Panasonic menar verkligen allvar med RZ-S500W. För de första lägger de sig i ett prissegment där konkurrensen är hård. För det andra är S500W fullproppad med teknik. Extra stora Bluetooth-antenner förbättrar stabiliteten och Panasonic hävdar att samtalskvaliteten är bland de bästa på marknaden, tack vare mikrofoner med strålningsegenskaper. Dessa ska kunna fånga upp rösten tydligt, även om öronen är placerade bakom munnen. Vilket är en dålig utgångspunkt för bra samtalsljud. Samma teknik går hand i hand med brusreduceringen och Panasonic hävdar överlägsen dämpning av brus tack vare både analog och digital signalbehandling.

I appen kan du välja olika EQ-inställningar eller göra dina egna. Där kan du också välja om du vill ha brusreducering och hur mycket med ett steglöst reglage. Du kan också välja Ambient-läget som gör raka motsatsen: släpper in ljudet från omgivningen så att du hör om någon pratar med dig. Du kan hitta borttappade öronproppar med samma app.

Med en knapptryckning lockar Panasonic fram röstassistenterna Alexa, Google Assistant eller Siri.

 

Ljudet i Panasonic RZ-S500W

Äntligen en trådlös öronpropp med neutralt ljud! Bas, mellanregister och diskant är ovanligt välbalanserade, vilket får akustisk musik att låta rätt, och sångröster framträder som de ska, med minimal egenklang från öronpropparna. Övertonerna är bara inte riktigt lika finmaskiga och luftiga som jag hade velat. Det hade nog kunnat bli bättre med aptX, men samtidigt har jag hört flera trådlösa hörlurar som har mer luft än detta genom min iPhone. Och iPhone stöder som bekant inte aptX. Jag gissar därför att det har mer med ljudbehandlingen i själva öronpropparna att göra.

Hur som helst så låter en akustisk gitarr som just en sådan, i stället för en Fender-elgitarr som spelas ”clean” genom en förstärkare. Eric Lus piano har en bra tonstruktur. Bastonerna är inte för framträdande, men det är tydligt att de finns där. På samma gång klingar det fint längre upp.

Men det är något som inte stämmer. Det låter lite … platt. Det finns inte tillräckligt med dynamik. Värst låter det med brusreduceringen aktiverad, musiken låter stramare och mer dynamisk när den är avstängd. Men det finns fortfarande lite för lite liv.

Man märker det särskilt med popmusik och annan musik där rytmsektionen får mycket uppmärksamhet. Då kan man med fördel vrida upp basen, och Panasonics ”Bass Boost”-funktion är behändig. Men den gör det inte mer dynamiskt, även om man får bättre fyllighet. Och detta trots att Panasonic har stora 8 mm stora högtalarelement i öronpropparna.

Det blir bara plattare ju högre man spelar, och även om jag alltså gillar att Panasonic satsar på ett naturligt och linjärt ljud så är det viktigt att sådant följs upp av tillräckligt med upplösning och alltså dynamik. Det måste finnas lite tryck. Det gör det inte här.

När det gäller samtalskvalitet så kan vi inte klaga. Definitivt bland de bättre vi har hört av sådana här öronproppar. Bluetooth-anslutningen är också stabil och fin.

Slutsats

RZ-S500W har massor av teknik på insidan för att ge optimal brusreducering, i kombination med det bästa samtalsljudet. Och en oerhört stabil Bluetooth-anslutning, tack vare extra stora antenner på insidan.

Panasonic har strävat efter neutralt ljud och det tycker vi att de har lyckats med. Instrument och röster är välbalanserade, inga frekvenser förstör för andra. Det saknas bara lite upplösning, men det är oproblematiskt. Ändå är det uppenbart att öronpropparna saknar dynamik. Det blir lite blodfattigt, utan att det trycker till någonstans. Inte när man förstärker basen heller. Det blir lite för svagt. Allt är bra, men vi blir aldrig helt förälskade.

Också i detta test: