AKG är ett företag som har lång erfarenhet av professionell ljudutrustning och K712 Pro är flaggskeppet i deras 700-serie med öppna studiohörlurar. Det är faktiskt bara K812 som är dyrare – fast då kostar de också nästan tre gånger så mycket.

Med sin distinkta huvudbygel av skinn och de stora, runda öronkuddarna i velour ser K712 Pro både professionella och bekväma ut. Vikten på bara 235 gram gör dem till en dröm att ha på huvudet, även under längre sessioner.

K712 Pro har en självjusterande huvudbygel som automatiskt anpassar sig efter huvudet. De orangefärgade detaljerna på öronkåporna och kabeln ger dem ett distinkt utseende bland studiohörlurar, som ofta brukar vara helt svarta. Det ingår två kablar – en rak och en spiral – som båda ansluts till vänstra öronkåpan med en mini-XLR-kontakt.

Så låter AKG K712 Pro

Trots sitt tuffa yttre är ljudet från K712 Pro förvånansvärt platt och oengagerande. Dodovoodoo med Elephant9 och Terje Rypdal saknar tydlig definition och separation mellan instrumenten. Ljudbilden öppnar aldrig upp sig riktigt och det dynamiska spektrumet känns komprimerat.

När vi lyssnar på Birds of a Feather med Billie Eilish saknar trumslagen den tyngd och dynamik som jag vet finns i inspelningen. Det pulserande drivet reduceras till ett jämnt bakgrundsljud utan särskilt mycket karaktär. Det går att förbättra en aning med en kraftfull hörlursförstärkare, men då måste man betala så mycket att det inte är någon större poäng.

I Hollow förlorar Sivert Høyems karaktäristiska röst en del av sitt djup. Sången blir mer endimensionell och saknar nyanserna som gör den fängslande i andra hörlurar. Samma sak gäller duetten mellan Lady Gaga och Bruno Mars i Die With A Smile: rösterna saknar klangfärger och liv.

Mellanregistret är lite markerat i K712 Pro, men på ett sätt som ger sångröster en lite artificiell känsla. Det låter som om olika sångare sjunger genom samma mikrofon och får samma färgning, i stället för att deras unika röstkvaliteter kommer fram helt.

Studiobruk vs. njutning

K712 Pro är i första hand avsedd för studioanvändning, där neutralitet värderas högre än engagemang och musikalisk njutning. Problemet är att de inte utmärker sig på det området heller. De saknar klarheten och precisionen som skulle göra dem idealiska för mixning eller mastring.

”Jag har mixat en hel del inspelningar i mitt liv och jag skulle mycket hellre göra det med Sony MDR-M1, eller FiiO FT1 Pro för den delen”, säger Geir.

Impedansen på 62 ohm i kombination med känsligheten på 105 dB borde göra AKG-hörlurarna relativt lättdrivna, men jag måste skruva upp ljudnivån ganska rejält på förstärkaren innan det händer något. Och inte ens då finns det inte särskilt mycket dynamik att hämta. En dedikerad hörlursförstärkare skulle kunna öppna upp ljudet lite mer, men inte tillräckligt för att förändra grundkaraktären.

Slutsats

AKG K712 Pro gör mig förvånansvärt besviken. Jag hade förväntat mig mer av en modell som länge har betraktats som en referens bland studiohörlurar. Ljudet är helt enkelt för platt, livlöst och oinspirerat för att kunna rekommenderas för ren musiknjutning.

De är välbyggda och bekväma, men det hjälper inte mycket när musiken känns som om den aldrig riktigt vaknar till liv. Andra modeller i den här prisklassen, som Sennheiser HD 505 och FiiO FT1 Pro, ger mycket mer engagerande och musikaliska upplevelser för samma eller mindre pengar.

Också i detta test: