TEST: Apple AirPods 3

Nya AirPods 3 kunde lätts ha mötts av en axelryckning. För om man tänker efter, vem köper ett par så dyra öronproppar utan aktiv brusreducering?

Sådant finns nämligen inte i AirPods 3. Om brusreducering och Apples vita öronsnäckor är nummer ett och två på önskelistan så är det AirPods Pro man ska ha. Men de kostar 50 procent mer, och det är det inte alla som tycker att de är värda. Då kommer det nämligen in en hel del konkurrenter i bilden, som har brusreducering och mer raffinerat ljud, men som inte kostar mer.

Så återigen: vem i hela friden är AirPods 3 gjorda för egentligen?

Det smarta svaret är: Alla som inte behöver brusreducering. Med andra ord alla de som inte pendlar kollektivt till jobbet, sitter i kontorslandskap eller rent allmänt vistas där buller är störande. Vilket är i stort sett inkluderar all kollektivtrafik och offentliga knutpunkter. Med andra ord så skulle jag inte ta med mig AirPods 3 på nästa flygtur.

Men om man är mer intresserad av ljudet – speciellt om man är en Apple Music-användare och även använder öronpropparna när man tittar på filmer och serier på Apple TV+ eller Netflix – då kan AirPods 3 vara helt perfekta. För precis som AirPods Max stöder de rumsligt ljud – Spatial Audio – med Dolby Atmos. Där ljudet följer huvudets rörelse och skapar en surroundeffekt som är extra effektfull med film.

Det fungerar även med Facetime om man har flera personer med i samtalet, då hamnar de i var sin kanal.

Passform och användarvänlighet

Till skillnad från AirPods Pro, Marshall Motif ANC och Sony WF-1000XM4 har AirPods 3 inga silikontoppar som underlättar anpassningen till örat. I stället är de universellt utformade, men det kan innebära att vissa kommer att tycka att de är obekväma. Eller att de inte täpper till örat tillräckligt bra. De är trots allt gjorda av hårdplast och ganska små.

De är faktiskt mindre än den förra generationen AirPods. Pinnen är kortare och själva öronproppen, som rymmer ett nyutvecklat element, är vinklad inåt och nedåt. Det gör att den passar bättre och sitter bättre i örat än sin föregångare.

Nytt är också en hudsensor som känner av när propparna sitter i örat, som fungerar mycket bättre än sensorn i föregångaren, och som slår på och av dem direkt. De stöder också ljuddelning så att två personer med AirPods 3 kan höra samma musik från en iPhone samtidigt.

Det går också att bara använda ena öronproppen, om du bara behöver det för ett telefonsamtal.

Öronpropparna levereras i ett nytt fodral som stöder trådlös laddning och utan fodralet spelar de i upp till sex timmar. Fem timmar med Spatial Audio aktiverat. Med batteriet i fodralet fulladdat har man sammanlagt 30 timmars speltid med ett par AirPods 3.

När man har satt dem i öronen använder man två fingrar och en lätt tryckning på pinnen till den ena öronproppen för att styra musiken eller svara när det ringer. Med Siri aktiverat kan man även använda röstkommandon, om man till exempel vill ringa någon.

Ljudkvalitet

Med Adaptiv EQ, som vi känner igen från AirPods Pro, alltså att ljudet anpassar sig efter placeringen i örat, går det att få en bättre balans i ljudet. Jag skulle ändå rekommendera att man jobbar lite med att få öppningen framför elementet på insidan så nära hörselgången som möjligt, för att åstadkomma bästa möjliga balans i ljudet.

Lyckas man med det får man en mycket öppnare och mer tilltalande ljudbild än i föregångaren.

Klangen av mässings- och träblås i Miles Davis So What återges bättre definierad och tydligare än med förra generationen AirPods. De är inte heller lika bastunga, men jag lyckades enkelt följa kontrabasen i Freddie Freeloader, och pianoklangen i Keith Jarretts trios Never Let Me Go lät klarare och mer klangrik än med Marshall-propparna Motif ANC.

Santanas The Game of Love, med Michelle Branch, är en inspelning som aldrig låter särskilt smickrande ens i ett par väldigt bra öronproppar. Det gör den inte här heller, men den röriga inspelningen låter ändå ganska pigg, med bra driv i basen och utan den fula, skarpa hårdhet jag ofta hör i andra öronproppar. Och hörlurar.

Khalids funkiga Up All Night låter riktigt snyggt, med ordentligt basdriv och ett mellanregister och en diskant som balanserar väl i ljudbilden. Silk Sonics andra singel, Skate, glider lekande lätt och levande in i hörselgångarna, det finns mer än tillräckligt med basdynamik för att man ska sitta och gunga på stolen.

Slutsats: AirPods 3

De nya AirPods 3 är mycket bättre på det som är viktigast: ljudkvalitet. Ljudet är fylligare, öppnare och bättre balanserat. Det gäller även telefonsamtal, där nyckelorden är brusfritt och klart. De är bekvämare också, spelar längre och är så klart stänksäkra. De här kan man faktiskt använda med musik eftersom de låter bra, och i mina öron sitter de tillräckligt fint för att jag inte skulle ha några problem att ta med spellistorna till träningen. Borde de ha haft brusreducering? Självklart, men det är också den enda betydande nackdelen.