Ultrasone är ett förhållandevis oskrivet blad här hemma, men de har skaffat sig ett namn bland studiotekniker och musiker, och så småningom också i hifi-kretsar. Den här modellen hör till Ultrasones billigare. Den använder sig av en teknik som kallas S-Logic, som innebär att ljudvågorna vinklas från membranen så att de tar en omväg innan ljudet når hörselgången. Tekniken är relativt effektiv men leder också till ett diffust stereoperspektiv och ett par mindre smickrande problem.

Klangbalansen är till exempel väldigt tunn i mellanregistret, virveltrumman drunknar nästan i den våldsamma basen, och s-ljud och andra ljusare toner markeras väl tydligt i ljudbilden. Ge HFI 580 ett par timmar så blir det lite bättre balans, men det är den enastående detaljrikedomen och transparensen som är Ultrasones-hörlurarnas styrka.

Lurarna är för övrigt tillverkade på samma ställe som Skullcandys SK Pro, för bygeln är identisk ned till minsta lilla skruv. Men ljudet är väldigt annorlunda. Ultrasone har dessutom hoppat över flera av Skullcandys plastdetaljer och satsat på kåpor av lättmetall. Kåporna är slutna och släpper därför inte in särskilt mycket ljud utifrån. De är små, men ändå bekväma, så HFI 580 sitter bra på huvudet och kuddarna omsluter öronen.

Hörlurarna är både hopfällbara och lätta att driva för en iPod. Men man bör experimentera med spelarens equalizer för att hitta den klangkaraktär som passar bäst, för detta är som sagt långt­ifrån de mest neutrala hörlurarna man kan trä över öronen.

Ultrasone HFI 580:s luftiga och analytiska karaktär lär tveklöst tilltala många som inte är så fixerade vid en naturlig och neutral klang. Även om stråkinstrument saknar klangbotten får trummor och bas massor av tyngd och fyllighet. Samtidigt är ljudbilden rik på detaljer och skarpt fokuserad. Men surroundeffekten – som den kallas lite oprecist – gör ingenting positivt för stereoperspektivet.

 

Också i detta test: