Sony N3AP är precis som AKG N40 en tvåvägsmodell, med ett dynamiskt högtalarelement som återger bas och mellanregister och ett ultralätt och blixtsnabbt specialelement av typen balanserad armatur som hanterar diskantfrekvenserna. Allt för att skapa luftigare övertoner med minimal förvrängning.
Husen sticker ut lite längre ur öronen än de andra testdeltagarna, för att ge baselementet mer plats att röra sig och på så sätt ge en mer utsträckt basåtergivning.
I kartongen hittar vi sju örontoppar av silikon, fördelade på fyra olika storlekar. En liten klämma kan haka fast kabeln i tröjan och det ingår en liten pinne som kabeln kan lindas runt när hörlurarna inte används. Kabeln har både mikrofon och en liten fjärrkontroll som styr musiken. Den går att ta loss så att du kan byta ut den mot antingen en balanserad kabel som sägs ge bättre ljud eller en med inbyggd Bluetooth för trådlös lyssning. Båda dessa är extrautrustning.

Ljudkvalitet
Tusan vad det rockar! Sony-propparna har en ännu tyngre och fylligare bas än AKG. Där AKG har en klang som drar sig åt det varma hållet går Sony faktiskt ett steg längre. Det känns nästan som att ha en subwoofer implanterad i skallen! Hos Sony finns det inget sätt att dämpa basen, om du skulle vilja det. Fast det är få inspelningar jag skulle vilja göra det med. För trots att basen är massiv och tung så känns den naturlig. Mellanbasregistret låter faktiskt mer balanserat hos Sony än hos AKG, så att en kontrabas har bättre sammanhållning mellan grundtonerna och övertonerna. Vissa musikstilar kan säkert bli i mesta laget för somliga, eftersom basgitarren och bastrumman tar lite större plats i ljudbilden än vi är vana vid.
Övertonregistret låter mycket luftigt och distinkt, kvinnoröster och fioler strålar i toppen. Detsamma gör synthlandskap i elektroniska produktioner som The Flaming Lips senaste album ”Oczy Mlody”, där Sony blåser upp en större ljudbild än de mer neutrala monitorpropparna från ACS, Audiofly och RHA. Sony har också ett snäpp bättre dynamik än AKG. Det är mer tryck i basrytmerna i elektroniska Kate Boys ”Northern Lights”, samtidigt som Kate Akhursts röst framträder ännu tydligare. Akustisk folkmusik och country har också en mer städad ljudbild, till exempel Jess Morgans ”Don’t Meet Your Heroes” där instrumenten klingar vackert. Kanske lite väl mycket bas, men det funkar väldigt bra tack vare snygg upplösning längre upp i tonregistret.

Slutsats
Med Sony N3AP behöver du inte oroa dig för att inte få i dig dagsbehovet av bas. Basgitarr och bastrumma har ett snyggt fundament och målar upp en kolsvart bakgrund för övertonerna att sticka ut från. Sångröster är öppna och dynamiska och det finns massor av luft i övertonerna. Hör hur det sjunger av mässingscymbaler!
Somliga kan nog tycka att basregistret kan bli i mesta laget, de får i så fall leta vidare bland de mer neutrala monitorpropparna.

Också i detta test: