vilken av de två jag skulle köpa, de låter ganska snarlikt.

Slutsats

Fasiken vad läckra de här hörlurarna är! Handbyggda Audio-Technica ATH-WP900 är gjorda av äkta lönn med en underbar sunburst-finish. Trots stora element är hörlurarna lättdrivna och dessutom superlätta. De drivs enkelt av en mobiltelefon, men älskar en bra förstärkare.

Ljudet är imponerande klart och neutralt, med bra placering av instrument i ljudbilden. Basen är tuff men inte överdriven och dynamiken är gnistrande – speciellt i mellanregistret. Jag kan inte få nog av de här hörlurarna!