Det är omöjligt att titta på Live Flex 3 utan att nämna A-ordet. För även om JBL-propparna inte finns i en vit version så är det ingen tvekan om att de fått inspiration från Apples Airpods.

Live Flex 3 är den tredje varianten av JBL Live. Till skillnad från Buds och Beam är Flex av den öppna typen. Det innebär att de inte täpper till hörselgången hermetiskt med silikonproppen utan bara sitter i ytterörat, med den avlånga pinnen som huserar mikrofonen pekande nedåt.

Eftersom propparna inte täpper till hörselgången är de lättare att sätta in än de andra Live-modellerna. Och rädslan för att de skulle trilla ur visade sig i stort sett vara ogrundad, även om man måste rätta till dem lite då och då.

Parkopplingen med mobiltelefon eller dator börjar så fort man öppnar fodralet för första gången. Det betyder att man måste tänka på var de registreras först om man har flera enheter i närheten. Det går att göra om parkopplingen senare genom att följa instruktionerna i manualen.

Fodralet klarar det mesta

Att styra helt trådlösa öronproppar är inte så lätt. Av förklarliga skäl finns det inte plats för något annat än de enklaste kontroller på själva propparna, vilket innebär ett enda touch-fält. Det kan vara svårt att justera öronpropparna utan att av misstag aktivera eller inaktivera ANC, byta låt eller göra något annat man inte vill.

Här kommer laddfodralet som en nästan fulländad lösning. Förutom att kunna ladda öronpropparna tre gånger, vilket ger upp till 28 timmars total speltid med ANC påslagen, har fodralet en pekskärm där man kan styra alla de mest användbara funktionerna, som att byta låt, ändra volym och växla mellan ANC, omgivningsljud (där man hör sin omgivning men musiken fortsätter) och ”TalkThru” (där musiken pausar så att man kan prata med någon i närheten).

Kortfattad information

Skärmen på fodralet kan även visa meddelanden och notiser från mobilen. Tanken är god, men funktionaliteten är begränsad eftersom texterna bara rullar kortvarigt över den lilla skärmen i samma ögonblick som de tas emot, och det går inte att bläddra bakåt.

Fodralet har också några funktioner som inte har så stor poäng på en så liten skärm: den kan användas som ficklampa, men det gör vilken mobil som helst bättre. Och att välja menyspråk kan man lika gärna göra i appen. Behovet av att spontant kunna växla mellan engelsk och kinesisk text är bara en inbjudan till pyssel och fummel.

Fodralet kan laddas både trådlöst och med USB-C.

Omfattande app

JBL Headphone-appen är utan tvekan en av de mest avancerade och användarvänliga styr-apparna till trådlösa hörlurar. Den är oerhört omfattande och alla de många funktionerna är dessutom lätta att navigera bland.

Funktionen Check My Best Fit avgör med hjälp en testton om öronpropparna sitter tillräckligt tätt i hörselgången för att ge en optimal frekvensrespons i basregistret. Men även om det var ganska lätt att få en nära koppling med Beam 3 och Buds 3, var det inte möjligt med den öppna Flex 3.

Jag upplevde samma problem med Personi-Fi, som testar användarens hörsel och sedan försöker korrigera ljudet i öronpropparna för att matcha resultatet. Eftersom propparna inte stänger ute omgivningsljud är det svårt att få en korrekt mätning.

I appen går det att byta till LDAC i stället för A2DP Bluetooth-protokollet. Detta ger ett renare och mer detaljerat ljud.

Genom att välja LDAC tappar man en del ljudfunktioner i appen, till exempel rumsligt ljud och Adaptive EQ, som förstärker bas och diskant vid låga volymer. Det är ett utmärkt utbyte.

Variabel brusreducering

JBL Live Flex 3 har variabel brusreducering som kan konfigureras på flera sätt. Precis som de andra Live 3-modellerna. I praktiken var det väldigt svårt att överhuvudtaget få ljudreduceringen att fungera. På grund av den öppna konstruktionen finns det ingen fast gräns mellan det slutna utrymmet inuti öronpropparna och den högljudda omvärlden. Så ANC-funktionen slogs ständigt på och av.

Ljudkvaliteten

JBL Live Flex 3 har exakt samma riktpris som de andra två Live 3-modellerna, men även om elektroniken också är densamma så får man inte samma ljudkvalitet för pengarna.

Det handlar om tekniken. För att åstadkomma bra (djup) bas i öronproppar – och för den delen även i fullvuxna hörlurar – är det nödvändigt att täta utrymmet där musiken spelar. Om luften och därmed ljudet kan smita ut så påverkas basen.

Mellanregister och diskant är fortfarande utmärkta: Röster verkar naturliga och diskanten är detaljerad och väldefinierad. Men tyngden saknas.

I appen finns en möjlighet att korrigera för läckaget, och man kan välja mer basrika inställningar i equalizern. Men det gör inte så stor skillnad. Det finns helt enkelt mycket mindre bas.

Om man använder öronpropparna för att lyssna på ljudböcker eller för att hänga med i den senaste säsongen av favoritpodden behöver detta inte vara något problem. Men dubstep-entusiaster kommer att upptäcka att de tappar livsgnista.

JBL Live Flex 3 är den av de tre Live 3-varianterna som skiljer sig mest från de andra. Den öppna konstruktionen innebär ett par tydliga begränsningar, både när det gäller ljudkvalitet och brusreducering. Så ljudmässigt är den svagast.

Slutsats

JBL Live Flex 3 har samma grundläggande teknik som Live Buds 3 och Live Beam 3. Men betyget blir ändå bara en ljummen fyra. Detta beror på att den öppna principen, utan en tät försegling av hörselgången, sätter vissa begränsningar för ljudkvaliteten. Även om JBL har försökt kompensera för detta i appen så är det fysiskt omöjligt att få lika bra bas i öppna öronproppar som i vanliga slutna. Vilket dock inte har hindrat Apple från att sälja ofattbara mängder av lika öppna Airpods.

Om dina öron inte är kompatibla med tättsittande öronproppar, eller om du inte gillar känslan av att vara hermetiskt isolerad från omgivningen, kan Live Flex 3 vara ett bra alternativ. Men annars får du mycket bättre och stabilare ljudkvalitet i Live Buds 3 och Live Beam 3.

Också i detta test: