TEST: Audio-Technica ATH-ADX5000

Efter att ha ägnat drygt tio år sedan starten 1962 åt att göra pickuper till skivspelare, insåg Audio-Technica att deras kunskaper om precisionsarbete även skulle kunna utnyttjas för utveckling av hörlurar. 1974 kom deras första modeller och fyra år senare började de belönas med utmärkelser. Ända sedan dess har Audio-Technica varit ett märke att räkna med, både i hifi-världen och i professionella sammanhang. Man får jobba hårt om man ska hitta en inspelningsstudio i dag som inte har en enda hörlur eller mikrofon med deras logga.

Audio-Technica gör hörlurar i alla prisklasser och har i stort sett prickat rätt överallt. Från den billiga proffsmodellen M50X och den något dyrare MSR7 till den riktigt tjusiga A1000Z för 5 000 kronor. Så vad kan man förvänta sig när de ger oss en toppmodell för 22 000 kronor – handgjord i Japan?

Man behöver bara titta på ATH-ADX5000 för att förstå att det här är seriösa saker. Som andra öppna hörlurar från samma tillverkare är högtalarelementen skyddade av ett utvändigt metallnät. Elementen är dessutom belagda med volfram för ökad hållbarhet och styvhet, något som även ska ge ännu bättre transientrespons och dynamik. Elementen mäter 58 millimeter i diameter men eftersom de går hela vägen ut till ramen och går i ett med den så är hörluren betydligt kompaktare än den hade kunnat vara. Även om detta fortfarande är en ganska så stor modell.

Passform

Hörlurarna är gjorda av magnesium, vilket gör dem lika styva som lätta – bara 270 gram får betraktas som fjäderlätt i den här kvalitetsklassen. Velourkuddarna sitter som en dröm på örat och huvudbygeln ligger stabilt och fast. Passformen är av samma stabila sort som Sennheiser HD 800 och HD 800 S, men vikten är ännu lägre vilket gör att Audio-Technica är skönare.

 

Det ingår en enda kabel, som är tre meter lång och har en stor 6,3 mm-kontakt i änden. Kabeln är löstagbar och det går att köpa en med balanserad XLR-kontakt i stället.

Tungdrivna

Det är få highend-lurar som är särskilt lätta att driva, men på många sätt tar de här priset. Impedansen är hela 420 ohm, vilket innebär att du bara kan glömma att driva dem på lagom hög volym med en mobiltelefon eller ett klent hörlursuttag. Men de har en annan nackdel också. Med en hörlursförstärkare som inte är gjord för dem låter de nämligen tunt och blodfattigt i basregistret och analytiskt längre upp i övertonerna. När jag började testa med Questyle CMA 400i för nästan tiotusen kronor lät det väldigt snyggt och detaljerat, men jag fick aldrig riktig fart på trummorna i Pink Floyds Hey You, och när jag trodde att jag skulle få höra fet industrimetall med Wargasm med Ministry lät det bara tamt. Visst, det lät tillräckligt mycket ”hifi”, men det saknades ös, tryck och värme – och glädje.

 

Gudskelov fick jag låna den häftiga förstärkaren AT-HA5050H att testa med. Den kostar inte bara 60 000 kronor (!) utan ger en möjlighet att välja olika utgångsimpedans, där den med lägst (0,1 ohm) ger mycket högre dämpfaktor än den högsta (120 ohm).

Och här kommer aha-upplevelsen. Hörlurarna låter nämligen inte alls bäst med högsta möjliga dämpfaktor, vilket är vad många förstärkartillverkare strävar efter. I stället kommer magin fram bäst med ett eller två snäpp upp i utgångsimpedans. Det gäller att hitta balansen mellan den mest distinkta dynamiken i toppregistret och mesta möjliga fyllighet längre ner i basregistret.

Med den här lilla justeringen växer ljudbilden från hörlurarna bra. De får ett runt, varmt och underbart ljud. Lady Gagas pianoversion av hennes countrylåt Joanne låter stort, med fin klangbotten i pianot. Stefani Germanottas (som hon heter egentligen) röst framträder på bästa sätt, vilket den aldrig gör om du bara hör hennes elektroniska poplåtar. Men detta är en skör ballad om död och begravning, och ADX5000 får fram känslorna, ända från bröstklangen och hela vägen upp till övertonerna som breder ut sig längre upp – och fortsätter in i huvudet på lyssnaren.

Vill du ha det rått och tufft? Prova då med lite skitig, alternativ countryrock. Om inte Son Volt ger dig rockkänslan av låten Sinking Down med de här lurarna så vet jag inte vad som skulle kunna göra det. Grov dist, steelgitarr, en hel dos blues och massor av ös. Och Jay Farrars röst som sticker ut mitt i alltihop. Jag har sällan hört musik så musikalisk och samtidigt så detaljerad och dynamisk.

 

Konkurrenter

Hörlurarna från Audio-Technica har en linjär och neutral inställning till musiken, ungefär på samma sätt som Sennheiser HD 800 S. Detta är också en naturlig ärkerival som dessutom är 7 000 kronor billigare. Men för min del drar ADX5000 ifrån genom att vara ännu lite mer energisk i basen, lite varmare i klangen och ännu skönare att ha på sig länge.

På samma gång som Audio-Technica får fram känslan i musiken bättre än det mesta annat så hade jag också kunnat använda dem som ett instrument för att mixa mina egna inspelningar. För till skillnad från exempelvis de slutna Sony MDR-Z1R så inte har ADX5000 någon puckel i basregistret som maskerar och döljer svagheter för en ljudtekniker. T​ar vi de nästan dubbelt så dyra Focal Utopia, så står jag för min åsikt att de är de bästa hörlurarna jag har hört för hifi-lyssning, men de är nog inte riktigt lika linjära och neutrala som Audio-Technica-lurarna.

Ett annat par som jag skulle kunna lyssna på musik i timtal med och dessutom använda för att mixa musik är de slutna Beyerdynamic DT 1770 Pro. Med en prislapp på bara 5 000 kronor de ger mycket mer för pengarna, men det är bortom allt tvivel att ADX5000 är en mycket bättre hörlur. Och så har vi det här med vikten igen. 270 gram är så lite att det till och med är mindre än vad resehörlurarna Sony WH-1000XM2 väger. Nästan allt annat i den här klassen väger minst 100 gram mer.

 

Slutsats

Audio-Technica är en av våra stora favoriter bland hörlurstillverkarna. Och med den nya toppmodellen ATH-ADX5000 har deras ingenjörer överträffat sig själva. Den är inte bara noga genomtänkt in i minsta detalj, utan baske mig också en av de allra lättaste highend-hörlurarna som går att köpa. Vilket gör att den är mycket bekvämare att ha på sig länge än i princip allt annat som finns där ute.

Ljudet uppfattas som neutralt och är ytterst upplöst. Övertonerna i musiken flödar helt enkelt ut, med en helt vansinnig dynamik. På samma gång har hörlurarna precis lagom mycket värme, så att instrumentens kropp framträder extra tydligt.

Men se till att du inte använder fel förstärkare. En analytisk förstärkare är inte att föredra, välj en som har lite fyllig klang.