Marshall Minor III

Fet design, tunt ljud

Marshall Minor III är bland de tuffaste trådlösa öronsnäckorna, rent utseendemässigt. Ljudmässigt snubblar de dessvärre före mållinjen.

Marshall Minor III SPREAD

Marshall Minor III SPREAD

Marshall Minor III:s etui har detaljer från Marshall gitarrförstärkare, både med den präglade, utstickande logotypen och det knottriga plastmaterialet. När du tar ut öronsnäckorna har mikrofonskaften räfflor som gör att de liknar spakarna på ett Marshall-kabinett.

Dessa öronsnäckor har inte silikonkuddar och kommer, liksom Apple AirPods, inte att täppa till hörselgången helt. Det gör mig automatiskt optimistisk om komfort och att du kommer slippa gnisselljud som får det att kännas som att du är under vattnet. Men samtidigt också att basåtergivningen kommer att begränsas.

Läs också Med de här hör du mer av musiken De små Marshall Motif A.N.C är ett av prisklassens bästa köp, med både bra brusreducering och fett ljud.

Observera att snäckorna inte stöder Marshall Bluetooth-appen, även om du uppmanas att ladda ner den första gången de ansluts till en Android-mobil. För att para ihop för första gången, öppna fodralet men behåll snäckorna i, tryck och håll ned knappen på undersidan. Då hittar du dem i Bluetooth-listan.

Batteriets livslängd är respektabla 5 plus 20 timmar. Android-användare kan glädja sig åt aptX-stöd för bättre ljud, medan Apple-användare berövas AAC-stöd. Då är det den mindre imponerande SBC som gäller.

Foto: Geir Gråbein Nordby

Ljudet av Marshall Minor III

Jag ska säga att de förutfattade meningarna stämde om passformen. De är väldigt bekväma, och om du vill höra omgivningen runt dig och glömma att snäckorna sitter i, är dessa definitivt värda att överväga.

Det vill säga, du bör heller inte vara särskilt förtjust i bra ljud. Här är det nämligen mellanregisterenergi för hela slanten, som tillsammans med en distinkt men ganska vass diskant smäller i öronen när Jack Harlow försöker pumpa loss. Här har Marshall nog inspirerats lite för mycket av sina gitarrkabinett, för här är basen nästan helt frånvarande. Jag föreställer mig att det faktiskt är så det skulle låta, om din favoritspellista spelades direkt genom en Marshall gitarrförstärkare. Fundamentet i ljudbilden saknas helt.

Foto: Marshall

Gitarrer och röster låter tillräckligt bra, men ett piano förtjänar sina undertoner, och fiolen på Esther Abramis underbara utdrag och tolkning av Svansjön blir för tunn för att låta trovärdig. Det är som att ha en reseradio i öronen.

Jag reserverar mig för att det kan ha att göra med hörselgångarna, eftersom jag har läst recensioner som är mer positiva. Men i mina öron låter detta tunt och basfattigt, och utan silikonkuddar för att justera passformen kan jag inte göra annat än att utvärdera dem baserat på passformen de har.

På den positiva sidan är talkvaliteten bra, och även med 70 dB pinknoise i bakgrunden kommer rösten fram snyggt.

Läs vidare
Exit mobile version