Marshall Minor III:s etui har detaljer från Marshall gitarrförstärkare, både med den präglade, utstickande logotypen och det knottriga plastmaterialet. När du tar ut öronsnäckorna har mikrofonskaften räfflor som gör att de liknar spakarna på ett Marshall-kabinett.
Dessa öronsnäckor har inte silikonkuddar och kommer, liksom Apple AirPods, inte att täppa till hörselgången helt. Det gör mig automatiskt optimistisk om komfort och att du kommer slippa gnisselljud som får det att kännas som att du är under vattnet. Men samtidigt också att basåtergivningen kommer att begränsas.
Observera att snäckorna inte stöder Marshall Bluetooth-appen, även om du uppmanas att ladda ner den första gången de ansluts till en Android-mobil. För att para ihop för första gången, öppna fodralet men behåll snäckorna i, tryck och håll ned knappen på undersidan. Då hittar du dem i Bluetooth-listan.
Batteriets livslängd är respektabla 5 plus 20 timmar. Android-användare kan glädja sig åt aptX-stöd för bättre ljud, medan Apple-användare berövas AAC-stöd. Då är det den mindre imponerande SBC som gäller.
Ljudet av Marshall Minor III
Jag ska säga att de förutfattade meningarna stämde om passformen. De är väldigt bekväma, och om du vill höra omgivningen runt dig och glömma att snäckorna sitter i, är dessa definitivt värda att överväga.
Det vill säga, du bör heller inte vara särskilt förtjust i bra ljud. Här är det nämligen mellanregisterenergi för hela slanten, som tillsammans med en distinkt men ganska vass diskant smäller i öronen när Jack Harlow försöker pumpa loss. Här har Marshall nog inspirerats lite för mycket av sina gitarrkabinett, för här är basen nästan helt frånvarande. Jag föreställer mig att det faktiskt är så det skulle låta, om din favoritspellista spelades direkt genom en Marshall gitarrförstärkare. Fundamentet i ljudbilden saknas helt.
Gitarrer och röster låter tillräckligt bra, men ett piano förtjänar sina undertoner, och fiolen på Esther Abramis underbara utdrag och tolkning av Svansjön blir för tunn för att låta trovärdig. Det är som att ha en reseradio i öronen.
Jag reserverar mig för att det kan ha att göra med hörselgångarna, eftersom jag har läst recensioner som är mer positiva. Men i mina öron låter detta tunt och basfattigt, och utan silikonkuddar för att justera passformen kan jag inte göra annat än att utvärdera dem baserat på passformen de har.
På den positiva sidan är talkvaliteten bra, och även med 70 dB pinknoise i bakgrunden kommer rösten fram snyggt.
Också i detta test:
Sudio E2
Skyhöga förväntningar – skapligt genomfört
Sudio E2 skryter bland annat med 3D-ljud och avancerade röstmikrofoner. I verkligheten är det ett helt ok köp.
Belkin Soundform Rise
Inte användarvänliga
Belkin Soundform Rise har bra och balanserat ljud, vilket fungerar bra till ”all” musik. Men en irriterande brist förstör hela upplevelsen.
OnePlus Nord Buds
Lysande ljud för pengarna
Med Nord Buds har OnePlus undvikit extrafunktioner och använt pengarna där det behövs mest: nämligen på ljudet.
Samsung Galaxy Buds2
Samsungs bästa
Samsung Galaxy Buds2 gör väldigt mycket bra, har bra och fylligt ljud - och låter ännu bättre för dem som använder Samsung-mobil.
JBL Tune 230NC
Bra på musik, ännu bättre på tal
JBL Tune 230NC har bättre talkvalitet än många andra, och ljudmässigt är de ett starkt kort. Speciellt med en bra EQ.
Urbanears Boo Tip
Bara okej
Urbanears Boo Tip sitter bra i öronen och är lätta att använda, men de är helt befriade från spännande finesser, och ljudet är lika tråkigt.
JBL Tune 130NC
Det stora klippet
JBL Tune 130NC är bland de mest välljudande öronpropparna under tusenlappen, särskilt efter lite EQ-justering.
Skullcandy Indy ANC
För den som gillar bas!
Skullcandy Indy ANC har gott om tryck i basen, och nu är aktiv brusreducering äntligen på plats också.
Creative Outlier Pro
Prispressande multikonstnär
Creative Outlier Pro tar itu med sina bröders svagheter och erbjuder bra ljud och fantastisk batteritid. Men med batteriet växer också storleken.