Jays t-Five Plus är gjorda av hårdplast, utan silikonkuddar. Fördelen är att du slipper undervattenskänslan av att ha dem i öronen, gnisselljud förvinner och du blir inte svettig i öronen efter ett tag. Nackdelen är en svag bas.

Men det följer med två ”kondomer” som träs på utanpå husen. De täpper till lite av glipan mellan proppen och hörselgången, och då plötsligt kommer basen.

7 timmars batteritid i propparna och 18 timmar extra från fodralet är riktigt bra och dessutom sitter propparna väldigt bekvämt i öronen. De är nästan helt fria från gnisslande ljud i hörselgången och man märker knappt att man har dem i. Eftersom de inte tätar helt är den mekaniska brusreduceringen inte särskilt bra. Men i vissa fall är det ändå en fördel att kunna höra omvärlden.

Så låter Jays t-Five

Jag vågade inte tro det när jag packade upp dem, men wow vilket fett ljud! Nicki Minaj fläskar till som bara den i basrytmerna på samma gång som det låter mer balanserat i mellanregistret och diskanten har bättre upplösning än i Belkin Soundform Play.

Detta kan inte minst tillskrivas AAC-kodeken, som Belkin saknar. Det står faktiskt bara SBC på Jays hemsida, men Android-telefonen visar tydligt att AAC är aktiverat.

Boygenius-låten Cool About It återges med luftigare och mer detaljerade vokaler. Men inte heller Jays är någon uppenbarelse när det gäller viktlösa övertoner. Jag har hört Patricia Barbers Muse med både luftigare röst och mer skinande toner från högerhandstangenterna. Men kontrabasen tycker jag låter bra. Tillräckligt stort, samtidigt som klangfärgerna kommer fram.

Det här är väldigt bra för de här pengarna, även om dynamiken blir lite platt i de mest extrema passagerna i klassisk musik.

Eftersom öronpropparna inte helt blockerar hörselgångarna är det bekvämt att prata genom dem. Man hör sin egen röst klart och tydligt, i stället för att den är ihålig och instängd. Samtalskvaliteten fram till motparten är å andra sidan lite instängd och ihålig. Belkin låter faktiskt tydligare, med renare övertoner.

Också i detta test: