Varje högtalare har en 6,5-tums mellanregisterbas och en diskant av aluminium och magnesium som är klädd med keramik, allt för att ge en distinkt och ofärgad återgivning av de högre frekvenserna.

Högtalarna är hyfsat stora – 35 cm höga och 25 cm djupa – och kan vara lite trassliga att få plats med i en bokhylla. Men så låter de också bäst på ett par bra stativ, även om basreflexporten på fronten innebär att de inte är lika känsliga för hur nära bakväggen de står. Basreflexportens placering innebär också att BR2 faktiskt passar bättre i en hylla än många andra stativhögtalare, trots den lite större storleken.

Ljudkvaliteten
Justin Timberlake är verkligen underhållande med Monitor Audio. Rappa och välfokuserade trumrytmer och en klar och tydlig basgång. Diskanten är luftig och upplöst, och ljudbilden är tämligen stor och har gott om plats mellan instrumenten. Justins ljusa sångröst markeras väl, och allting låter ordentligt inbjudande. Det enda är att det övre basregistret är i överkant starkt, så att det stjäl fokus från det nedre mellanregistret. Inte så att mellanregistret låter stökigt, inte alls, men man tänker inte så mycket på det eftersom man sitter och lyssnar på basen.

Samma sak händer med Sarah McLachlan, men eftersom den inspelningen inte innehåller lika mycket bas så trivs högtalarna mycket bättre. Lugna ballader med piano, odistad elgitarr, bas och trumvispar tillhör uppenbarligen Monitor Audios favoritsysselsättningar. Fast det bör påpekas att BR2 klarar det mesta med stor övertygelse. Helt neutrala är de inte, men det gör ingenting. Högtalarna engagerar vilken musikstil de än spelar, och de är lätta att ha med att göra när man ska välja elektronik. Men någon bokhyllehögtalare är BR2 inte. I en hylla får de för mycket bas.

Också i detta test: