TEST: Vestlyd V15C

Nya danska högtalare – och för den delen nya högtalarmärken – ser vi en hel del av. Danmark är förmodligen det land i världen som har flest högtalartillverkare per 1 000 invånare. Men de flesta nyheterna vi presenteras för är antingen förnuftigt billiga kompakthögtalare eller våldsamt dyra highend-modeller.

Vestlyd är varken förnuftiga eller kompakta – eller highend, för den delen. Däremot är de byggda för tjo och tjim. Varumärket är ett systermärke till Argon Audio och syftet har varit att fylla tomrummet som Cerwin-Vega lämnade efter sig när de drogs med i Gibsons fall 2018. Vi pratar alltså om stora högtalare som kan spela högt med en begränsad budget.

Märket har premiär just i dessa dagar och Ljud & Bild fick som första medium möjlighet att testa den hittills största av de två modellerna, Vestlyd V15C.

De är stora

V15C är stora! Med 74 cm på höjden, 46 cm på bredden och 42 cm på djupet är de omöjliga att missa. Och kabinettet med svart nappa gör dem ännu mer iögonfallande. Vilket inte behöver vara en nackdel. För det här är högtalare som kräver uppmärksamhet!

I praktiken tar jättarna faktiskt mindre plats i vardagsrummet än mina små golvhögtalare, eftersom de kan ställas mot bakväggen. Men diskreta blir de aldrig.

Storleken och vikten på 34 kilo per styck gör att uppackning och uppställning är en tvåmansuppgift. Speciellt om det ingår trappor. De var dock inte lika svåra att få fram som Q Acoustics Concept 500, där det ingick en bärsele som hjälp för att få ut dem ur kartongen.

Lika delar Marshall och Tannoy

När högtalarna har baxats på plats kan vi studera konstruktionen på nära håll. Vestlyd V15C ser ut som resultatet av en het affär mellan en Marshall-högtalare och en klassisk Tannoy-monitor. Som nämnt är kabinettet överdraget med samma nappa-skinn som vi känner igen från instrumentförstärkare och -högtalare. Högtalarelementet (för det finns bara ett) är en 15-tums koaxialenhet med diskanten monterad i mitten av baselementet, där mittpluggen brukar sitta. Koaxialprincipen går ända tillbaka till hifis barndom, men har blivit utbredd igen de senaste åren, inte minst tack vare KEFs UNI-Q-element.

Specialbyggt koaxialelement

Chefsingenjör Michael Kragelund, som har utvecklat Vestlyd-högtalarna, berättar att koaxialelementet är speciellt utvecklat för just den här högtalaren. Bland designdetaljerna kan nämnas att diskanten, som är en kompressionsladdad dome, når ända ner till 1 100 Hz, där den skärs av med bara 6 dB per oktav.

Det är en seriöst låg delningsfrekvens! Speciellt i en högtalare som är gjord för att spela riktigt högt. Eftersom kompressionselementet är inbyggt i basens polstycke fungerar basmembranet som en vågledare för diskanten.

Baselementet arbetar för övrigt helt utan delning uppåt. Eftersom elementet har utvecklats från grunden har det varit möjligt att få det att rulla av över 1 100 Hz genom att justera dess övriga parametrar. I det här fallet membranets tjocklek och talspolens självinduktans. Förutom att spara kostnader för delningskomponenter innebär avsaknaden av ett filter också något högre effektivitet, eftersom all effekt går till högtalarelementet i stället för att avges som värme i delningsfiltret.

129,5 dB!

Vestlyd V15C har en känslighet på 95 dB vid 1 watt (eller rättare sagt: vid 2,83 volt, vilket motsvarar 1 watt i en 8-ohmshögtalare – men 2 watt i en 4-ohmshögtalare som denna). Med en rekommenderad förstärkareffekt på 500 watt finns det förutsättningar för att spela riktigt högt. Enligt Michael Kragelund kan högtalarna ge ifrån sig ett ljudtryck på 129,5 dB. Det är förmodligen korrekt. Vi provade inte …

På baksidan hittar man en uppsättning banan/skruvterminaler av rimlig kvalitet. Sida vid sida med en Speakon-kontakt av den typ man hittar på professionella PA-högtalare.

Ljudkvantitet

Vestlyd V15C ser häftiga ut, på gränsen till skrämmande. Och låt det vara sagt direkt: De kan spela högre och tyngre än något annat vi har hört för de här pengarna. Och de tål våldsam effekt. Men redan vid ett par watt börjar lösa föremål i vardagsrummet svänga i takt med musiken.

Volymkontrollen behöver inte vridas särskilt högt innan högtalarna når normala lyssningsnivåer. Och då har vi bara börjat. Tanken med Vestlyd har varit att göra roliga högtalare, och det har lyckats. Man bli sugen på att spela lite högre. Hela tiden. Och musiken serveras med en kraft och närvaro som påminner om ett PA-system.

Vestlyd V15C går inte oändligt djupt ner i basen. På pappret kan en stativhögtalare som Argon Forte A5 MK2 spela nästan lika djup bas. Men inte med den fysiska våldsamhet som en högeffektiv 15-tums bas i ett stort kabinett kan leverera. Kyrkorgeln i ”Koyaanisqatsi” känns i parketten, fåtöljen och magen. Och så kommer överraskningen: Det låter bra på samma gång!

Körstämmorna och rummet återges med bra mellanrum mellan sångarna och fin rymdkänsla. En något framåtvänd och dominerande version av alltihop. Men väl upplöst och utan förvrängning.

Har kriget brutit ut?

Kyrkokörer är dock inte vad Vestlyd är gjorda för. Dubstep passar bättre. Och här hittar vi den klassiska högtalarmördaren ”Limit to Your Love”, där djupa pulsade bastoner kan tvinga ner de flesta högtalare och förstärkare på knä. Det lät våldsamt och grannarna trodde antagligen att kriget hade brutit ut. Men det var ett sant nöje att höra hur rent den omöjliga basen återgavs. Och hur långsamma subbas-glissandon fick möblerna att återge resonanserna i tur och ordning.

En heavyrockballad som Disturbeds version av ”Sound of Silence” var också en favoritlåt för Vestlyd. Jag har hört den låten många gånger. Men jag har inte haft upplevelsen av att vara på en konsert med bandet på samma sätt. I mitt eget vardagsrum.

Vestlyd V15C är imponerande att lyssna på. Men det finns naturligtvis saker de inte gör så bra. Om du gillar klassisk orkestermusik blir mellanregistret nog lite för framfusigt i längden. Och du kan enkelt hitta andra högtalare i prisklassen som har bättre nyansering och rumsåtergivning. Men då kan de å andra sidan inte få fart på festen som de här.

Perfekt för hemmabio

I hemmabio är Vestlyd V15C på hemmabana. Här passar den handfasta återgivningen och mäktiga basen perfekt. Och en typisk hemmabioförstärkare med många kanaler men få reella watt per kanal kan enkelt driva dem. Hemmabioförstärkaren har dessutom en fördel i form av rumskorrektion, som kan tämja rumsresonanserna som bastunga högtalare som Vestlyd V15C oundvikligen orsakar.

Konkurrenter

Det finns inte många direkta alternativ till Vestlyd V15C på marknaden. Det är ju precis det som är skälet till att märket skapades. DALI Oberon 9 är också ett kul sällskap, och förmodligen lite mer avslappnade i ljudet. Men de kan inte leverera samma öronmördande ljudtryck. Två Soundboks kan ungefär hålla jämna steg i ljudtryck. Men det sker på bekostnad av alla hifi-pretentioner.

Slutsats

Vestlyd V15C är inte som de flesta hifi-högtalare. De är mycket roligare. Det råa utseendet och det energiska ljudet är omöjligt att integrera i ett vackert vardagsrum. Men de nappaklädda bråkstakarna är perfekta i en man cave. När häpnaden över utseendet har lagt sig visar det sig också att högtalarna klarar av att spela betydligt mer nyanserat än man tror. Om Vestlyd kommer att lyckas bli det nya Cerwin-Vega återstår att se. Men under alla omständigheter är det en formidabel debut.