När vi började testa trådlösa in-ear-hörlurar var man tvungen att hosta upp 1 500-2 000 kronor för att få någonting användbart. Budgetlurarna var dåligt byggda, hade svajig uppkoppling och kort räckvidd samt lät förskräckligt. Men utvecklingen och prispressen har gjort att man nu kan få helt acceptabla proppar betydligt billigare än så. I det här testet har vi lagt ribban runt tusenlappen, och håller man lite koll på butikspriserna kan man säkert komma undan billigare än så.

För att vara billiga proppar blev vi förvånade över hur mycket bättre de var än för bara något år sedan. Det var inga som kändes bräckliga i konstruktionen. Vissa var till och med extra tåliga så att de kunde användas för träning. Att de hade stöd för bättre ljudöverföring som aptX eller AAC var inte ovanligt. Och det var generöst med tillbehör. Alla skickade med flera olika storlekar på öronkuddarna, och nästan alla bjöd på någon sorts skydd för transporten.

Batteriproblemet

För bara ett par år sedan var det normalt att bara få ut 5 timmars batteritid, vilket ju inte räcker långt för flitiga användare. Men snålare kretsar och effektivare batterier har snabbt åtgärdat det problemet. I det här testet är 8 timmar att betrakta som normalt.

Men var ska man göra av batteriet någonstans? Det är inte det lättaste problemet att lösa. Antingen sätter man det i en krage för att få lätta proppar, men kragar ser klumpiga ut och får sällan plats i fickan. Eller så sätter man batteripacket på sladden, men det är inte elegant och kan dra i propparna så att de riskerar att åka ur. Eller så sätter man det helt enkelt i själva propparna för att få en elegant sladd mellan dem, men det gör propparna stora och tunga, vilket återigen kan göra att de åker ut.