Tanken bakom franske Aëdle är inte att vara ännu ett hörlursmärke, utan att göra hörlurar helt utan kompromisser mellan ljudkvalitet och designutförande.
Modellen VK-1 är en on-ear-hörlur med små, slutna kåpor som lägger sig utanpå örat. Det understryker den ytterst minimalistiska designen, men innebär också att hörlurarna tar lite plats när de är med på resan.
På detaljnivå
Alla aluminiumdelarna är gjutna var för sig. Till huvudbygel och öronkuddar har materialvalet fallit på äkta lammskinn, sytt för hand. Omsorgsfullt arbete.
Vi har fått låna Classic-versionen, i neutral aluminium och brunt skinn. Som alternativ finns Legacy i svart skinn och neutral aluminium och Carbon i svart skinn och svarteloxerad aluminium.
Det kostar att göra saker och ting ordentligt, så prislappen på nästan fyratusen kronor känns inte orimlig. I priset ingår en kabel med mikrofon för mobilsamtal, samt två kablar av olika längd. Både flygplansadapter och övergång från minijack- till jack-kontakt ingår också, samt en läcker förvaringspåse i tyg som låses med en insydd magnet. Snudd på alla detaljer är genomtänkta.
Bortsett från en sak: hörlurarna är nämligen inte hopfällbara. Så var försiktig så att de inte skadas när du packar ner dem i väskan.
Användning
Hörlurarna är sköna att ha på sig på örat direkt. Man kan böja till huvudbygeln en smula och på så sätt anpassa den efter ens eget huvud. Men eftersom kuddarna vilar utanpå örat finns det gränser för hur länge man kan ha dem på sig i sträck innan det börjar göra ont.
Mikrofonen fungerar bra till telefonsamtal, fast kontrollen på sladden fungerade inte med iPhone.
Och så ljudkvaliteten. Ljudbilden är stor, och samtidigt ytterst distinkt. Varje anslag på cymbaler och hi-hat hörs mycket sprött, samtidigt som både manliga och kvinnliga sångröster markeras tydligt i deras övre register.
Vad jag däremot inte gillar är den aggressiva diskanten. Bat for Lashes sibilanter i ”All Your Gold” från plattan The Haunted Man är vassa och när musiken kommer igång i refrängen blir det ganska så stressigt, med hårda stråkar och platta trumrytmer.
Groove Armadas ”At the River” är en bortglömd elektronisk pärla från 1998. Samplingar från gamla lo-fi-inspelningar blandas i en modern ljudbild med högre upplösning. Men inspelningen är lite kärv på egen hand och med Aëdle blir det för mycket. Elektronika som ska vara groovy känns mer hård.
Som jämförelse har till exempel Sony MDR-1A både en varmare och fylligare bas och mer tryck, medan toppen är lugnare utan att sakna luft. Totalt sett en mer angenäm hörlur, som dessutom är bekvämare attt ha på öronen tack vare mjuka kuddar som omsluter öronen. Och som dessutom kan fällas ihop. Även Audio-Technica ATH-M50X har bättre tryck i basen och en behagligare ljudbild. Men det låter också lite mer färgat, med mer tillbakadragna övertoner.
Där Aëdle överträffar Sony är i lägre mellanregistret, som är lite förhöjt och bitvis en smula ihåligt hos Sony. Men det påverkar inte det faktum att Aëdle låter för vasst. Dessutom kostar både Sony MDR-1A och ATH-M50X under 2 000 kronor. Du får inte samma omsorgsfullt gjorda utförande med någon av dem, men lyssningsupplevelsen med Aëdle är en riktig besvikelse med tanke på priset.
Inte hela vägen
Aëdle VK-1 är ett synnerligen läckert och kompakt par hörlurar, där varenda detalj är genomtänkt. Enda svagheten när det gäller konstruktionen är att de inte är hopfällbara, och kanske det faktum att de ligger utanpå öronen begränsar komforten vid längre lyssningsstunder.
Men där lurarna faller igenom fullständigt är på ren och skär lyssningsglädje. De låter för vasst och aggressivt i toppen, så att lyssningströttheten gör sig påmind ganska så fort. Det är synd, för i övrigt har de en stram och fin bas, en bra dynamik och en stor ljudbild. Du kan förmodligen hitta en EQ-funktion i mobilen som fungerar, eller para ihop dem med en rörförstärkare. Men det borde inte behövas.
Här är en presentationsvideo till Aëdle VK-1.
