TEST: Vivid Audio Kaya 90

En del är villiga att gå längre än andra i jakten på det perfekta ljudet. I högtalarfacket är detta ett riktigt hantverk. Och med Kaya 90 har sydafrikanska – och brittiska – Vivid Audio gett sig själv en extra utmaning: att få en relativt liten golvhögtalare att bete sig som om den var nästan dubbelt så stor. Låt dig förresten inte luras av den kompakta utsidan, varje kabinett rymmer nämligen fullvuxna 90 liter. Mer om det lite senare.

 

Överföring av energi

En högtalares uppgift är att förvandla den elektriska musiksignalen till tryckförändringar i fria luften så att örat – och kroppen – kan registrera dem. Det här är en ytterst ineffektiv process. Och den lilla mängden energi som kommer fram ska råka ut för så lite förvrängning som möjligt på vägen, så att musiken upplevs med samma grad av närvaro som i ögonblicket den spelades in. Om du upplever en inspelning från Konserthallen i München som just det, beror på hur exakt högtalaren överför den elektriska energin till luften.

Formel 1

Det är oerhört svårt, vilket är skälet till att de finns högtalare för flera hundratusen kronor. Och om någon, även i highend-segmentet, säger att de har byggt den helt perfekta högtalaren så är det antingen lögn eller okunnighet. Det vore som att säga att det är omöjligt att förbättra något på en Formel 1-bil. Det går alltid att göra något, från små finjusteringar till radikala förändringar, för att få ner varvtiden en smula. På den nivån är varje förbättring så kostsam att det finns få i hela världen som klarar av det. Samma sak gäller för högtalare.

 

Svårigheter

Alla de rörliga delarna i en högtalare, från elementen till kabinettet, är potentiella källor till förvrängning. Kabinettet ska helst inte göra något annat än att ge ljudet volym – inte färga det. Då måste det vara så fritt från resonanser som möjligt. Högtalarmembranen bör vara superstyva i sina verksamma register. Och var gör man av energin som kommer från baksidan av högtalarelementen? I samma sekund som den blandar sig med den som kommer från framsidan – och energin bakifrån är dessutom pyttelite fördröjd – uppstår förvrängning och dynamikförluster. Därför vill man faktiskt inte ha hälften av energin från elementen.

Genidrag i långa rader

I sin jakt på den perfekta högtalaren har Vivid Audio gått vetenskapligt tillväga. De har maxat sina kunskaper i toppmodellen Giya G1 Spirit som kostar 930 000 kronor per par. Men tack och lov har den billigare Kaya-serien ärvt samma grundprinciper. Vilket innebär att den största modellen i serien Kaya 90 – som ändå är relativt kompakt – är en ganska så speciell högtalare.

Avsmalnande rör = inverterat horn

Det mest säregna med högtalarna är att varje element är monterat i ena änden av ett avsmalnande rör som löper bakåt i kabinettet. Att det smalnar av innebär att går gradvis inåt, tvärtemot ett högtalarhorn.

Ett horn förstärker ljudet från ett högtalarmembran genom att membranet arbetar i högt lufttryck längst in i hornet, sedan avtar trycket gradvis när ljudet vandrar utåt mot mynningen. I slutet av hornet är den akustiska impedansen anpassad efter luftens, så att så lite energi som möjligt går förlorad när ljudet lämnar högtalaren och gör över i ett annat medium: luft. På det här sättet omvandlas en mycket större del av förstärkarens elektriska energi till rörelseenergi i luften.

Ett avsmalnande rör bakom högtalarelementet fungerar tvärtom. När ljudet rör sig inåt i röret ökar lufttrycket. Den mekaniska impedansen ökar på motsvarande sätt tills den så småningom är så långt från den låga impedansen i luften att mycket lite energi kan överföras. Resultatet är att ljudet dör ut. Det kommer därför knappt något ljud från baksidan av högtalarelementet, som hade kunnat förstöra för ljudet på framsidan. I teorin är resultatet en högtalare med mycket bättre timing och transientrespons.

Nautilus

Det här är samma princip som Bowers & Wilkins använde 1993 i sin legendariska Nautilus-högtalare, och även i dag används den i deras finaste högtalarserier. Och det är ingen slump, för ingenjören som ansvarade för utvecklingen av Nautilus, Laurence Dickie, är en av grundarna av Vivid Audio.

Den största utmaningen med avsmalnande rör är basfrekvenserna. När våglängden ökar måste nämligen rörets längd öka proportionellt. I Nautilus löstes det genom att slingra basröret runt, på samma sätt som skalet på en nautilussnäcka. Därav namnet. I de största Vivid-högtalarna har Vivid Audio låtit röret gå upp genom hela kabinettets höjd och sedan komma ut längst upp och bakåt i en spiral. Vilket gör att högtalaren ser mycket speciell ut.

 

Kabinetten

Kaya 90 är inte tillräckligt stor för att lösa det på samma sätt. Vivid har också velat ge den ett mindre radikalt utseende. De har därför bestämt sig för att gömma röret på insidan av kabinettet, där det vecklas tillbaka runt sig själv. Röret är dessutom exponentiellt avsmalnande, alltså brantare och brantare, så att det kan göras kortare.

 

 

 

 

 

 

 

Laurence Dickie har fortsatt med grundtanken bakom de avancerade Matrix-skåpen i B&W:s gamla 800-serie genom att ha noll parallella ytor inuti kabinetten. Den yttre ytan är också kurvig på ett sätt som gör den till en ”oändlig baffel”. Det betyder inga skarpa hörn för att förhindra diffraktion – vilket speciellt förstör timingen för diskantfrekvenserna – när ljudvågor rör sig längs ytan på utsidan av kabinettet. Själva formen på kabinettet – och att baselementen slår ifrån sig parallellt mot varandra – förhindrar resonanser. Som i sin tur innebär att kabinettet inte behöver mycket massa, tjocklek eller inre dämpning. Det har därför varit möjligt att minska tjockleken och på så sätt fått en innervolym på 90 liter i ett kabinett som ser mycket mindre ut. Vikten är dessutom måttliga 35 kilo per högtalare.

Elementen

Alla högtalarelement har membran av aluminium och sina uppbrytningspunkter långt ovanför delningsfrekvensen. Allt för att minimera förvrängningen i deras respektive frekvensregister.  Och de har som sagt ett avsmalnande rör som absorberar energin från membranets baksida.

Alla element har var sin stor och stark magnet, för optimal kontroll. Enbart diskanten har en flödestäthet på 2,4 tesla – vilket är extremt, mer än dubbelt så mycket som normalt. Både elementen och resten av skapelsen är gjorda av Vivid Audio själva. Detta innebär fullständig kontroll över hela högtalarkonstruktionen.

 

 

Slutsnackat – hur låter de?

All denna teori är väl bra i och för sig, men hur låter högtalarna i praktiken? Jotack, bara fint.

För ändamålet har vi kopplat upp Devialet Expert 220 Pro, storebror till den fantastiska 140 Pro, och strömmar musik direkt från Tidal och Roon via nätverk. Devialet ​​har filterprofiler till Kaya 90, men i detta test körs högtalarna utan korrigering.

 

Live-konsert

Om du vill ha gåshud kan du spela Live-versionen av Susanne Sundførs Undercover från konserten på Barbican i London. Med Kaya 90 låter det så öppet, stort och naturtroget att jag inte alls saknar att ha varit där själv. För här får jag ändå hela konsertsalen förflyttad till testrummet, där klangen från piano breder ut sig med ett naturlig och bergfast fundament. Och med Susannes säregna röst, som är lika kraftfull som den är luftig. Där står hon, mitt i rummet, och blottar hela sin själ.

Det blir inte sämre med den klassiska utgåvan La Tarantella: Antidotum Tarantulae med barockensemblen L’Arpeggiata. Kastanjer och flamencogitarr spelar framträdande roller på tredje spåret: Tarantella napoletana, Tono hypodorico. Och det är något magiskt med stereobilden som högtalarna målar upp. Inte nog med att ljudbilden är bred, man får bannemig en känsla av höjd också. Knäppandet från kastanjetterna har en utsökt precision tack vare superb impulsrespons. De hänger i luften och nästan flyter runt i rummet.

Den varmare ljudbilden med stråkarna i Luka Sulics tolkning av Vivaldis De fyra årstiderna skildras med både fyllighet och luftighet. Massor av luftighet. Och med en sådan kontroll över såväl varje liten detalj som stora dynamiska utblåsningar att det helt enkelt känns främmande. När har jag någonsin hört ljudet lika ofärgat och levande som detta? Det kan jag inte minnas.

 

 

Djupbas?

Jag har visserligen hört ännu djupare återgivning av kontrabasarna och pukorna i Stravinskijs Eldfågeln med Minnesota Orchestra, men jag vågar ändå påstå att Kaya 90 går rejält djupt. Och den extrema hastigheten och förmågan att skilja mellan kraftfulla och svaga partier – i kombination med en klarhet i ljudet och förmågan att plocka bort sig själv ur ekvationen – är jag inte säker på att jag har hört förut. Och då tar jag med B&W 803 D3, Nordic Tone och Focal Sopra No 3. För att bara nämna ett fåtal riktigt bra högtalare. Och jag undrar om inte KEF Blade Two också får se sig slagna när vi snackar om förmågan att måla upp den här sortens holografiska ljudlandskap. Även om de också är extremt bra på det.

 

 

Popmusik

Vissa highend-högtalare låter fantastiskt med något och tråkigt med annat. Inte Kaya 90. Ett exempel är den hårt komprimerade Bad To You med Ariana Grande, Normani och Nicki Minaj. Basrytmerna smälter till hårt och fysiskt medan de nästan brutalt vassa diskantljuden från de syntetiska virveltrumslagen inte tillåts bli lika framträdande som med vissa andra högtalare. Anledningen är inte att Kaya 90 håller tillbaka eller rundar av diskanten, utan snarare inte tillför någon egen förvrängning till den som redan finns där. Resultatet är faktiskt ganska tufft.

Eminems hiphop-klassiker Without Me skapar så mycket liv och rörelse att jag bara sitter och flinar. Visst finns det högtalare som har ännu djupare bas som får byxbenen att fladdra ännu mer. Vivid har inte satsat på att piffa till basen. Men dynamiken i trummorna, tydligheten i de snabba orden och fraserna – och återigen en större ljudbild än jag kan komma ihåg att jag har hört med den här musiken – gör det beroendeframkallande att lyssna.

 

 

Slutsats

Kaya 90 är mitt första möte med Vivid Audio. Jag måste erkänna att jag ofta är lite fördomsfull mot tillverkare av högtalare i halvmiljonklassen. Men när jag hörde de här för 280 000 kronor så kom aha-upplevelserna så på rad att jag blev påmind om att det helt enkelt kostar att hosta upp de allra bästa lösningarna.

För Kaya 90 är en högtalare som är rena rama diamanten. Tyvärr kostar den för mycket för att de allra flesta ens ska kunna drömma om att köpa ett par. Men för pengarna får man en av de mest dynamiska, rentspelande och holografiskt korrekta högtalarna på marknaden.

Drömma kan man alltid.