Dessa proppar kallas även ”h.ear in NC” vilket signalerar att de ingår i Sonys lite ungdomligare produktgrupp. Det är därför inte förvånande att de kan fås i rött, rosa, grönt, blått eller svart. Designen är det som vanligt inget fel på. De ser bra ut, och om man undviker de skrikigaste färgerna kan de mycket väl användas i Business Class utan höjda ögonbryn. De känns relativt välgjorda med dragavlastning på sladdens båda ändar.
Man får med fyra storlekar på silikonkuddar som har samma färg som propparna. Eftersom propparna är relativt långa får man verkligen trycka till dem för att de ska sitta på plats. Det är inte ovanligt att de rör på sig när man går så att man måste putta in dem igen. Något som man kan störa sig på i längden. Fjärrkontrollen har bara en knapp för att pausa musiken eller svara i telefon, samt en omkopplare för brusreduceringen. Inte ens en volymkontroll!
Batteridosan är stor som ett tuggummipaket och sitter nära hörlurskontakten. Liksom på Beoplay gör det att man kan ha den i fickan tillsammans med mobilen. Inte alls en dum lösning. Batteritiden är med beröm godkänd och laddar gör man med en standard mikro-USB-sladd. En bra transportpåse och adapter för flygplan medföljer. Därmed fungerar h.ear in faktiskt bättre på flygplanet än när man går runt på stan.
Brusreduceringen får sägas vara godkänd men imponerar inte på samma sätt som den från Bose. Lyssnar man riktigt noga så låter musiken faktiskt lite livligare med den påslagen. Inte för att det behövs, då h.ear-serien kännetecknas av dundrande bas. Men inte ens om man vill ha det så blir man helt nöjd. För diskanten är lite för vass och ljudet låter lite rått. Det gör att man faktiskt blir lite trött i öronen när man lyssnar på dem en längre stund.
Slutsats
Proppar i Sonys ungdomliga serie borde vara perfekta för folk ute på stan eller på cykeln på väg till jobbet. Men tyvärr sitter de lite för osäkert i örat när man rör på sig och avsaknaden av volymkontroll är lätt irriterande. Faktiskt fungerar de bättre nedsjunken i stolen på flyget. Men då är istället problemen att brusreduceringen inte är i toppklass samt att man snabbt blir trött i öronen av den överdrivna basen och den lite vassa diskanten.
Också i detta test:
Sennheiser CXC 700
Väldämpade men klumpiga
Bra brusreducering är en bra början men sedan snubblar Sennheiser på mållinjen.
Libratone Q Adapt In-Ear
Musikglada men flygrädda
Välljudande och bekväma till vardags men mindre lämpliga för flygunderhållning.
JBL Reflect Aware
För sport eller resa?
JBL försöker göra allt på en gång och resultatet är proppar som inte passar någon.
Bose QuietControl 30
Välgjorda men feltänkta
Brusreducerande hörlurar som inte funkar till planets underhållningssystem?!
B&O Beoplay H3 ANC
Lyxiga och konservativa
Enkla i formen och enkla att hantera, med bra ljudkvalitet men måttlig brusreducering.
Audio-Technica ATH-ANC40BT
Balanserade men kontroversiella
Gillar man bara formatet och vill ha ett neutralt ljud så kan de vara ett bra val.