Panasonics proppar ser verkligen inte ut som alla andra. De har en väldig high-tech look med sitt skimrande skal där man genom slitsar anar ett rödglödgat inre. Det känns som en kvalitetsprodukt med solida proppar och ordentlig dragavlastning i kabelinfästningarna. Sladden är däremot av enklare slag och det är risk för att den trasslar ihop sig i fickan. Lyckligtvis får man med en enklare påse att transportera dem i. Man får även med silikonkuddar i tre storlekar.

Ett problem med de ganska stora propparna är att de sticker ut en bit ur örat. Det inte bara ser lite märkligt ut, det känns dessutom som att de ska ramla ut när som helst. Mycket riktigt krävs det bara ett lätt ryck i sladden. En fördel med den mycket sparsmakade fjärrkontrollen är att den fungerar både med Android och iOS. Nackdelen är att man inte kan kontrollera speciellt mycket, inte ens volymen. Poängen med en fjärrkontroll på sladden ska väl ändå vara att man slipper ta fram mobilen?

Anledningen till att propparna blivit relativt stora är att Panasonic har klämt in en extra uppsättning talspolar och neodymmagneter. Detta för att kunna leverera mer kraft och dynamik. Och det lyckas de mycket bra med. Basen är kraftfull men precis och i orkesterstycken fångar de spännvidden. Men de låter inte naturligt. Det är som att man råkat slå på någon obskyr effekt i mobilen för att ”förbättra” ljudet, men som istället förstör det. Det är svårt att placera instrument och stereoperspektivet är luddigt.

Slutsats
Panasonics proppar har en design som för tanken till science fiction snarare än hifi. De ser ut som små jetmotorer och mycket riktigt är de utformade för att leverera mycket bas och ett stort dynamiskt ljud. Nackdelen är att propparna är så stora att de inte riktigt vill sitta kvar i örat. Och även om Panasonic har lyckats med föresatsen om kraft i ljudet så når de inte ända fram när det gäller kvaliteten. Någonting i konstruktionen gör att lurarna låter lite luddigt och frånvarande, vilket gör att ljudet inte är naturligt.

Också i detta test: