När vi först hörde talas om att Neumann hade gjort sina första hörlurar tänkte vi att de skulle vara något helt speciellt. I studiobranschen är den tyska tillverkaren känd för sina studiomikrofoner, som kan kosta från ett par tusenlappar till över 50 000 kronor. Deras studiomonitorer är också väldigt populära.

Hörlurar har de dock aldrig försökt sig på tidigare. Men eftersom moderbolaget är självaste Sennheiser så var det väl egentligen bara en tidsfråga innan det skulle komma.

Neumanns ingenjörer har försett sig med komponenter från Sennheisers reservdelslager när de satt ihop NDH 20. Grundmodellen är den numera utgångna Sennheiser HD 630VB, som lade beslag på utmärkelsen Bästa köp i vårt grupptest 2016.

NDH 20 skiljer sig från sin släkting genom att sakna variabel baskontroll (en funktion vi gillade), men har i gengäld den löstagbara kabel som HD 630VB saknade. Eftersom de är avsedda för studioanvändning är impedansen ganska hög, 150 ohm. Det gör att man kan koppla flera par hörlurar till samma förstärkare utan att impedansen sjunker till en ohanterlig nivå för förstärkaren. Känsligheten är trivsamma 114 dB, vilket innebär att de inte är hopplösa ihop med en mobiltelefon. Men på full ljudnivå och kopplad till iPhones Lightning-adapter är ljudet bara precis tillräckligt högt.

Vi gillar utseendet på hörlurarna och att de är hopfällbara. De har en klart mer exklusiv prägel än HD 630VB som de brås på.

Neumann NDH 20 i praktiken

Passformen är helt okej. Det klämmer lite runt öronen och öronkuddarna i velouröverdraget minneskum är lite hårda, men man känner att hörlurarna andas lite mer än andra slutna varianter. Vilket är en fördel för ljudtekniker som ska använda dem i studion länge åt gången.

När jag hör talas om hörlurar för studiobruk tänker jag direkt på en linjär frekvenskurva och ett oerhört analytiskt och korrekt ljud. Du vet, precis som Sennheiser HD 800S, moderbolagets flaggskepp (bland dynamiska hörlurar, vi menar inte elektrostaterna HE1 för dryga halvmiljonen).

Men NDH 20 är inte linjära. De har för mycket bas, särskilt i det övre basregistret. Dessutom finns det för lite luft i toppen, cymbaler saknar luft och detaljer, detsamma gäller sångröster – såväl manliga som kvinnliga. Det är nästan en bedrift av Neumann att lyckas kombinera hårt ljud med ont om luft.

Slutsats

Neumanns första par hörlurar har ett tilltalande utseende som utstrålar högre kvalitet än Sennheiser HD 630VB som de bygger på.

Men NDH 20 är inte lika engagerande att lyssna på. Vilken musik vi än spelar så kommer lyssningströttheten krypande redan efter kort tid. Instrumenten har inte tillräckligt komplex ljudstruktur, det finns inget stort ljudlandskap att tala om, allt blir för platt och tråkigt. Det låter ganska hårt också.

Det behövs inte så mycket för att NDH 20 ska låta väldigt bra. Det finns kvaliteter här, men det slutliga ljudresultatet engagerar för lite. Vi hoppas att Neumann försöker igen, de kan garanterat bättre än det här.

 

Också i detta test: