: Wilson Audio Duette

Hade det varit möjligt hade nog alla valt små högtalare med samma egenskaper som stora. Alltså en stor och rymlig ljudbild, fet bas och tryck som räcker till fest och annat muntert. Tyvärr är det rent önsketänkande, för ännu så länge finns det ingen högtalare som kan trotsa fysikens lagar. Små högtalare har därför alltid begränsningar som inte stora har.

Plånboken och praktiska hänsyn kommer ofta i första hand när man väljer högtalare till anläggningen. De som kunnat och haft möjlighet att betala mer har av naturliga skäl valt en lite större modell som kostar lite extra.  Därför hittar man sällan små högtalare i de övre prisklasserna. Man behöver inte leta länge för att hitta stativhögtalare mellan 1 500 och 15 000 kronor paret, men när priset drar sig över 30 000 kronor så blir urvalet starkt begränsat.

Då är det större golvhögtalare som dominerar. Men vad ska de som vill ha High End-ljud i ett mindre rum göra? En lösning kan vara att kombinera ett par påkostade stativhögtalare med en aktiv subbas. Ett lite trassligt altarnativ med mycket kablar och inställningar, tycker somliga, men man sparar åtminstone plats.

Fast det bästa vore naturligtvis en liten högtalare som kan uppfylla alla krav. Liten, men med en stor högtalares basåtergivning. Tillräckligt kompakt för att kunna ställas på trånga platser. Samt en ljudkvalitet som kan mäta sig med en High End-golvhögtalare.

Kompromisslös kompakt
Wilson Audio Duette är den enda högtalare jag känner till som kan uppfylla alla dessa krav. Den är kompakt, rent tekniskt en värstinghögtalare så god som någon, och den kan placeras var som helst i rummet. Enda nackdelen är att den kostar skjortan. Ett par Duette kostar nämligen 120 000 kronor – utan stativ. Fast då får man å andra sidan en liten högtalare med ytterst få kompromisser.

Den mest synliga kompromissen är faktiskt två lådor i samma färg som kabinettet. En till varje högtalare. Den innehåller delningsfiltret – elektroniken som delar upp signalen mellan bas- och diskantelementet. Delningsfiltret heter Novel och saknar inställningar, så man kan placera det var som helst, så länge kabeln räcker.

Duette kan drivas med få watt, de kan ligga på sidan, staplas eller stoppas in i en bokhylla. Och bäst av allt: de har inte samma begränsningar som de flesta andra kompakthögtalare. Begränsat basdjup, begränsat ljudtryck, begränsad ljudbild och begränsningar i storleken på rummet de står i – allt är en saga blott med de här högtalarna.

Sällsam konstruktion
Fast direkt kompakta kan de egentligen inte sägas vara. I sann amerikansk anda är den här bokhyllehögtalaren gjord för större bokhyllor än de flesta européer har. Med en höjd på nästan 47 cm, en bredd på 23 cm och framför allt ett djup på hela 35 cm – utan kablar till terminalerna – kräver Duette en hel del plats i hyllan. Om man inte köper de specialanpassade stativen förstås. Som kostar 15 000 kronor.

Högtalarkonstruktionen påminner lite om ett kassaskåp. Tjocka väggar, perfekt tillpassning och ett fullständigt dött kabinett, säger en hel del om varför Duette kostar som den gör. Här finns inga synliga kompromisser, och om vi känner Wilson Audio rätt så finns det inte många på insidan heller.

Till kabinettet har de använt ett material från tillverkaren DuPont (de med Teflon och Kevlar) som är ett kompositmaterial med olika täthet, i stället för träfiberplattor (MDF). Sidorna är gjutna i Material M, som har stor resonansdämpning, och Material X som har stor styvhet. Kombinationen ger ett kabinett som är stendött, med nästan noll kabinettresonanser – oavsett frekvens. Det ger elementen fritt spelrum att briljera i, utan att kabinettresonanser tillåts färga ljudet.

Kabinettet på Duette kan lackeras med i princip vilken färg som helst, utöver de 16 som redan erbjuds. Vill man ha samma färg som favoritfåtöljen, bilen eller varför inte hunden, gör Wilson gärna ett par i exakt samma kulör – i 12-lagerslack – mot ett litet pristillägg.

Skenet bedrar
En sak är bombsäker: Duette kan frälsa de mest ihärdiga skeptiker på bara ett par takter. Den kan faktiskt allt som Wilson lovar, och den gör det chockerande väl i alla discipliner. Om man bortser från att de relativt kompakta högtalarna inte återger djupbas med någon större övertygelse så kan man inte förneka att de lyckas tänja på gränserna för fysikens lagar ganska så rejält.

Wilson Audio spelar in sina högtalare innan de förpackas och skickas, och redan första dagen var det uppenbart vilka enorma kvaliteter som rymdes i Duette. Veckorna som följde öppnade ett panoramafönster mot musiken som få småhögtalare kan få till. Den mindre Piega TP3 för en femtedel av priset har delvis samma transparens, men som många småhögtalare lyckas de inte breda ut musiken med samma skala som en stor golvhögtalare kan. Det kan däremot Duette.

På klassisk musik andades de liv i musikerna på ett sådant sätt att man kände vibrationerna från stråk- och blåsinstrument som en fönvind genom rummet. Här fanns ingen romantisering av musiken över huvud taget. Kompositörens verk och orkesterns framförande var fullständigt befriat från varje kulört färgning. Ljudbilden var inte bara superneutral, utan också enormt djup, när Duette stod fritt placerad på golvet.

Stråkar som kontrabasar tappar gärna lite realism i små högtalare eftersom instrumentens undertoner behöver en stor högtalare med utsträckt räckvidd i basregistret för att komma till sin rätt. Basen i verk som Beethovens violinkonsert, och för all del även andra akustiska album, fick av naturliga skäl inte riktigt samma mäktiga kraft som med Sonus faber Amati Anniversario, men Duette gick märkbart djupare i basen än någon annan stativhögtalare jag hört.

Basåtergivningen är stram och oerhört välkontrollerad och precis som resten av ljudbilden återger Duette musiken med stor dynamisk kontrast. Rent praktiskt innebär det en levande högtalare som spelar med inlevelse, samtidigt som den både kontrollerat och exakt styr musikens flöde med ett fast grepp. I mitt rum gav Duette en potent och fyllig basrespons som passade min smak fint, men de lägre oktaverna kunde låta tillbakadragna i förhållande till resten av ljudbilden. Något som gav basar och mindre trummor aningen mindre snärt än resten av bas- och mellanregistret.

Det finns ingenting att säga om mellanregistret. Annat än att det lät alldeles praktfullt. Känsliga sopranröster som Renée Flemings och djupa mansröster som Johnny Cash rammade mig i magen i all sin prakt. Och till och med på kraftiga pådrag från de två 500-watts McIntosh-förstärkarna, skulle det ovanligt mycket till innan ljudbilden rasade ihop. De här småhögtalarna kan verkligen rocka loss med de stora grabbarna.

Från mellanregistret och uppåt upplevde jag en sömlös färd mot diskantelementets hörbara gränsfrekvens. I mitt normaldämpade rum var diskantåtergivningen behagligt luftig och silkeslen, men marginellt avrundad i toppen. Vilket dämpade vissa instruments briljans.

Wilson har verkligen lyckats bevara energin i den horisontella spridningen. Man behöver inte sitta precis i mitten för att det ska låta bra. Man kan breda ut sig på soffan eller kasta in högtalarna i en bokhylla, de låter ändå lika fantastiskt.

När kablar och motstånd byttes ut och högtalarna ställdes mot bakväggen, hände något magiskt. Trots att de försvann från sin dominanta plats mitt på golvet fortsatte de att spela musik på bästa sätt. Allting som gör Duette till vad de är bevarades trots att de akustiska förutsättningarna förändrades. Jag kan inte komma på någon annan högtalare som kan göra samma sak. Väggplaceringen gör basen lite fylligare, men utan att det färgar ljudbilden. Klangbalansen ändrades inte märkbart och det skedde ingen eller marginell förändring av klangen i mellan- och diskantregistret. Och bäst av allt: ljudbildens stora skala krympte bara marginellt. Duette rockade oförtrutet vidare, som om ingenting hade hänt …

Den omöjliga konsten
Wilson Audio Duette är tveklöst den bästa kompakthögtalare jag någonsin har hört. Den låter som en stor högtalare och definitivt som en High End-högtalare. Kvaliteten och utförandet är fantastiskt väl utfört och gediget som ett stycke granit.

Den är däremot inte billig och för att vara en stativhögtalare är den ganska så stor. Installationen är dessutom komplex och det separata delningsfiltret med motstånd och alla kablar kan säkert skrämma bort somliga. Vilket är synd, för en bättre bokhyllehögtalare – som till och med låter gudomligt i en bokhylla – har knappt gjorts någonsin.